Psaltaren 69

Svenska Folkbibeln 2015

^2 (B) Fräls mig, Gud!
    Vattnet når mig till halsen.
^3 (C) Jag har sjunkit i djupaste dy
        utan fotfäste,
    jag är ute på djupt vatten
        och strömmen sköljer över mig.
^4 (D) Jag har ropat mig trött,
        min strupe är hes,
    min blick är matt
        av väntan på Gud.

^5 (E) De som hatar mig utan anledning
        är fler än håren på mitt huvud.
    Många vill förgöra mig,
        de är mina fiender utan orsak.
    Vad jag inte har stulit
        måste jag ersätta.

⁶ Gud, du känner min dårskap,
    min skuld är inte dold för dig.
⁷ Herre, Gud Sebaot,
    låt inte dem som hoppas på dig
        få skämmas för min skull,
    låt inte dem som söker dig
        få vanära för min skull,
            du Israels Gud.
^8 (F) För din skull får jag utstå hån,
    vanära täcker mitt ansikte.
^9 (G) Jag har blivit en främling
        för mina bröder,
    främmande för min mors barn.
^10 (H) Brinnande iver för ditt hus
        har förtärt mig,
    dina smädares smädelser
        föll över mig.^[a]

¹¹ Jag grät i min själ^[b] och fastade,
    men det blev jag hånad för.
¹² Jag klädde mig i sorgdräkt,
    men jag blev ett ordspråk för dem.
^13 (I) De som sitter i porten
        pratar om mig,
    drinkare gör visor om mig.

^14 (J) Men jag bär min bön
        till dig, Herre, i nådens tid.
    Gud, svara mig i din stora godhet,
        i din frälsande trofasthet!
¹⁵ Rädda mig ur dyn
        så att jag inte sjunker,
    rädda mig
        från dem som hatar mig
            och från de djupa vattnen.
¹⁶ Låt inte vattenströmmarna
        skölja över mig,
    låt inte djupet sluka mig,
        låt inte brunnens gap
            slå igen över mig.

¹⁷ Svara mig, Herre,
        för din nåd är god!
    Vänd dig till mig
        i din stora barmhärtighet.
^18 (K) Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
    för jag är i nöd.
        Skynda dig, svara mig!
¹⁹ Kom till min själ, återlös den,
    friköp mig från mina fiender.

²⁰ Du känner den skymf,
        skam och vanära jag får utstå.
    Du ser alla mina ovänner.
²¹ Förakt har krossat mitt hjärta,
        jag är sjuk.
    Jag hoppades på medlidande
        men fick inget,
    på tröstare men fann ingen.
^22 (L) De gav mig galla att äta
    och ättika^[c] att dricka i min törst.

^23 (M) Låt deras bord framför dem
    bli en snara, ett straff och en fälla^[d].
²⁴ Låt deras ögon förmörkas
        så att de inte ser,
    låt deras ben ständigt vackla.^[e]
25 Ös din vrede över dem,
    låt din glödande harm
        hinna upp dem.
^26 (N) Låt deras gård bli öde,
    låt ingen bo i deras tält,^[f]
27 (O) för de förföljer den du har slagit
    och pratar om plågan^[g]
        hos den du har sårat.
^28 (P) Lägg skuld till deras skuld,
    låt dem inte få del
        av din rättfärdighet.
^29 (Q) Låt dem utplånas
        ur de levandes bok,
    låt dem inte bli skrivna
        bland de rättfärdiga.

³⁰ Men jag är plågad och lider.
    Gud, låt din frälsning skydda mig!
³¹ Jag vill prisa Guds namn med sång
    och upphöja honom
        med tacksägelse.
^32 (R) Det ska glädja Herren
    mer än tjurar och oxar
        med horn och klövar.
^33 (S) De ödmjuka ska se det och glädjas.
    Ni som söker Gud,
        era hjärtan ska leva,
^34 (T) för Herren lyssnar till de fattiga
    och föraktar inte sina fångna.

^35 (U) Himmel och jord ska prisa honom,
    haven och allt som rör sig i dem,
³⁶ för Gud ska frälsa Sion
        och bygga upp Juda städer.
    De ska bo där
        och ta Sion i besittning.
^37 (V) Hans tjänares barn
        ska få det till arv,
    och de som älskar hans namn
        ska bo där.