(A) Hur storslaget detta hus än är, ska var och en som då går förbi häpna och vissla. När man frågar: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus? – då ska man svara: Därför att de övergav Herren sin Gud som hade fört deras fäder ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har Herren låtit allt detta onda drabba dem.”

Betalningen till Hiram

10 (B) Sedan Salomo i tjugo år hade byggt på de två husen, Herrens hus och kungapalatset, 11 gav kung Salomo tjugo städer i Galileen åt kung Hiram av Tyrus som hade försett honom med cederträ, cypressträ och guld, så mycket han begärde. 12 Men när Hiram från Tyrus gav sig ut för att se städerna som Salomo hade gett honom, tyckte han inte om dem 13 utan sade: ”Vad är detta för städer som du har gett mig, min broder?” Han kallade dem Kabuls[a] land, som de heter än i dag.

14 Men Hiram hade sänt hundratjugo talenter[b] guld till kungen.

Salomos övriga byggprojekt

15 (C) På följande sätt var det med det arbetsfolk som kung Salomo samlade för att bygga Herrens hus, sitt eget hus och Millo[c] liksom Jerusalems murar samt Hasor, Megiddo och Gezer.

16 (D) Farao, Egyptens kung, hade dragit upp och intagit Gezer[d] och tänt eld på staden och dödat de kananeer som bodde där. Sedan hade han gett den till hemgift åt sin dotter, som var Salomos hustru. 17 Men Salomo byggde upp Gezer och Nedre Bet-Horon, 18 Baalat och Tamar i öknen där i landet, 19 (E) dessutom alla de städer där han hade sina förråd, vagnar och hästar, och allt annat han önskade bygga i Jerusalem, på Libanon och i övrigt i det land som lydde under hans välde. 20 Allt det folk som fanns kvar av amoreerna, hetiterna, periseerna, hiveerna och jebusiterna, alltså de som inte tillhörde Israels barn 21 – deras avkomlingar, så många som fanns kvar i landet efter dem därför att Israels barn inte hade klarat att viga dem åt förintelse – dem gjorde Salomo till arbetspliktiga tjänare, så som de är än i dag. 22 (F) Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till slav, utan de blev krigare och hans tjänare, befälhavare och kämpar eller befäl för hans vagnar och ridhästar. 23 Överfogdarna över Salomos arbeten var femhundrafemtio. Dessa hade befälet över folket som utförde arbetet.

24 (G) När faraos dotter hade flyttat upp från Davids stad till det hus som Salomo hade byggt åt henne, byggde han också Millo.

25 (H) Salomo offrade tre gånger om året brännoffer och gemenskapsoffer på det altare som han hade byggt åt Herren och tände på det rökelsen inför Herrens ansikte. Så hade han då gjort huset färdigt.

26 Kung Salomo byggde också en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid Elot[e], på stranden av Röda havet, i Edoms land. 27 På denna flotta sände Hiram av sitt folk sjökunnigt skeppsmanskap som följde med Salomos folk. 28 De for till Ofir[f] och hämtade därifrån guld, fyrahundratjugo talenter[g], som de förde till kung Salomo.

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:13 Kabul   Betyder kanske ”som ingenting” (Josefus) eller ”gräns” (Septuaginta). Enligt 2 Krön 8:2 tycks Hiram ha återlämnat städerna.
  2. 9:14 hundratjugo talenter   Ca 3,5 ton guld.
  3. 9:15 Millo   Betyder ”fyllning”, troligen en terrass på bergssidan som gav stöd under borgen.
  4. 9:16 Gezer   Strategisk stad ca 3 mil väster om Jerusalem, vid gränsen mot filisteerna (2 Sam 5:25). Stadens kananeer hade ibland lytt under egyptierna, ibland under israeliterna (Jos 16:10).
  5. 9:26 Esjon-Geber … Elot   Nuvarande Eilat vid Akabaviken i södra Israel.
  6. 9:28 Ofir   Troligen i Jemen (1 Mos 10:29), möjligen Indien eller Östafrika.
  7. 9:28 fyrahundratjugo talenter   Drygt 12 ton guld.

Detta hus som nu är så imponerande, ska var och en som går förbi häpet säga: ’Varför har Herren gjort så med detta land och detta tempel?’ Svaret ska bli: ’Därför att de har övergett Herren, sin Gud, som förde deras förfäder ut ur Egypten och i stället hållit sig till andra gudar, tillbett och tjänat dem. Det är därför Herren lät allt detta onda drabba dem.’ ”

Salomos övriga bedrifter

(2 Krön 8:1-18)

10 Efter de tjugo år som det tagit för Salomo att bygga de två husen, Herrens hus och kungapalatset, 11 gav han kung Hiram i Tyros tjugo städer i Galileen, eftersom denne hade försett honom med allt ceder- och cypressträ och guld som han önskat få. 12 Men när Hiram kom från Tyros för att titta på städerna som Salomo gett honom, var han långt ifrån nöjd. 13 ”Vad är det här för städer, min broder?” frågade han. Och han gav dem namnet Kavul[a] som de än idag kallas. 14 Hiram hade levererat 4 000 kilo guld till Salomo.

15 Så här förhöll det sig med den tvångskommenderade arbetskraft som Salomo hade använt till Herrens hus, sitt kungapalats, Millo[b], Jerusalems mur och städerna Hasor, Megiddo och Geser. 16 Geser var den stad som anfallits och intagits av farao, kungen i Egypten. Han hade dödat dess kanaaneiska befolkning, bränt ner staden och sedan gett den som hemgift till sin dotter, en av Salomos hustrur. 17 Nu byggde Salomo upp Geser igen och även Nedre Bet Horon, 18 Baalat och Tamar i öknen. 19 Han byggde också upp förrådsstäder för sina vagnar och hästar. Han byggde allt som han önskade, både i Jerusalem, Libanon och över hela det område han härskade över.

20 Allt folk som fanns kvar av amoréerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna, som inte var israeliter, 21 deras ättlingar som var kvar i landet, som israeliterna inte hade förmått utrota, dem gjorde Salomo till tvångsarbetare som de är än idag. 22 Men han gjorde inga israeliter till slavar vid sina arbeten, utan de blev soldater, officerare, vagnskämpar och befälhavare för stridsvagnsstyrkor. 23 Fogdarna över Salomos projekt hade under sig 550 tillsyningsmän som hade befälet över dem som utförde tvångsarbetet. 24 När faraos dotter hade flyttat från Davids stad till palatset Salomo hade byggt åt henne, byggde han Millo[c].

25 Tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och gemenskapsoffer på det altare som han hade byggt åt Herren och där tände han också rökelse inför Herren. Så hade han nu gjort templet färdigt.

26 Kung Salomo byggde också en fartygsflotta i Esjon-Gever nära Elot vid Sävhavets kust i Edom.

27 Hiram sände genom sina tjänare erfaret sjöfolk som tjänstgjorde i Salomos besättningar. 28 De seglade till Ofir och hämtade därifrån mer än femton ton[d] guld till kung Salomo.

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:13 Kavul betyder troligen någonting värdelöst.
  2. 9:15 Millo kan ev. översättas som fästningarna.
  3. 9:24 Millo är troligen ett namn, men om det översätts (jfr not till 9:15) kan betydelsen bli: uppförde han terrasserna (på sluttningarna runt staden).
  4. 9:28 Ordagrant: 420 talenter;

(A) Många hednafolk ska gå förbi denna stad och fråga varandra: ”Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?” Man ska då svara: ”Därför att de övergav förbundet med Herren sin Gud och tillbad andra gudar och tjänade dem.”

Guds dom över Shallum (Joahas)

10 Gråt inte över den döde,
        sörj honom inte.
    Gråt i stället över honom
        som vandrar bort,
    för han ska aldrig mer
        komma tillbaka
    och se det land där han föddes.

11 (B) För så säger Herren om Josias son Shallum[a], Juda kung som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han ska aldrig mer komma tillbaka hit. 12 Han ska dö på den plats dit han förts i fångenskap, och aldrig mer återse detta land.

Guds dom över Jojakim

13 (C) Ve den som bygger sitt hus
        med orätt
    och sina salar
        med orättfärdighet,
    som låter sin nästa arbeta
        för ingenting
    och inte ger honom hans lön.
14 Ve den som säger:
    ”Jag vill bygga mig ett stort hus
        med rymliga salar”
    och gör sig stora fönster,
        klär huset med cederträ[b]
    och målar det rött med dyrbar färg!
15 (D) Är det att vara kung,
        att tävla med cederträ?
    Din far åt och drack,
        men han utövade rätt
        och rättfärdighet,
    och då gick det honom väl.
16 Han skaffade rätt
    åt den bedrövade och den fattige,
        och då gick allt väl.
    Är inte det att känna mig?
        säger Herren.
17 Men dina ögon och ditt hjärta
        ser bara efter egen vinning
    och att spilla oskyldigt blod,
        att utöva förtryck och våld.

18 (E) Därför säger Herren så om Jojakim[c], Josias son, Juda kung:

Ingen ska hålla dödsklagan
    efter honom och ropa:
        ”O, min broder! O, min syster!”
    Ingen ska hålla dödsklagan
        efter honom och ropa:
    ”O, herre! O, hur ståtlig han var!”
19 (F) Som man begraver en åsna
        ska han begravas.
    Han ska släpas bort och kastas ut,
        långt utanför Jerusalems portar.

Jerusalems öde

20 (G) Gå upp på Libanon och ropa,
    höj din röst i Bashan
        och ropa från Abarim[d],
    för alla dina älskare är krossade.
21 (H) Jag talade till dig
        när det gick dig väl,
    men du sade:
        ”Jag vill inte lyssna.”
    Sådan har du varit
        ända från din ungdom,
    du har inte velat lyssna
        till min röst.
22 Alla dina herdar
        ska vallas av vinden,
    och dina älskare
        ska gå i fångenskap.
    Då ska du vara skamsen
        och förödmjukad
    för all din ondskas skull.
23 Du som bor på Libanon
        och har ditt näste i cedrarna,
    hur ska du inte jämra dig
        när värkarna drabbar dig
    och ångest
        som hos en födande kvinna!

Guds dom över Konja

24 (I) Så sant jag lever, säger Herren: Även om du Konja[e], Jojakims son, Juda kung, vore en signetring[f] på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. 25 (J) Jag ska överlämna dig till dem som vill ta ditt liv och som du är rädd för, nämligen Babels kung Nebukadressar och kaldeerna. 26 (K) Jag ska slunga bort dig och din mor som har fött dig till ett annat land där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27 De ska inte få komma tillbaka till det land dit de längtar att återvända.

28 (L) Är då denne Konja ett föraktat, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har han och hans avkomlingar slungats ut och kastats bort till ett land som de inte känner? 29 O land, land, land, hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: Skriv upp den mannen som barnlös, som en man som inte lyckas under sin livstid. För ingen av hans avkomlingar ska lyckas sitta på Davids tron och råda över Juda i framtiden.

Read full chapter

Footnotes

  1. 22:11 Shallum   Kallades också Joahas. Var kung under tre månader år 609 f Kr tills han fängslades av farao Neko (2 Kung 23:33), som också hade dödat hans far Josia (2 Kung 23:29).
  2. 22:14 cederträ   Dyrbart doftrikt trä från Libanons berg (jfr 1 Kung 7).
  3. 22:18 Jojakim   Kung i Juda 609-598 f Kr, son till den fromme Josia (vers 15). Se 2 Kung 23:34f.
  4. 22:20 Libanon … Bashan … Abarim   Bergsområden i utkanten av Israel (norr, nordost och sydost).
  5. 22:24 Konja   Kortform för Jekonja eller Jojakin, kung under belägringen dec 598 till mars 597 f Kr då han fördes bort av Nebukadnessar (2 Kung 24:8f).
  6. 22:24 signetring   Personlig stämpel för att signera (jfr Est 3:10, 8:2, Hagg 2:24).

Folk från många länder ska gå förbi denna stad och säga till varandra: ’Varför gjorde Herren så mot denna stora stad?’ Och svaret kommer att bli: ’Därför att de övergav Herren, sin Guds förbund och tillbad och tjänade andra gudar.’ ”

10 Gråt inte över den döde,
    sörj honom inte.
Gråt i stället över den som vandrar bort,
    för han ska aldrig mer återvända
och se det land där han föddes.

11 För så säger Herren om Shallum, Josias son, Juda kung, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända hit. 12 Han kommer att dö på den plats dit han bortfördes och aldrig mer få se detta land.”

13 ”Ve den som bygger sitt hus
    med orättfärdighet
och sina övre salar med orätt,
    som låter sin nästa arbeta för ingenting
och inte ger honom någon lön,
14     den som säger:
’Jag ska bygga mig ett stort palats
    med rymliga övre salar
och göra många fönster,
    klä det med cederpanel
och måla det rött.’

15 Är det att vara kung,
    att stoltsera med cederträ?
Tänk på din far: han åt och drack
    och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,
och allt gick honom väl.
16     Han värnade om den fattige och skaffade rätt åt den behövande,
och det gick väl för honom.
    Är inte detta att känna mig?
säger Herren.
17     Men dina ögon och tankar
är bara inriktade på oärlig vinning
    och att utgjuta oskyldigt blod,
och på förtryck och våld.”

18 Därför säger Herren så om kung Jojakim, Josias son, Juda kung:

”Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
    ’Min broder, min syster!’
Ingen ska hålla dödsklagan över honom:
    ’Min herre, all hans prakt!’
19 Han kommer att begravas som en åsna,
    släpas ut och kastas utanför Jerusalems portar.”

20 ”Gå upp på Libanon och ropa,
    höj din röst i Bashan!
Ropa högt från Avarim,
    för alla dina älskare är krossade.
21 När du levde i fred talade jag till dig,
    men du svarade: ’Jag vill inte lyssna.’
Sådan var du sedan din ungdom,
    du har aldrig velat lyssna på mig.
22 Alla dina herdar
    ska föras bort av vinden.
Dina älskare
    ska föras bort i exil.
Du ska få stå där i skam och förödmjukelse
    för all din ondskas skull.
23 Du som bor på ’Libanon’[a]
    och har ditt näste bland cedrarna,
hur ska du inte jämra dig,
    när värkarna kommer över dig,
som en kvinna när hon ska föda.

24 Så sant jag lever, säger Herren, även om du Konja, son till kung Jojakim av Juda, var sigillringen på min högra hand, skulle jag slita av den. 25 Jag ska överlämna dig till dem som är ute efter ditt liv, till dem som du är så rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och kaldéerna. 26 Dig själv och din mor, som födde dig, ska jag slunga iväg till ett annat land, där ni inte är födda, och där ska ni dö. 27 De ska aldrig mer återvända till sin längtans land.”

28 Är då denne Konja ett värdelöst, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort till ett land som är okänt för dem?

29 O, land, land, land! Hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: ”Registrera denne man som barnlös, som en man som inte lyckades med något under sin livstid. För inget av hans barn ska lyckas uppnå att sitta på Davids tron och regera i Juda.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 22:23 Här använt om Jerusalem; jfr v. 6f. och Sak 11:1