^2 (A) Min Gud, min Gud,
        varför har du övergett mig?
    Jag ropar och klagar,
        men min frälsning är fjärran.^[a]
3 (B) Min Gud, jag ropar om dagen
        men du svarar inte,
    och om natten
        men får ingen ro.

^4 (C) Ändå är du den Helige,
    den som tronar på Israels
        lovsånger.
⁵ På dig förtröstade våra fäder,
    de förtröstade och du befriade dem.
^6 (D) Till dig ropade de och fick hjälp,
    de förtröstade på dig
        och behövde inte skämmas.

^7 (E) Men jag är en mask
        och inte en människa,
    hånad av människor
        och föraktad av folket.
^8 (F) Alla som ser mig hånar mig,
    de grimaserar
        och skakar på huvudet:
^9 (G) "Anförtro dig^[b] åt Herren!
    Han får befria och rädda honom,
        han älskar ju honom."^[c]

^10 (H) Det var du som drog mig
        ut ur moderlivet,
    du gjorde mig trygg
        vid min mors bröst.
¹¹ På dig är jag kastad
        ända från modersskötet,
    från moderlivet är du min Gud.

^12 (I) Var inte långt ifrån mig,
    för nöden är nära
        och ingen hjälpare finns.
¹³ Tjurar i mängd omger mig,
    Bashans oxar^[d] omringar mig.
¹⁴ Som rovlystna, rytande lejon
    spärrar de upp sitt gap mot mig.

¹⁵ Jag rinner bort som vatten,
        alla mina leder har skilts åt.
    Mitt hjärta är som vax,
        det smälter i mitt inre.
^16 (J) Min kraft är uttorkad
        som en krukskärva,
    min tunga fastnar i gommen.
        Du lägger mig i dödens stoft.^[e]
17 (K) Hundar omger mig,
        de ondas hop omringar mig,
    de har genomborrat^[f]
        mina händer och fötter.
¹⁸ Jag kan räkna alla mina ben,
    de ser på mig, de stirrar.
^19 (L) De delar mina kläder mellan sig
    och kastar lott om min klädnad.^[g]

²⁰ Men du, Herre,
        var inte långt borta!
    Du min styrka,
        skynda till min hjälp!
^21 (M) Rädda min själ från svärdet,
    mitt liv ur hundarnas våld!
²² Fräls mig från lejonets gap
        och vildoxarnas horn!
    Du bönhör mig.

^23 (N) Jag ska förkunna ditt namn
        för mina bröder,
    mitt i församlingen
        ska jag lovsjunga dig.^[h]
24 Ni som vördar Herren,
        lova honom!
    Ära honom, alla Jakobs barn,
        och bäva för honom,
            alla Israels barn,
^25 (O) för han föraktade inte
    den förtrycktes lidande
        och såg inte på honom med avsky.
    Han dolde inte sitt ansikte
        för honom
    utan lyssnade när han ropade
        till honom.

^26 (P) Från dig kommer mitt lov
        i den stora församlingen.
    Jag ska uppfylla mina löften
        inför dem som vördar honom.
^27 (Q) De ödmjuka ska äta och bli mätta,
    de som söker Herren
        ska lova honom.
    Era hjärtan ska leva för evigt.

^28 (R) Alla jordens ändar ska minnas det
        och omvända sig till Herren,
    folkens alla släkter
        ska tillbe inför dig,
^29 (S) för riket är Herrens
    och han råder över folken.
^30 (T) Alla mäktiga på jorden
        ska äta och tillbe,
    inför honom ska de
        böja knä,
    alla som går ner i stoftet
        och inte kan hålla sin själ vid liv.^[i]

^31 (U) Ättlingar ska tjäna honom,
    kommande släkten
        ska få höra om Herren.
^32 (V) De ska träda fram
    och förkunna hans rättfärdighet
        för det folk som ska födas:
            att han har gjort det.

^4 (B) Men det var våra sjukdomar han bar,
        våra smärtor tog han på sig,
    medan vi såg honom som hemsökt,
        slagen av Gud och pinad.^[a]
5 (C) Han blev genomborrad för våra brott,
        slagen för våra synder.
    Straffet blev lagt på honom
        för att vi skulle få frid,
    och genom hans sår är vi helade.
^6 (D) Vi gick alla vilse som får,
        var och en gick sin egen väg.
    Men all vår skuld
        lade Herren på honom.

^7 (E) Han blev misshandlad,
    men han ödmjukade sig
        och öppnade inte sin mun.
    Som ett lamm som förs bort
        för att slaktas,
    som ett får som är tyst
        inför dem som klipper det,
    så öppnade han inte sin mun.^[b]
8 (F) Genom våld och dom
        blev han borttagen.
    Vem i hans släkte betänker
        att när^[c] han rycktes bort
            från de levandes land,
    blev han plågad på grund av
        mitt folks brott?
^9 (G) Han fick sin grav
    bland de ogudaktiga
        men var hos en rik vid sin död,
    för han hade inte gjort något orätt,
        och inget svek fanns i hans mun.^[d]

^10 (H) Det var Herrens vilja
        att slå honom och låta honom lida.
    När du gör hans liv
        till ett skuldoffer^[e],
    får han se avkomlingar
        och leva länge,
    och Herrens vilja ska ha framgång
        genom hans hand.
^11 (I) Genom den möda
    hans själ har utstått
        får han se^[f] och bli tillfreds.
    Genom sin kunskap^[g] förklarar
        min rättfärdige tjänare
            de många rättfärdiga,
    och han bär deras skulder.

^12 (J) Därför ska jag ge honom
    de många^[h] som hans del,
        och de starka ska han få som byte,
    eftersom han utgav sitt liv i döden
        och räknades bland förbrytare,^[i]
    han som bar de mångas synd
        och gick in i överträdarnas ställe^[j].