28 (A) Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar[a] av guld och sade till folket: ”Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.” 29 (B) Han ställde upp den ena i Betel[b] och den andra i Dan[c]. 30 (C) Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. 31 (D) Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter[d].

32 (E) Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden[e], lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde det i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. Männen som han hade gjort till offerhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel. 33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:28 kalvar   Ungtjurar, symbol för styrka och virilitet. Guldkalvarna fördömdes strängt av profeterna (Hos 8:5, se även 2 Mos 32 och 2 Kung 17:16). Möjligen tänkt som en ersättning för arken, ”Guds fotpall” (1 Krön 28:2), eftersom tjurar i kananeisk mytologi fungerade som gudatroner.
  2. 12:29 Betel   Ort ca 1-2 mil norr om Jerusalem där patriarkerna mött Gud (1 Mos 12:8, 28:19, 35:1).
  3. 12:29 Dan   Stad vid Israels norra gräns som även tidigare hyst avgudabilder (Dom 18:14). Dans kalvtempel är utgrävt. Det mätte ca 60 x 45 m och hade ett stort hornförsett altare på en öppen innergård.
  4. 12:31 leviter   Tempeltjänarnas stam var lojala med Jerusalems tempel (8:4, 12:27, 2 Krön 12:13f).
  5. 12:32 femtonde dagen i åttonde månaden   Oktober-november, en månad senare än lövhyddohögtiden (3 Mos 23:34) då man gick till Jerusalems tempel (5 Mos 16:13f).

28 Jerobeam lät då på uppmaning av sina rådgivare tillverka två kalvar av guld och sa till folket: ”Det blir alldeles för besvärligt för er att gå upp till Jerusalem. Här är dina gudar, Israel, som ledde dig ut ur Egypten!”

29 En av dessa guldkalvar ställdes i Betel och den andra i Dan. 30 Dessa förledde folket att synda. Man reste till och med ända upp till Dan för att tillbe den kalv som fanns där. 31 Jerobeam byggde också upp tempel på offerhöjderna och avskilde präster bland folket, även sådana som inte var leviter. 32 Jerobeam instiftade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden i Betel, motsvarande högtiden i Juda. Jerobeam offrade själv till kalvarna som han låtit göra. Och det var där i Betel som han avskilde präster för offerplatserna som han låtit göra. 33 På femtonde dagen i åttonde månaden som han själv valt, offrade han på altaret som han byggt i Betel. Så instiftade han en högtid för israeliterna och gick upp till altaret för att offra.

Read full chapter

31 (A) Och som om det inte var nog för honom att leva i Jerobeams, Nebats sons, synder, tog han också till hustru Isebel[a], som var dotter till Etbaal[b], sidoniernas kung, och gick bort och tjänade Baal och tillbad honom.

Read full chapter

Footnotes

  1. 16:31 Isebel   Betyder kanske ”var är fursten?”. Hennes personliga sigill har hittats, utskuret i opal och dekorerat med egyptiska motiv.
  2. 16:31 Etbaal   Betyder ”Baals man”. Regerade ca 887-856 f Kr. Enligt Josefus var han en präst åt krigs- och kärleksgudinnan Astarte som tog över kungamakten och sedan regerade från Tyrus, vars hamn han byggde ut.

31 Som om det inte var ont nog att han tog efter Jerobeams, Nevats sons, synder, gifte han sig med Isebel, dotter till sidoniernas kung Etbaal och började sedan själv tjäna och tillbe Baal.

Read full chapter