⁸ Herre, jag älskar din boning, ditt hus,
    platsen där din härlighet bor.

² Hur ljuvliga är inte dina boningar,
    härskarornas Herre!
³ Jag längtar innerligen till Herrens gårdar.
    Med kropp och själ jublar jag inför dig,
        du den levande Guden.
⁴ Även sparven har funnit ett hem och svalan ett bo åt sig
    där den kan lägga sina ungar:
    dina altaren, härskarornas Herre,
        min kung och min Gud!
⁵ Lyckliga är de som kan bo i ditt hus
    och alltid sjunga lovsånger till dig. Séla

⁶ Lyckliga är de som har sin styrka i dig,
    de som lagt pilgrimsvandringen på sitt hjärta.
⁷ När de vandrar genom Bakaträdens dal
    blir den fylld av källor,
    och höstregnet täcker den med välsignelser.^[a]
8 De går från styrka till styrka
    tills de står inför Gud på Sion.

⁹ Herre, härskarornas Gud, hör min bön!
    Lyssna, Jakobs Gud! Séla
¹⁰ Gud, se vår sköld
    och ge akt på din smorde.

¹¹ En enda dag i dina förgårdar
    är bättre än tusen andra dagar.
Jag vill hellre stå vid tröskeln till min Guds hus
    än uppehålla mig i de gudlösas tält.
¹² Herren Gud är sol och sköld.
    Herren ger nåd och ära.
Han undanhåller inget gott från dem
    som lever ostraffligt.

¹³ Härskarornas Herre,
    lycklig är den som förtröstar på dig!