Psaltaren 55

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Lyssna till min bön, Gud!
    Göm dig inte när jag vädjar till dig!
³ Lyssna till mig och svara mig!
    Mina tankar plågar mig,
    jag har ingen ro,
⁴ för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.
    De drar olycka över mig,
    och i vrede anfaller de mig.

⁵ Mitt inre fylls av ångest,
    dödsångesten griper mig.
⁶ Fruktan och fasa gastkramar mig.
    Jag darrar och är rädd,
    skräcken överväldigar mig.
⁷ Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,
    så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
⁸ Jag skulle flyga långt bort
    till öknen och stanna där.” Séla
⁹ Jag skulle skynda mig att söka skydd
    undan detta oväder och denna storm.

¹⁰ Herre, förvirra de gudlösa,
    låt dem gräla sinsemellan,
    för jag ser våld och strid i staden.
¹¹ Dag och natt går de omkring den på dess murar.
    Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.
¹² Våldet har tagit överhanden,
    och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

¹³ Om det hade varit en fiende som hånat mig,
    hade jag kunnat stå ut med det.
Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,
    kunde jag ha gömt mig för honom.
¹⁴ Men det var du, min jämlike,
    min vän, min förtrogne.
¹⁵ Vi gick i underbar gemenskap
    i folkskaran till Guds hus.

¹⁶ Låt döden utan varning ta dem,
    låt dem fara levande ner i dödsriket,
    för ondskan bor i och mitt ibland dem.
¹⁷ Men jag vill ropa till Gud,
    och Herren ska rädda mig.
¹⁸ Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,
    och han ska lyssna till mig.
¹⁹ Han befriar mig och ger mig frid,
    när fienderna anfaller mig,
    hur många mina motståndare än är.
²⁰ Gud ska höra mig och förödmjuka dem,
    han som har regerat i evigheter, séla,
dessa som aldrig ändrar sig
    och som inte fruktar Gud.

²¹ Han gav sig på dem som levde i fred med honom,
    han våldförde sig på sitt förbund.^[a]
22 Hans ord var hala som smör,
    men hans hjärta var fyllt av stridslust.
Hans tal var lenare än olja
    och ändå ett draget svärd.

²³ Lämna din börda till Herren!
    Han ska ta hand om dig.
    Han låter aldrig den rättfärdige vackla.
²⁴ Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.
    De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.