En tröstepsalm

62 För körledaren, till Jedutun. En psalm av David.

(A) Bara hos Gud har min själ sin ro,
    från honom kommer min frälsning.
(B) Bara han är min klippa
        och min frälsning, min borg.
    Jag ska inte vackla.

Hur länge ska ni storma
        mot en enda man,
    tillsammans slå ner honom
        som en lutande vägg,
            en fallfärdig mur?
(C) De rådslår om att störta honom
        från hans höjd.
    De älskar lögn,
        de välsignar med sin mun
            men förbannar i sitt hjärta. Sela

(D) Bara hos Gud har du din ro,
        min själ,
    från honom kommer mitt hopp.
(E) Bara han är min klippa
        och min frälsning, min borg.
    Jag ska inte vackla.

Hos Gud är min frälsning
        och min ära,
    i Gud är min starka klippa,
        min tillflykt.
(F) Lita alltid på honom, du folk,
    utgjut era hjärtan för honom.
        Gud är vår tillflykt. Sela

10 (G) Människors barn
    är bara en vindpust,
        myndiga herrar sviker.
    I vågskålen är de för lätta,
        tillsammans väger de
            mindre än luft.
11 (H) Lita inte till våld,
        hoppas inte på stulet gods.
    Fäst inte hjärtat vid rikedom,
        även om den växer.

12 Ett har Gud talat,
        två ting[a] har jag hört:
    Hos Gud finns makten,
13 (I) och hos dig, Herre, finns nåd.
    Du ska löna var och en
        efter hans gärningar.

Footnotes

  1. 62:12 Ett … två ting   Annan översättning: "En gång … två gånger".