Hur ljuvliga är ej dina boningar,
    Herre Sebaot!
Min själ längtar och trängtar
    efter Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar
    mot levande Gud.
Ty sparven har funnit ett hus
    och svalan ett bo åt sig,
där hon kan lägga sina ungar:
    dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud.

Read full chapter