Add parallel Print Page Options

Gud, var inte tyst

109 För körledaren. En psalm av David.

Min lovsångs Gud, var inte tyst!
Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.
    De ljuger och talar illa om mig.
De omger mig med hatfulla ord
    och attackerar mig utan orsak.
De bemöter min kärlek med anklagelser,
    men jag ber.
De betalar tillbaka gott med ont
    och min kärlek med hat.

Utse en gudlös anklagare[a] mot honom
    och ställ honom på hans högra sida.
Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.
    Till och med hans bön ska räknas som synd.
Låt hans liv bli kort,
    och låt en annan ta hans tjänst.
Låt hans barn bli faderlösa
    och hans hustru änka.
10 Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,
    fördrivna från sina hem i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom
    och främlingarna allt han har förtjänat.
12 Ingen ska visa nåd mot honom,
    och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.
13 Låt hans efterkommande utrotas
    och deras namn utplånas av nästa generation.
14 Herren ska komma ihåg hans fäders ondska
    och inte utplåna hans mors synd.
15 Låt dem alltid vara inför Herren
    och utplåna deras minne från jorden,
16 eftersom han inte ville visa nåd
    utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade
    för att döda dem.
17 Han älskade att förbanna,
    och förbannelsen träffade honom själv.
Han ville inte välsigna,
    och så förblir välsignelsen långt borta från honom.
18 Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,
    den gick in i hans inre som vatten
    och som olja in i hans skelett.
19 Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig
    och som ett bälte han för alltid spänner om sig.
20 Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,
    deras, som talar ont mot mig.

21 Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,
    och befria mig i din kärlek och godhet.
22 Jag är fattig och hjälplös
    och sårad i mitt innersta.
23 Jag försvinner som en skugga om kvällen
    jag skakas av som en gräshoppa.
24 Mina knän är svaga av fasta,
    och jag är bara skinn och ben.
25 Jag har blivit till åtlöje för dem,
    och när de ser mig skakar de på huvudet.

26 Hjälp mig, Herre, min Gud!
    Rädda mig i din nåd.
27 Låt dem inse att det är du som handlar,
    att du, Herre, har gjort detta.
28 De kan förbanna, men du välsignar.
    När de anfaller ska de komma på skam,
    men din tjänare gläder sig.
29 Låt mina anklagare kläs i vanära
    och svepas i skam som i en klädnad.

30 Jag vill storligen prisa Herren,
    jag vill lovprisa honom i den stora skaran.
31 Han står på den fattiges sida
    för att rädda honom från dem som dömer honom.

Footnotes

  1. 109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare.