^28 (A) Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar^[a] av guld och sade till folket: ”Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.” ^29 (B) Han ställde upp den ena i Betel^[b] och den andra i Dan^[c]. ^30 (C) Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. ^31 (D) Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter^[d].

^32 (E) Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden^[e], lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde det i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. Männen som han hade gjort till offerhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel. ³³ Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.

^31 (A) Och som om det inte var nog för honom att leva i Jerobeams, Nebats sons, synder, tog han också till hustru Isebel^[a], som var dotter till Etbaal^[b], sidoniernas kung, och gick bort och tjänade Baal och tillbad honom.