David blir kung över hela Israel

11 ^(A) Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: ”Vi är ditt eget kött och blod.^{[a] 2 (B)} Redan för länge sedan, när Saul fortfarande var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och Herren din Gud har sagt till dig: Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara en furste över mitt folk Israel.” ^3 (C) När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.

^4 (D) David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, där jebusiterna bodde. ⁵ Invånarna i Jebus sade till David: ”Här kommer du inte in!” Men David intog Sions borg,^[b] som nu är Davids stad. ⁶ David sade: ”Den som först slår jebusiterna, han ska bli överbefälhavare och överste.” Joab, Serujas son, kom upp först, och han blev överbefälhavare. ⁷ David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad. ⁸ Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde resten av staden. ⁹ David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.

Davids hjältar

^10 (E) Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.

^11 (F) Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jashobeam^[c], son till en hakmonit, den främste bland kämparna, som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång. ^12 (G) Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna^[d]. ¹³ Han var med David vid Pas-Dammim när filisteerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna. ¹⁴ Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.

^15 (H) Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. ¹⁶ David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem. ¹⁷ David sade längtansfullt: ”Tänk om någon kunde ge mig lite vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!” ¹⁸ Då bröt de tre sig igenom filisteernas linjer, hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med det och bar det till David. Men David ville inte dricka det, utan hällde ut det som ett dryckesoffer åt Herren. ¹⁹ Han sade: ”Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv.” Och han ville inte dricka det.

Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.

²⁰ Abshaj, Joabs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre. ²¹ Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.

^22 (I) Dessutom Benaja,^[e] son till Jojada från Kabseel, som var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna^[f] i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen. ^23 (J) Han slog också ner egyptiern, en reslig man som var fem alnar lång.^[g] Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad med bara sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. ²⁴ Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. ²⁵ Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till ledare för sin livvakt.