Psaltaren 107

Svenska Folkbibeln 2015

^4 [e]De irrade i öknen på öde stigar,
    de fann ingen stad
        där de kunde bo.
⁵ De var hungriga och törstiga,
    deras själ mattades.
⁶ Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han räddade dem
        ur deras svårigheter.
^7 [f]Han ledde dem
        på den rätta vägen
    till en stad där
        de kunde bo.
^8 [g]De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
⁹ för han mättar
        den längtande själen
    och fyller den hungrande själen
        med sitt goda.

^10 [h]De satt i mörker och dödsskugga,
    fångna i nöd och i bojor av järn,
^11 [i]för de hade trotsat Guds ord
    och föraktat den Högstes råd.
¹² Han ödmjukade deras hjärtan
        med lidande,
    de föll och ingen hjälpare fanns.
¹³ Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han frälste dem
        ur deras svårigheter.
^14 [j]Han förde dem ut ur mörker
        och dödsskugga
    och slet sönder deras bojor.
¹⁵ De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
¹⁶ för han krossade portar
        av koppar
    och knäckte bommar av järn.

¹⁷ De blev dårar genom sitt uppror
    och fick lida för sina synder,
^18 [k]de kände avsky för all mat
    och närmade sig dödens portar.
¹⁹ Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han frälste dem
        ur deras svårigheter.
²⁰ Han sände sitt ord
        och botade dem
    och räddade dem
        från undergång.
²¹ De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
^22 [l]de ska offra lovets offer
    och förkunna hans verk
        med jubel.

²³ De for ut på havet med skepp
    och drev handel på väldiga vatten,
²⁴ de såg Herrens gärningar
    och hans under i havets djup.
^25 [m]Han talade och framkallade
        en stormvind
    så att havets vågor gick höga.
²⁶ De for upp mot himlen
        och ner i djupen,
    deras själ var förtvivlad
        i faran.
²⁷ De vinglade och raglade
        som druckna,
    all deras vishet var borta.
²⁸ Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han förde dem ut
        ur deras svårigheter.
²⁹ Han stillade stormen
    och vågorna tystnade.
³⁰ De gladdes över att det blev lugnt,
    och han förde dem till hamnen
        dit de ville.
³¹ De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
³² de ska upphöja honom
        i folkets församling
    och prisa honom i de äldstes råd.

³³ Han gjorde floder till öken,
    källor till törstig mark
^34 [n]och bördigt land till saltjord
    på grund av invånarnas ondska.
^35 [o]Han gjorde öknen
        till vattenrik sjö
    och torrt land till källor,
³⁶ han lät de hungriga leva där
    och bygga en stad
        där de kunde bo.
^37 [p]De sådde åkrar
    och planterade vingårdar
        som gav rik skörd.
^38 [q]Han välsignade dem
        och de blev många,
    han lät inte deras boskap bli färre.

^39 [r]Sedan blev de färre
    och tyngdes av förtryck,
        olyckor och bekymmer.
^40 [s]Han öste förakt över furstarna
    och lät dem irra i väglös ödemark,
^41 [t]han upphöjde den fattige
        ur eländet
    och förökade familjerna
        som hjordar.
^42 [u]De ärliga ser det och gläds,
    all ondska måste tiga.

^43 [v]Den som är vis bör ta till sig detta
    och tänka på Herrens
        nådegärningar.