1 Kungaboken 2
Svenska Folkbibeln 2015
Davids sista ord till Salomo
2 Då tiden närmade sig att David skulle dö, befallde han sin son Salomo och sade: 2 (A) ”Jag går nu all världens väg[a]. Var stark och visa dig som en man. 3 (B) Håll fast vid vad Herren din Gud har befallt dig, så att du vandrar på hans vägar och håller hans stadgar, bud, föreskrifter och vittnesbörd, så som det är skrivet i Mose lag. Då får du framgång i allt du gör och vart du än vänder dig, 4 (C) så att Herren kan uppfylla sitt ord som han uttalade över mig när han sade: Om dina barn ger akt på sin väg och vandrar inför mig i trohet av hela sitt hjärta och hela sin själ, sade han, då ska det aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron.
5 (D) Du vet också vad Joab, Serujas[b] son, har gjort mot mig, och vad han gjorde mot de två befälhavarna i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem och spillde blod i fredstid som om det var krig[c], han skvätte blod över bältet runt sina höfter och över skorna på sina fötter som om det var krig. 6 Gör efter din vishet och låt inte hans grå hår fara ner i dödsriket med frid.
7 (E) Men mot gileaditen Barsillajs söner[d] ska du visa godhet och låta dem vara med bland dem som äter vid ditt bord. För så gjorde de mot mig när jag flydde för din bror Absalom.
8 (F) Sedan har du Shimei, Geras son, benjaminiten från Bahurim. Han uttalade hemska förbannelser mot mig den dagen då jag gick till Mahanajim. Sedan kom han ner till Jordan och mötte mig[e], och jag gav honom min ed inför Herren och sade: Jag ska inte döda dig med svärd. 9 Men låt honom nu inte bli ostraffad. Du är ju en vis man och vet vad du ska göra med honom. Låt hans grå hår fara ner i dödsriket med blod.”
David dör
10 (G) David gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. 11 (H) Den tid David regerade över Israel var fyrtio år.[f] I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år. 12 Och Salomo satt på sin far Davids tron, och hans kungamakt var starkt befäst.
Adonia dör
13 Adonia, Haggits son, gick till Salomos mor Bat-Seba. Hon frågade då: ”Kommer du med fredliga avsikter?” Han svarade: ”Ja, med fred.” 14 Han fortsatte: ”Jag har något att tala med dig om.” Hon svarade: ”Säg det.” 15 (I) Då sade han: ”Du vet ju att kungadömet var mitt och att hela Israel hade fäst sina blickar på mig och väntade att jag skulle bli kung. Men kungadömet gick ifrån mig och över till min bror. Genom Herren blev det hans. 16 Nu har jag en enda bön till dig. Visa inte bort mig.” Hon svarade: ”Tala.” 17 (J) Då sade han: ”Tala med kung Salomo – dig visar han ju inte bort – och be att han ger mig Abishag från Shunem till hustru.” 18 Bat-Seba svarade: ”Visst, jag ska tala med kungen om dig.”
19 Bat-Seba gick till kung Salomo för att tala med honom om Adonia. Då reste sig kungen och gick henne till mötes, bugade sig för henne och satte sig på sin tron. Man ställde också fram en stol[g] åt kungens mor, och hon satte sig till höger om honom. 20 Sedan sade hon: ”Jag har en enda liten bön till dig. Visa inte bort mig.” Kungen svarade henne: ”Mor, låt mig höra din bön. Jag ska inte visa bort dig.” 21 Då sade hon: ”Låt Adonia få Abishag från Shunem till hustru.”
22 (K) Men kung Salomo svarade sin mor: ”Varför begär du bara Abishag från Shunem åt Adonia? Du kunde lika gärna be mig ge kungadömet[h] till honom – han är ju min äldre bror – till honom och till prästen Ebjatar och till Joab, Serujas son!” 23 Kung Salomo svor en ed inför Herren och sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om inte Adonia får betala med sitt liv för att han sagt detta. 24 Och nu, så sant Herren lever, han som har utsett mig och satt mig på min far Davids tron och som har byggt mig ett hus efter sitt löfte: I dag ska Adonia dödas.” 25 Och kung Salomo sände i väg Benaja, Jojadas son, som högg ner Adonia så att han dog.
Ebjatar och Joab straffas
26 (L) Till prästen Ebjatar[i] sade kungen: ”Gå till dina ägor i Anatot[j]. Du har förtjänat döden, men i dag ska jag inte döda dig, för du har burit Herren Guds ark framför min far David och lidit med min far i allt han fått lida.” 27 (M) Så drev Salomo bort Ebjatar och lät honom inte längre vara Herrens präst, för att Herrens ord som han hade talat över Elis hus i Shilo skulle fullbordas.
28 Ryktet nådde Joab. Han hade anslutit sig till Adonia, men inte till Absalom. Han flydde till Herrens tält och grep tag i hornen på altaret.
29 (N) När kung Salomo fick höra att Joab hade flytt till Herrens tält och att han stod vid altaret, sände Salomo i väg Benaja, Jojadas son, och sade: ”Gå och hugg ner honom!” 30 När Benaja kom till Herrens tält, sade han till honom: ”Så säger kungen: Gå härifrån!” Men han svarade: ”Nej, jag vill dö här.” Benaja framförde det till kungen och sade: ”Så har Joab sagt och så har han svarat mig.”
31 (O) Då sade kungen till honom: ”Gör som han har sagt, hugg ner honom[k] och begrav honom, så att du befriar mig och min fars hus från skulden för det oskyldiga blod som Joab har spillt. 32 (P) Herren ska låta hans blod komma tillbaka över hans eget huvud, därför att han högg ner två män som var rättfärdigare och bättre än han själv. Han dödade dem med svärd utan att min far David visste det, nämligen Israels befälhavare Abner, Ners son, och Juda befälhavare Amasa, Jeters son. 33 (Q) Ja, deras blod ska komma tillbaka över Joabs och hans efterkommandes huvuden för evigt. Men åt David och hans efterkommande, hans hus och hans tron ska Herren ge frid till evig tid.”
34 Benaja, Jojadas son, gick då dit upp och högg ner Joab och dödade honom. Han blev begravd i öknen[l] där han bodde. 35 (R) Kungen satte Benaja, Jojadas son, i hans ställe över hären, och prästen Sadok satte han i Ebjatars ställe.
Shimei dör
36 Därefter sände kungen bud och kallade till sig Shimei och sade till honom: ”Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där. Du får inte gå därifrån, varken hit eller dit. 37 För du ska veta att den dag du går ut och går över Kidrondalen[m] måste du dö. Ditt blod kommer över ditt eget huvud.” 38 Shimei sade till kungen: ”Det är bra. Så som min herre kungen har sagt, så ska din tjänare göra.” Och Shimei bodde i Jerusalem en lång tid.
39 (S) Men tre år därefter hände det att två av hans tjänare flydde till Gats[n] kung Akish, Maakas son. Man berättade det för Shimei och sade: ”Dina tjänare är i Gat.” 40 Då bröt Shimei upp, sadlade sin åsna och tog sig till Akish i Gat för att leta efter sina tjänare. Shimei gav sig alltså av och hämtade sina tjänare från Gat.
41 Men när man berättade för Salomo att Shimei hade begett sig från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka, 42 sände kungen bud och kallade till sig Shimei och sade till honom: ”Har jag inte bundit dig med ed vid Herren och varnat dig och sagt: Du ska veta att den dag du går ut och beger dig hit eller dit måste du dö? Du svarade mig: Det är bra, jag har hört det. 43 Varför har du då inte hållit eden inför Herren och lytt den befallning som jag gett dig?” 44 (T) Kungen sade sedan till Shimei: ”Du vet själv allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min far David. Herren ska låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud. 45 Men kung Salomo ska bli välsignad, och Davids tron ska bli befäst inför Herren till evig tid.”
46 På kungens befallning gick därefter Benaja, Jojadas son, fram och högg ner honom så att han dog. Och kungadömet blev befäst i Salomos hand.
Footnotes
- 2:2 all världens väg Den väg som alla i världen måste gå, alltså döden (Hebr 9:27).
- 2:5 Seruja Davids storasyster (1 Krön 2:16). Joab var alltså Davids systerson.
- 2:5 spillde blod i fredstid som om det var krig Annan översättning: ”hämnades i fredstid blod som spillts i krig”. Se 2 Sam 2:23, 3:27 för Abner och 20:10 för Amasa.
- 2:7 Barsillajs söner Lovades försörjning av David (2 Sam 19:31f).
- 2:8 Shimei … förbannelser … mötte mig Under Davids svaghetstid i 2 Sam 16:5f, 19:16f.
- 2:11 David regerade över Israel ... fyrtio år Ca 1010-970 f Kr.
- 2:19 stol Annan översättning: ”tron”. Drottningmodern hade ibland en stark ställning i Jerusalem (jfr 1 Kung 15:13, 2 Kung 11, Höga V 3:11).
- 2:22 Abishag … kungadömet Giftermål med en kvinna som stod kungen nära skulle ge legitimitet att få efterträda honom (jfr 2 Sam 3:13).
- 2:26 Ebjatar Den siste överlevande av Elis prästsläkt (1 Sam 2:33). Följde David (1 Sam 22:20f).
- 2:26 Anatot Prästby strax norr om Jerusalem och Olivberget (jfr Jer 1:1).
- 2:31 hugg ner honom Den som var skyldig till överlagt mord saknade asylrätt (5 Mos 19:11f).
- 2:34 begravd i öknen Kanske i ett öde område kring Betlehem (jfr 2 Sam 2:32).
- 2:37 över Kidrondalen Till sin släkt bland benjaminiterna som hade gjort uppror (2 Sam 20).
- 2:39 Gat Filisteisk stad på Gazaremsan där David tillbringat en tid i exil (1 Sam 21:10, 27:2f).
1 Kungaboken 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Davids råd till Salomo
2 När David kände att slutet var nära, förmanade han sin son Salomo:
2 ”Nu går jag snart dit varje människa på jorden måste gå en dag. Var stark och visa dig som en man! 3 Håll vad Herren, din Gud, befallt, så att du vandrar på hans vägar! Håll alla föreskrifter, bud, stadgar och förordningar som är nedskrivna i Moses lag, så får du framgång i allt vad du gör och vart du än vänder dig. 4 Då ska Herren uppfylla alla de löften han gav mig. Han sa att om mina barn och deras ättlingar är noga med hur de lever och är trogna och helhjärtade mot honom, så kommer alltid någon av dem att sitta på tronen som kung över Israel.
5 Du vet också vad Joav, Serujas son, gjorde mot mig och vad han gjorde mot de två överbefälhavarna för hären i Israel, Avner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem i fredstid och lät deras blod flyta som om det varit krig. Han fläckade med blod bältet om sin midja och sandalerna på sina fötter. 6 Du ska nu handla efter din vishet och inte låta honom bli gråhårig och gå ner i dödsriket i frid.
7 Men var barmhärtig mot gileaditen Barsillajs söner! Låt dem få vara ständiga gäster vid ditt bord, för de tog hand om mig när jag flydde från din bror Absalom. 8 Och vidare har du hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim. Han uttalade en fruktansvärd förbannelse över mig när jag var på väg till Machanajim. När han sedan kom ner till mig vid Jordanfloden, lovade jag med ed inför Herren att inte döda honom med svärd. 9 Men du ska inte låta honom gå ostraffad. Du är en vis man och vet hur du ska göra med honom. Låt nu denne gå ner i dödsriket med blod i sitt grå hår.”
10 Sedan dog[a] David och han begravdes i Davids stad. 11 Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre år i Jerusalem. 12 Salomo blev kung efter sin far David och satte sig på hans tron och hans makt blev starkt befäst.
Salomo undanröjer oppositionen
13 En dag kom Haggits son Adonia på besök till Salomos mor Batseba. ”Har du kommit i fredliga avsikter?” frågade hon honom. ”Ja”, svarade han. 14 ”Jag vill bara tala med dig om en sak.” ”Säg vad du har på hjärtat!” sa hon.
15 ”Som du vet var kungariket mitt”, sa Adonia. ”Hela Israel väntade att jag skulle bli den nye kungen. Men så ändrades allting och min bror blev kung, för det var så Herren ville ha det. 16 Nu har jag en bön till dig och avvisa mig inte!”
”Vad vill du?” frågade hon. 17 ”Be kung Salomo – dig avvisar han inte – att han ger mig Avishag från Shunem till hustru”, svarade han. 18 ”Ja, jag ska tala med kungen om dig”, lovade Batseba.
19 Kungen reste sig när hon kom in för att tala med honom om Adonia. Han bugade sig för henne, satte sig sedan på sin tron och lät hämta en stol[b] åt kungamodern och hon satte sig på hans högra sida.
20 ”Jag hoppas du inte visar bort mig, när jag nu kommer med en liten begäran till dig”, sa hon. ”Kom med din begäran, mor”, sa han. ”Jag ska inte avvisa dig.” 21 ”Låt då din bror Adonia få Avishag från Shunem till hustru”, svarade hon.
22 Kung Salomo svarade sin mor: ”Varför begär du bara Avishag från Shunem åt Adonia? Du skulle lika gärna kunna be om kungadömet åt honom. Han är ju min äldre bror och har prästen Evjatar och Joav, Serujas son, på sin sida.”
23 Kung Salomo svor då en ed inför Herren: ”Gud må straffa mig både nu och i framtiden om inte Adonia får betala med sitt liv för denna begäran! 24 Så sant Herren lever, han som har gett mig min far Davids tron och byggt ett kungarike åt mig enligt sitt löfte, Adonia ska dö i dag!”
25 Sedan beordrade kung Salomo Benaja, Jojadas son, att avrätta Adonia och denne högg ner honom så att han dog.
26 Till prästen Evjatar sa kungen: ”Gå tillbaka till dina ägor i Anatot! Du förtjänar att dö, men jag vill inte avrätta dig nu. Du bar ju Herrens ark inför min far David och du fick lida med honom under alla hans svårigheter.”
27 Så tvingade Salomo Evjatar att lämna sin ställning som Herrens präst och på så sätt gick Herrens ord vid Shilo beträffande Elis ättlingar i uppfyllelse.
28 När Joav, som hade varit med i Adonias kupp men inte hade slutit sig till Absalom, fick höra detta, flydde han till Herrens tält och grep tag om altarets horn. 29 När kung Salomo fick höra att Joav hade flytt till Herrens tält och stod intill altaret, skickade han iväg Benaja, Jojadas son, med ordern att hugga ner honom också.
30 Benaja gick in i Herrens tält och sa till Joav: ”Kungen befaller dig att komma ut!” ”Nej, jag vill dö här”, svarade han. Benaja talade om för kungen att Joav svarat så.
31 ”Gör som han vill”, svarade kungen. ”Hugg ner honom och begrav honom! Befria så mig och min fars ätt från skulden för det oskyldiga blod Joav utgjutit. 32 Herren ska låta hans blod komma tillbaka över honom själv för att han utan min far Davids vetskap dödade två oskyldiga män, Avner, Ners son och överbefälhavare för Israels här och Amasa, Jeters son och överbefälhavare för Judas här, dessa som var rättfärdigare och bättre än han själv. 33 Blodsskulden för detta ska för alltid vila över Joav och hans efterkommande, men sin frid ska Herren ge till David och hans efterkommande, hans ätt och hans tron för all framtid.”
34 Benaja, Jojadas son, gick då och högg ner Joav som sedan begravdes på sin egen mark[c] i öknen.
35 Sedan utsåg kungen Benaja, Jojadas son, till överbefälhavare över hären och Sadok till präst i stället för Evjatar.
36 Kungen skickade därefter bud till Shimi och lät säga: ”Bygg dig ett hus här i Jerusalem och stanna här! Du får inte gå någon annanstans. 37 Den dag du lämnar staden och går över bäcken Kidron, kommer du att dö. Skulden är då din egen.”
38 ”Jag, din tjänare, ska göra som du säger, min herre och kung”, svarade Shimi kungen. Shimi bodde sedan en lång tid i Jerusalem.
39 Men tre år senare rymde två av hans slavar till kung Akish, Maakas son, i Gat. När Shimi fick reda på att hans slavar befann sig i Gat, 40 sadlade han sin åsna för att fara till Akish i Gat för att söka efter sina slavar. Så gick han och hämtade tillbaka sina slavar från Gat.
41 När Salomo fick höra att Shimi hade gått till Gat och nu återvänt till Jerusalem, 42 kallade han honom till sig och sa: ”Lät jag dig inte svära vid Herren och varnade jag dig inte för att, om du gick härifrån, skulle du alldeles säkert dödas? Och du svarade att du skulle göra som jag befallde. 43 Varför har du då inte hållit eden vid Herren och lytt min befallning?” 44 Kungen sa vidare till Shimi: ”Tänk på allt ont som du gjorde mot min far, kung David! Herren ska nu hämnas din ondska på dig, 45 men kung Salomo ska bli välsignad och Davids tron ska bestå inför Herren för all framtid!”
46 På kungens befallning ledde sedan Benaja, Jojadas son, ut Shimi och högg ner honom och dödade honom.
Salomos grepp om kungariket blev allt fastare.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.