1 Korintierbrevet 11
Svenska Folkbibeln 2015
Kvinnan i församlingen
11 (A) Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel. 2 Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er. 3 (B) Nu vill jag att ni ska veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. 4 Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud.
5 Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet,[a] så vanärar hon sitt huvud. Det är samma sak som att ha håret avrakat. 6 För om en kvinna inte har något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig håret. Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret, så bör hon ha något på huvudet.
7 (C) En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Men kvinnan är mannens ära, 8 (D) för mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen. 9 (E) Och mannen skapades inte för kvinnan, utan kvinnan för mannen. 10 Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet[b] för änglarnas skull.[c]
11 Men i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen eller mannen oberoende av kvinnan. 12 (F) För liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allt kommer från Gud.
13 Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet? 14 Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår 15 men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja? 16 (G) Men om någon har lust att strida om detta har vi ingen sådan sed, inte heller Guds församlingar.
Rätt nattvardsfirande
17 När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,[d] för era sammankomster är mer till skada än till nytta. 18 (H) Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen, och till viss del tror jag att det är så. 19 (I) Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta.
20 Men när ni samlas går det inte att[e] fira Herrens måltid[f], 21 för när ni äter tar var och en genast för sig av sin egen mat. Den ene är hungrig, den andre berusad. 22 (J) Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och förödmjukar dem som inget har? Vad ska jag säga till er? Ska jag berömma er? Nej, för det här kan jag inte berömma er.
23 (K) Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, 24 tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." 25 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig." 26 (L) Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
27 (M) Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. 28 Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. 29 Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. 30 Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. 31 Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa att bli dömda. 32 (N) Men när vi döms fostras vi av Herren, för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
33 Alltså, mina bröder: när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. 34 Om någon är hungrig ska han äta hemma, så att er sammankomst inte blir till en dom för er. Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.
Footnotes
- 11:5 utan något på huvudet Under antiken täckte gifta kvinnor, särskilt judinnor, normalt sitt hår med en slöja utanför hemmet. Inom vissa mysteriekulter förbjöd man dock huvudbonad under ritualerna, och det kan ha påverkat Korintförsamlingens kvinnor.
- 11:10 en makt på huvudet Något som täcker huvudet som tecken på bejakande av auktoritetsordningen.
- 11:10 för änglarnas skull Antingen heliga änglar närvarande vid församlingens gudstjänst eller fallna änglar som söker förleda de troende.
- 11:17 berömmer jag er inte Innebär i sak: klandrar jag er skarpt (se vers 20, 22).
- 11:20 går det inte att Annan översättning: "är det inte för att".
- 11:20 Herrens måltid firades vid denna tid i samband med en hel måltid, den s k agapen eller kärleksmåltiden.
1 Korinthierbrevet 11
Svenska 1917
11 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi. Paulus' första brev till korintierna, 11 Kapitlet Kvinnan må icke vid gudstjänsten uppträda med ohöljt huvud. Herrens måltid må icke hållas på ovärdigt sätt.
2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.
11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
24 och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation