Han låter mig vila på gröna ängar,
    han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
    han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
    ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.

Read full chapter