Add parallel Print Page Options

10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.

11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.

12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!

Read full chapter