1 Krönikeboken 29
Svenska Folkbibeln 2015
Gåvor till tempelbygget
29 (A) Kung David sade till hela församlingen: ”Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. 2 (B) Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds hus, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxer och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar och alla slags dyrbara stenar liksom marmor[a] i mängd. 3 Eftersom jag älskar min Guds hus ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt som jag förut har skaffat till det heliga huset: 4 3 000 talenter guld av guld från Ofir, och 7 000 talenter[b] renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, 5 (C) för att göra av guld det som ska vara av guld och för att göra av silver det som ska vara av silver, till allt slags arbete som utförs av konsthantverkare. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?”
6 (D) Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom ledarna för kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor. 7 De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter[c] järn. 8 (E) Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens hus under gershoniten Jehiels vård. 9 Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.
Davids bön och tacksägelse
10 David lovade Herren inför hela församlingen. David sade:
”Lovad är du, Herre,
vår fader Israels Gud,
från evighet till evighet!
11 (F) Dig, Herre,
tillhör storhet och makt,
härlighet och glans och majestät,
allt som finns i himlen
och på jorden.
Ditt, o Herre, är riket,[d]
och du har upphöjt dig
till ett huvud över allt.
12 (G) Rikedom och ära kommer från dig,
du råder över allt,
och i din hand är kraft och makt.
Din hand kan göra vad som helst,
stort och starkt.
13 Så tackar vi dig nu, vår Gud,
och lovar ditt härliga namn.
14 För vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, allt kommer från dig, och ur din hand har vi gett det åt dig. 15 (H) För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp. 16 Herre vår Gud, alla dessa gåvor som vi skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn – från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.
17 (I) Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig. 18 Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig. 19 Ge min son Salomo ett hängivet hjärta så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger templet som jag förberett.”
20 Därefter sade David till hela församlingen: ”Lova Herren er Gud!” Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen. 21 Dagen därpå slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel. 22 De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung.[e] De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst. 23 (J) Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin far David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom. 24 Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. 25 (K) Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som varit kung över Israel före honom.
David dör
26 David, Ishais son, hade regerat över hela Israel. 27 (L) Den tid han regerade över Israel var fyrtio år.[f] Han regerade sju år i Hebron och trettiotre år i Jerusalem. 28 Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom.
29 (M) Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid och hans sista, det[g] finns skrivet i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. 30 Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som mötte honom och Israel och alla andra länder och riken.
Footnotes
- 29:2 marmor Syftar troligen på kalkalabaster.
- 29:3f 3 000 talenter … 7 000 talenter Ca 90 ton guld och 200 ton silver.
- 29:7 talenter Mängderna motsvarar ca 150 ton guld, 300 ton silver, 550 ton koppar och 3 000 ton järn. Dariker, persiska guldmynt om ca 8,5 gram, är troligen en omräkning ur författarens perspektiv på 400-talet f Kr.
- 29:11 makt, härlighet ... Ditt ... är riket Den traditionella lovprisningen som avslutar Herrens bön (Matt 6:9f) är troligen hämtad från denna vers .
- 29:22 andra gången … kung Folkets bekräftelse av kung Davids beslut i 23:1 (jfr hur Saul blev erkänd i 1 Sam 11:15 efter 1 Sam 10, och David i 2 Sam 5:1f efter 1 Sam 16:13).
- 29:27 fyrtio år Ca 1010-970 f Kr.
- 29:29 Samuels ... Natans ... Gads krönika Troligen Samuelsböckerna (se deras inledningsnoter).
1 Krönikeboken 29
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Folket bär fram gåvor till tempelbygget
29 Kung David talade sedan till hela församlingen: ”Min son Salomo, som Gud har utvalt, är fortfarande ung och oerfaren, och uppgiften är enorm, för denna är inte en byggnad för människor utan för Herren Gud. 2 Jag har gjort allt jag kan för att till min Guds hus skaffa guld till det som ska vara av guld, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä samt onyx, andra infattningsstenar, svartglänsande[a] och brokiga stenar, alla slags dyrbara stenar och marmor i stor mängd. 3 Eftersom jag älskar Guds hus, ger jag också hela min privata förmögenhet av guld och silver, utöver allt det jag redan skaffat till helgedomen: 4 3 000 talenter[b] guld från Ofir och 7 000 talenter silver till att överdra byggnadernas väggar med, 5 guld till det som ska tillverkas av guld och silver till det som ska tillverkas av silver, till det som hantverkarna ska göra. Vem vill idag komma med en frivillig gåva till Herren?”
6 Då kom huvudmännen för familjerna och stammarna i Israel, de högre och lägre arméofficerarna och kungens främsta tjänstemän med sina gåvor. 7 De gav till arbetet med Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dareiker[c], 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn. 8 De som hade ädelstenar gav dem till skattkammaren i Herrens hus, i gershoniten Jechiels vård. 9 Folket gladde sig över att de så helhjärtat gav de frivilliga gåvorna till Herren, och David själv gladde sig mycket.
David tackar Herren
10 David prisade Herren inför hela församlingen och sa:
”Herre, vår far Israels Gud,
du ska prisas i all evighet!
11 Din, o Herre, är storhet och makt,
ära, majestät och härlighet.
Allt i himmel och på jord och riket tillhör dig, Herre,
och du är den upphöjde härskaren över allt som finns.
12 Rikedom och ära kommer från dig,
och du är den som råder över allt.
Du har all styrka och all makt i din hand,
och det är du som ger makt och upphöjelse.
13 Vi tackar dig, vår Gud,
och prisar ditt härliga namn.
14 Vem är jag och vad är mitt folk, att vi skulle kunna ge dig allt detta?
Allt kommer ju från dig, och vi har bara gett det som vi fått ur din hand.
15 För vi är främlingar och gäster inför dig, precis som våra förfäder.
Våra dagar på jorden är som en skugga, vi har inget att hoppas på.
16 Herre, vår Gud, all denna rikedom vi har samlat för att kunna bygga ett tempel till ditt heliga namn, kommer från dig. Det tillhör dig alltsammans.
17 Jag vet, min Gud, att du prövar människohjärtan och vill se integritet. Jag har gett allt det här med ärliga och uppriktiga avsikter, och jag har sett hur ditt folk villigt har kommit med sina gåvor.
18 Herre, våra förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, låt denna längtan att tjäna och lyda dig få vara kvar hos ditt folk för all framtid, och bevara deras hjärtan lojala mot dig!
19 Gör min son Salomo helhjärtat överlåten till dig, så att han håller dina bud, förordningar och föreskrifter och följer dem i allting och bygger det tempel som jag har förberett!”
20 Sedan sa David till hela församlingen: ”Prisa Herren, er Gud!” Då prisade de alla Herren, sina förfäders Gud, bugade sig och föll ner på marken inför Herren och inför kungen.
Salomos regering
(1 Krön 29:21—2 Krön 9:31)
21 Nästa dag bar man fram slaktoffer och brännoffer till Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer och mängder av slaktoffer för hela Israel. 22 De åt och drack inför Herren med stor glädje.
Sedan bekräftade de en andra gång Salomo, Davids son, som kung. De smorde honom inför Herren till furste och Sadok till präst.
23 Salomo besteg Herrens tron efter sin far David, och han hade framgång. Hela Israel lydde honom, 24 och alla hövdingarna och officerarna och alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. 25 Herren upphöjde Salomo inför hela Israel och gav honom kunglig glans på ett sätt som ingen kung i Israel tidigare hade haft.
David dör vid hög ålder
26 David, Jishajs son, hade varit kung över hela Israel. 27 Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem. 28 Han dog i hög ålder, nöjd med sina år, rik och ärad, och han efterträddes alltså av sin son Salomo.
29 Kung Davids historia, från början till slut, finns nedtecknad i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. 30 Där berättas om hans regering, hans makt och allt som hände honom och Israel och alla andra riken och länder.
1 Krönikeboken 29
Svenska 1917
29 Och konung David sade till hela församlingen: »Min son Salomo den ende som Gud har utvalt, är ung och späd, och arbetet är stort, ty denna borg är icke avsedd för en människa, utan för HERREN Gud.
2 Därför har jag, så vitt jag har förmått, för min Guds hus anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn, och trä till det som skall vara av trä, dessutom onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar, korteligen, alla slags dyrbara stenar, så ock marmor i myckenhet.
3 Och därjämte, eftersom jag har min Guds hus kärt, giver jag nu vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har anskaffat för det heliga huset:
4 tre tusen talenter guld, guld från Ofir, och sju tusen talenter renat silver till att därmed överdraga byggnadernas väggar,
5 till att göra av guld vad som skall vara av guld, och till att göra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utföres av konstnärer. Vill då någon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?»
6 Då kommo frivilligt familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, så ock över- och underhövitsmännen och tillika uppsyningsmännen över konungens arbeten,
7 och de gåvo till arbetet på Guds hus fem tusen talenter guld, tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen talenter koppar och ett hundra tusen talenter järn.
8 Och var och en som hade ädla stenar i sin ägo gav dem till skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vård.
9 Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN; konung David gladde sig ock högeligen.
10 Och David lovade HERREN inför hela församlingen; David sade: »Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet!
11 Dig, HERRE, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himmelen och på jorden är. Ditt, o HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt.
12 Rikedom och ära komma från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt; det står i din hand att göra vad som helst stort och starkt.
13 Så tacka vi dig nu, vår Gud, och lova ditt härliga namn.
14 Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att giva sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand hava vi givit det åt dig.
15 Ty vi äro främlingar hos dig och gäster såsom alla våra fäder; såsom en skugga äro våra dagar på jorden, och intet är här att lita på.
16 HERRE, vår Gud, alla dessa håvor som vi hava anskaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn -- från din hand hava de kommit, och ditt är alltsammans.
17 Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad rätt är. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor; och nu har jag ock sett med glädje huru ditt folk, som står har, har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor.
18 HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders, Gud, låt evinnerligen ditt folks hjärtas håg och tankar vara redo till sådant, och vänd deras hjärtan till dig.
19 Och giv min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar, och utför allt detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat förråd.»
20 Därefter sade David till hela församlingen: »Loven HERREN, eder Gud.» Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders Gud, och de bugade sig och föllo ned för HERREN och för konungen.
21 Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer åt HERREN och offrade brännoffer åt HERREN: tusen tjurar, tusen vädurar och tusen lamm med tillhörande drickoffer, därtill slaktoffer i myckenhet för hela Israel.
22 Och de åto och drucko inför HERRENS ansikte på den dagen med stor glädje. Och de gjorde för andra gången Salomo, Davids son, till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok till präst.
23 Och så satt Salomo på HERRENS tron såsom konung efter sin fader David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.
24 Och alla hövdingarna och hjältarna och därjämte alla konung Davids söner underkastade sig konung Salomo.
25 Och HERREN gjorde Salomo övermåttan stor inför hela Israel, och lät hans konungsliga härlighet bliva större än någons som före honom hade varit konung över Israel.
26 Men David, Isais son, hade regerat över hela Israel.
27 Den tid han regerade över Israel var fyrtio år; i Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år.
28 Och han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Och hans son Salomo blev konung efter honom.
29 Och vad som är att säga om konung David, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika,
30 tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de skickelser som övergingo honom och Israel och alla andra länder och riken.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.