⁵ Det går en flod vars strömmar gläder Guds stad,
    till den Högstes heliga boning.
⁶ Gud själv är i dess mitt, den ska aldrig vackla.
    Gud hjälper den när morgonen gryr.
⁷ Folken väsnas och riken faller.
    Han höjer sin röst, och jorden förgås.

⁸ Härskarornas Herre är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Séla

⁹ Kom och se Herrens gärningar,
    ödeläggelser som han gör på jorden.
¹⁰ Han gör slut på krigen på jorden,
    han bryter sönder bågen och bräcker spjutet,
    han bränner upp sköldarna i eld.
¹¹ ”Bli stilla och inse att jag är Gud,
    upphöjd över folken, upphöjd över jorden.”

¹² Härskarornas Herre är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Séla

² Herren är stor och högt prisad
    i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
³ Det reser sig vackert och högt,
    hela jordens fröjd,
berget Sion i norr,
    den store kungens stad.
⁴ Gud är i dess palats,
    som en tillflykt har han visat sig.

⁵ Kungar slöt sig samman,
    tillsammans tågade de fram.
⁶ De såg och förvånades,
    de förskräcktes och tog till flykten.
⁷ De greps av skräck
    som en barnaföderskas ångest.
⁸ Du krossade dem
    som östanvinden krossar skeppen från Tarshish.

⁹ Det vi har hört får vi se i härskarornas Herres stad,
    i vår Guds stad.
    Gud upprättar den för evigt. Séla

¹⁰ Vi begrundar din nåd, Gud,
    här i ditt tempel.
¹¹ Liksom ditt namn, Gud,
    når ditt lov till jordens ändar.
    Din högra hand är full av rättfärdighet.
¹² Sions berg gläder sig,
    Juda städer jublar över dina domslut.

¹³ Gå runt Sion, vandra omkring det,
    räkna alla dess torn!
¹⁴ Lägg märke till dess murar,
    betrakta dess palats
så att ni kan berätta om dem för kommande generationer.

¹⁵ Denne Gud är vår Gud alltid och för evigt.
    Han ska leda oss så länge vi lever.

¹³ För Herren har utvalt Sion,
    där har han velat ha sin boning.
¹⁴ ”Detta är min viloplats för evigt.
    Här vill jag bo, det är min önskan.
¹⁵ Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning
    och mätta dess fattiga med mat.
¹⁶ Jag ska klä dess präster i frälsning,
    och dess fromma ska jubla av glädje.

¹⁷ Här vill jag låta ett horn^[a] växa upp åt David;
    jag har satt upp en lampa åt min smorde.
¹⁸ Hans fiender ska jag klä i skam,
    men kronan på hans huvud ska stråla.”

² I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus
    stå fast grundat, högst av bergen,
överst bland kullarna.
    Alla folk ska strömma dit,
³ många folk ska komma och säga:
    ”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
    Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
    Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
        och Herrens ord från Jerusalem.
⁴ Han ska döma mellan nationerna,
    skipa rätt åt många folk.
De ska smida sina svärd till plogbillar
    och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
    och inte mer träna sig för krig.

⁵ Kom, Jakobs släkt,
    och låt oss vandra i Herrens ljus!

¹⁰ Fly in i klippan,
    göm dig i stoftet,
av fruktan för Herren
    och hans höga majestät.
¹¹ De högmodigas blick ska förödmjukas,
    människans stolthet knäckas.
Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.

¹² Härskarornas Herre har bestämt en dag
    då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
    och det ska förödmjukas,
¹³ liksom alla Libanons cedrar,
    de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
¹⁴     alla höga berg
och alla höga kullar,
¹⁵     alla höga torn
och befästa murar,
¹⁶     alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
¹⁷     Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
    Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
¹⁸ och avgudarna ska försvinna.

¹⁹ Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig för att skaka jorden.
²⁰ Den dagen ska människorna kasta ut
    åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
    som de gjort åt sig och tillbett.
²¹ De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig
    för att skaka jorden.

²² Sätt inget hopp till en människa
    som inte är mer än sin andedräkt!
    Vad är hon att räkna med?

ska berget med Herrens hus stå fast grundat,
    högst av bergen,
överst bland kullarna.
    Folken ska strömma dit,
² många folk ska komma och säga:
    ”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
Han ska lära oss sina vägar,
    och vi ska vandra på hans stigar.”
Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
    och Herrens ord från Jerusalem.
³ Han ska döma mellan många folk
    och skipa rätt bland mäktiga nationer långt borta.
De ska smida sina svärd till plogbillar
    och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
    och inte mer träna sig för krig.
⁴ Var och en ska sitta
    under sin vinstock och sitt fikonträd,
utan att någon skrämmer dem mer.
    Härskarornas Herre har talat.
⁵ De andra folken vandrar
    i sina gudars namn,
men vi vandrar i Herrens,
    vår Guds, namn i all evighet.

ska jag samla de haltande,
    föra samman de skingrade
och dem som jag har plågat.
⁷     Jag ska göra de haltande till en kvarleva,
de fördrivna till en mäktig nation,
    och Herren ska vara deras kung
på Sions berg
    nu och för evigt.
⁸ Du, herdetorn, dotter Sions kulle,
    till dig ska makten komma tillbaka
och dotter Jerusalems forna herravälde återvända.”

⁹ Men varför ropar du nu så högt?
    Finns det ingen kung hos dig?
Har din rådgivare försvunnit?
    Smärtan har ju drabbat dig
    som när en kvinna föder barn.
¹⁰ Vrid dig i födslovånda,
    dotter Sion, likt en barnaföderska,
för nu måste du lämna staden
    och bo ute på fältet!
Du måste komma till Babylon.
    Men där ska du bli räddad,
där ska Herren befria dig
    ur dina fienders grepp.

¹¹ Många folk har samlat sig mot dig
    och säger:
”Låt Sion bli orenat,
    det vill vi beskåda!”
¹² Men de känner inte Herrens tankar
    och förstår inte hans planer,
att han har samlat dem
    som kärvar på en tröskplats.
¹³ ”Res dig upp och tröska, dotter Sion!
    Jag ska ge dig horn av järn
och klövar av koppar,
    så att du kan krossa många folk.”
Deras orätta byte
    ska du viga åt Herren,
deras rikedomar åt hela jordens Herre.