Paulus vädjar om enhet i församlingen

3 Syskon, jag kunde inte tala till er som till andliga människor, utan jag fick tala till er som till människor som fortfarande drivs av sin mänskliga natur, som till små barn i Kristus. ² Jag fick mata er med mjölk, inte med fast föda, för den klarade ni inte av. Och den klarar ni inte ens nu, ³ eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. Om ni är avundsjuka på varandra och bråkar, har ni väl fortfarande kvar er gamla natur och lever som de andra? ⁴ Är ni inte som alla andra när ni säger: ”Jag följer Paulus” eller ”Jag följer Apollos”?

⁵ Vad är då Apollos? Eller Paulus? Tjänare, som hjälpte er att börja tro. Var och en av oss har utfört det uppdrag vi fick från Herren.

⁶ Jag planterade, Apollos vattnade, men det var Gud som gav växten. ⁷ Varken den som planterar eller den som vattnar är något, utan bara Gud som ger växten. ⁸ Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en får lön efter sitt arbete. ⁹ Vi är ju medarbetare till Gud, och ni är Guds åker, hans bygge.

Församlingen är Guds bygge

¹⁰ På grund av den nåd Gud gav mig lade jag, som en erfaren byggmästare, grunden, och sedan bygger någon annan vidare på den. Men var och en som bygger måste tänka på hur han bygger. ¹¹ Ingen kan lägga en annan grund än den som redan är lagd, och den grunden är Jesus Kristus själv. ¹² På den grunden kan man bygga med guld, silver och ädelstenar, eller med trä, gräs och halm, ¹³ och det ska visa sig vad man har byggt, när den dagen kommer som ska avslöja det. Hur vars och ens verk är ska elden pröva. ¹⁴ Den vars bygge består ska få lön för sitt arbete. ¹⁵ Men den vars verk brinner ner blir utan lön. Själv ska han dock bli räddad, men som ur eld.

Förstör inte församlingen genom splittring

¹⁶ Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? ¹⁷ Om någon fördärvar Guds tempel, ska Gud fördärva honom. Guds tempel är ju heligt, och det är ni som är det templet. ¹⁸ Bedra inte er själva. Den som anser sig vara vis enligt den här tidsålderns sätt att se, måste först bli en dåre för att kunna bli vis. ¹⁹ Den här världens vishet är ju dårskap för Gud. Det står ju skrivet: ”Han fångar de kloka i deras slughet”,^{[a] 20} och: ”Herren känner de visas tankar och vet att de är tomhet.”^{[b] 21} Skryt därför inte över människor. Allting tillhör er, ²² Paulus, Apollos, Kefas och hela världen, liv och död, nutid och framtid, allting är ert. ²³ Ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.