Kärlekens väg

13 Om jag talar
    både människors
        och änglars språk
    men inte har kärlek,
är jag bara ekande brons
        eller en skrällande cymbal.
(A) Och om jag har profetisk gåva
    och vet alla hemligheter
        och har all kunskap,
    och om jag har all tro
        så att jag kan flytta berg
    men inte har kärlek,
        så är jag ingenting.
Och om jag delar ut
        allt jag äger
    och om jag offrar min kropp
        till att brännas[a]
    men inte har kärlek,
        så vinner jag ingenting.
(B) Kärleken är tålig och mild.
        Kärleken avundas inte,
    den skryter inte,
        den är inte uppblåst.
(C) Den beter sig inte illa,
        den söker inte sitt,
    den brusar inte upp,
        den tänker inte på[b] det onda.
(D) Den gläder sig inte
        över orätten
    men gläds med sanningen.
(E) Allt bär den, allt tror den,
    allt hoppas den,
        allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig.
        Men profetiorna ska försvinna,
    tungomålen ska tystna
        och kunskapen försvinna.
Vi förstår bara till en del
        och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer
    ska det som är till en del
        försvinna.
11 När jag var barn
        talade jag som ett barn,
    tänkte som ett barn
        och förstod som ett barn.
    Men sedan jag blivit vuxen
        har jag lagt bort det barnsliga.
12 (F) Nu ser vi en gåtfull spegelbild[c],
    men då ska vi se
        ansikte mot ansikte.
    Nu förstår jag bara till en del,
        men då ska jag
            känna fullkomligt,
    så som jag själv blivit
        fullkomligt känd.
13 (G) Så består nu tro, hopp och kärlek,
        dessa tre,
    och störst av dem är kärleken.

Footnotes

  1. 13:3 till att brännas   Andra handskrifter: "för att skryta".
  2. 13:5 tänker inte på   Annan översättning: "tillräknar inte".
  3. 13:12 en gåtfull spegelbild   Antikens bronsspeglar gav endast en vag bild. Kunskapen om Gud är i detta liv fragmentarisk (13:9) och meddelas som en hemlighet (2:7) och en gåta i Skriftens klara spegel (4 Mos 12:8). Den är dock sann och tas emot genom tron (2 Kor 5:7), medan den i det kommande livet ska ersättas av att få se Gud "ansikte mot ansikte".

Den viktigaste egenskapen: att visa kärlek

13 Om jag har fått förmågan att tala andra språk, både människors och änglars, men inte visar kärlek, då liknar jag en gonggong eller en skrällande cymbal. Om jag har fått profetians gåva och känner till alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. Om jag ger allt jag äger till de fattiga, och låter mig brännas på bål, men inte har kärlek, då har jag ändå inte gjort något av värde.

Kärleken är tålmodig och mild. Kärleken är inte avundsjuk, skrytsam eller högmodig. Den är inte oförskämd eller självisk. Den ilsknar inte till, och den är inte långsint. Den gläds inte över någon orätt utan finner sin glädje i sanningen. Den ger inte upp. Den tror allt, hoppas allt och uthärdar allt.

Kärleken upphör aldrig. Men den profetiska gåvan ska förgå, tal av andra språk tystna, och kunskapen[a] ska förgå. Vår kunskap är bristfällig, och den profetiska gåvan likaså. 10 Men när det fullkomliga kommer, då förgås det bristfälliga.

11 När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen lämnade jag det barnsliga. 12 Nu ser vi bara en suddig spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap bristfällig, men då ska jag ha fullständig kunskap, så som jag själv är fullständigt känd.

13 Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. Men av dem är kärleken störst.

Footnotes

  1. 13:8 Syftar kanske på kunskap i den bemärkelse som står omtalad i 12:8.

13 Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.

Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.

Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.

Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;

10 men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.

11 När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

12 Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

13 Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.