Add parallel Print Page Options

Klagan över ondskan

12 För körledaren, enligt sheminit[a]. En psalm av David.

Herre, rädda mig! De fromma är borta,
    de trofasta människorna finns inte kvar.
Alla ljuger för varandra,
    de talar med hala tungor ur delade hjärtan.

Herren göra slut på de hala tungorna,
    tysta deras stora ord.
De säger: ”Vår tunga upphöjer oss,
    våra läppar ger oss makt.
Vem kan stå som herre över oss?”

”De svaga förtrycks, de fattiga klagar,
    och därför vill jag nu gripa in”, säger Herren,
    ”jag vill ge frälsning åt den som blir föraktad[b].”
Herrens ord är rena,
    som silver som renats i smältugnen sju gånger.

Herre, du som bevarar dem,
    beskydda oss alltid för detta släkte!
Överallt där uselheten prisas
    stryker de gudlösa omkring.[c]

Footnotes

  1. 12:1 Se not till 6:1.
  2. 12:6 Eller: den som längtar därefter. Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 12:9 Grundtextens innebörd är osäker.