Add parallel Print Page Options

En bön om räddning och befrielse

144 Lovad vare Herren, som beskyddar mig! Han visar mig hur jag ska strida.

Han är alltid kärleksfull och god mot mig. Han är min trygghet och min befriare. Han har gjort mig till härskare över sitt folk.

Herre, vad är då en människa? Hur kommer det sig att du över huvud taget lägger märke till henne? Varför bekymrar du dig om henne?

Hennes liv är som en vindfläkt, och hennes dagar glider bort som skuggor.

Herre, dra undan himlen och stig ner till oss! Bergen ryker när du rör vid dem.

Herre, släpp loss blixtarna och skjut iväg pilarna så att dina fiender skingras.

Sträck ner din hand från himlen och rädda mig ur de djupa vattnen, ur mina fienders våld.

De ljuger alltid och kallar till och med lögnen för sanning!

För dig Gud vill jag sjunga en ny sång och spela på en harpa med tio strängar,

10 för du låter kungarna segra! Du är den som ska rädda din tjänare David från att dö för svärdet.

11 Fräls mig! Befria mig från dessa grymma fiender, dessa lögnare, dessa opålitliga människor.

12-15 Och så här vill jag beskriva ett verkligt lyckligt land, där Herren är Gud:När Gud ger oss seger och fred råder kan våra barn ostört växa upp.Våra söner blir stora och starka som träd.Våra döttrar blir slanka och sköna som pelarna i ett palats.Våra lador blir fyllda till brädden och vi har mer än vad vi behöver.Ute på våra marker får fåren tusentals med lamm,och oxarna är tungt lastade med spannmål.Då ska ingen mer jämra sig och klaga på gator och torg.Lyckligt är det folk som lever så.Ja, lyckliga är de människor vilkas Gud är Herren!