^21 (A) Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: ”Herre min Gud, låt den här pojkens själ komma tillbaka in i honom.”

²² Och Herren hörde Elias bön, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. ^23 (B) Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: ”Se, din son lever.” ²⁴ Då sade kvinnan till Elia: ”Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning.”

^10 (A) Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Hans själ är kvar." ¹¹ Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Han fortsatte att tala länge, ända till gryningen, och gick sedan vidare. ¹² De förde hem den unge mannen levande, och de blev mycket uppmuntrade.

Från Troas till Miletos

¹³ Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och seglade mot Assos, där vi skulle hämta upp Paulus. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen. ¹⁴ Så snart han mötte oss i Assos tog vi honom ombord och kom sedan till Mitylene. ¹⁵ Därifrån seglade vi ut nästa dag och nådde fram i höjd med Chios. Dagen därpå lade vi till vid Samos och efter ytterligare en dag kom vi till Miletos. ¹⁶ Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi Efesos för att inte bli uppehållen i Asien. Han skyndade vidare för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.

Paulus tal till de äldste från Efesos

¹⁷ Från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. ^18 (B) När de var framme hos honom sade han till dem: "Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien. ¹⁹ Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. ²⁰ Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, ^21 (C) och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus.

^22 (D) Och nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska möta mig där. ^23 (E) Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. ^24 (F) Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

²⁵ Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. ²⁶ Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod^[a], ^27 (G) för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.

^28 (H) Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. ^29 (I) Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden. ^30 (J) Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. ^31 (K) Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.

^32 (L) Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att bygga upp er och ge er arvet bland alla som helgats. ^33 (M) Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. ^34 (N) Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. ^35 (O) I allt har jag visat er att man så ska arbeta^[b] och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta."

^36 (P) När Paulus hade sagt detta, böjde han knä och bad tillsammans med dem alla. ³⁷ De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom. ³⁸ Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.