1 Moseboken 1:1
Svenska Folkbibeln 2015
1 Moseboken 1:1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Skapelsen
(1:1—2:25)
Hur allting började
1 I början skapade Gud himlarna och jorden.[a]
Read full chapterFootnotes
- 1:1 himlarna och jorden skulle också kunna översättas allting. I hebreiskan uttrycks totalitet vanligen med hjälp av motpoler.
1 Moseboken 1:6-31
Svenska Folkbibeln 2015
6 (A) Gud sade: ”Mitt i vattnet ska finnas ett valv[a] som skiljer vatten från vatten.” 7 (B) Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet över valvet. Och det blev så. 8 Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon, den andra dagen.
9 (C) Gud sade: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” Och det blev så. 10 Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.
11 Gud sade: ”Jorden ska frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som bär frukt med frö efter sina slag på jorden.” Och det blev så. 12 Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som bär frukt med frö efter sina slag. Och Gud såg att det var gott. 13 Och det blev afton och det blev morgon, den tredje dagen.
14 (D) Gud sade: ”På himlavalvet ska finnas ljus som skiljer dagen från natten. De ska vara tecken som utmärker högtider, dagar och år, 15 och de ska vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det blev så. 16 (E) Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, och likaså stjärnorna. 17 Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, 18 att härska över dagen och natten och att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. 19 Och det blev afton och det blev morgon, den fjärde dagen.
20 Gud sade: ”Vattnet ska vimla av levande varelser, och fåglar[b] ska flyga över jorden på himlavalvet.” 21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, och alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 22 (F) Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Och fåglarna ska föröka sig på jorden.” 23 Och det blev afton och det blev morgon, den femte dagen.
24 Gud sade: ”Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.” Och det blev så. 25 Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.
26 (G) Gud sade: ”Låt oss[c] göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden[d] och alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade människan till sin avbild[e], till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna[f] skapade han dem. 28 Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”
29 (H) Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. 30 (I) Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så. 31 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.
Read full chapterFootnotes
- 1:6 ett valv Annan översättning: ”en utbredning” (även i vers 7-20). Jfr Job 26:7, 37:18, Jes 42:5.
- 1:20 fåglar Hebr. of, ”flygare”, betecknar även andra flygande djur än fåglar (jfr 3 Mos 11:19-20).
- 1:26 Gud sade: ”Låt oss …” Hebr. Elohím (Gud) är egentligen en pluralform. Gud talar om sig själv som ”oss” även i 3:22, 11:7. Se not till 1:1.
- 1:26 hela jorden Andra handskrifter (Peshitta): ”jordens vilda djur”.
- 1:27 till sin avbild Annan översättning: ”i sin avbild” (alltså Kristus, jfr 2 Kor 4:4, Kol 1:15f).
- 1:27 man och kvinna Ordagrant: ”hankön och honkön” (samma ord i 6:19f). Versen citeras av Jesus i Matt 19:4, Mark 10:6.
1 Moseboken 1:6-31
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
6 Gud sa: ”Vattnet ska dela sig för att forma himlavalvet där uppe och haven där nere.” 7 Gud skapade på så sätt himlavalvet, och skilde vattnet ovanför från vattnet nedanför. Det blev så. 8 Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.
9 Sedan sa Gud: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats, så att torrt land kommer fram.” Det blev så, 10 och Gud kallade det torra jord, och vattnet kallade han hav. Gud såg att det var gott. 11 Gud sa: ”Jorden ska producera grönska: det ska växa fram alla slags fröbärande växter och fruktträd med kärnor i frukten.” Det blev så. 12 Jorden grönskade: det växte fram fröbärande växter och träd, allt efter sina respektive sorter[a]. Gud såg att det var gott. 13 Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
14 Gud sa: ”Det ska bli ljus på himlen som ska skilja dagen från natten. De ska bestämma tiderna på jorden och utmärka dagarna och åren. 15 De ska vara ljus på himlen som lyser över jorden.” Det blev så. 16 Gud skapade två stora ljus[b], det större ljuset för att härska över dagen och det mindre ljuset för att härska över natten. Han skapade också stjärnorna. 17 Gud placerade dem alla på himlen för att lysa upp jorden, 18 härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud såg att det var gott. 19 Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
20 Gud sa: ”Vattnet ska vimla av levande varelser och fåglar flyga under himlavalvet över marken.” 21 Gud skapade de stora havsdjuren efter sina sorter, likaså alla levande varelser som vattnen vimlar av och fåglar av alla slag. Gud såg att det var gott. 22 Han välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er och fyll haven! Fåglarna ska också föröka sig och uppfylla jorden.” 23 Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.
24 Gud sa: ”Jorden ska bära fram djur av alla slag, boskap, kräldjur och vilda djur.” Det blev så. 25 Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud såg att det var gott.
26 Sedan sa Gud: ”Vi ska göra människor till vår avbild, lika oss själva. De ska härska över fiskarna i havet och fåglarna i luften och boskapen, över hela jorden, och alla kräldjuren på jorden.”
27 Och Gud skapade människan till sin egen avbild,
lik sig själv skapade Gud människan,
till man och kvinna skapade han dem.
28 Gud välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er! Härska över fiskarna, fåglarna och alla djur som rör sig på jorden!” 29 Gud sa: ”Jag ger er de fröbärande växterna på hela jorden och alla fruktträden med frö i sin frukt. De ska vara er mat. 30 Åt markens djur, himlens fåglar, alla kräldjur på marken, och åt allt som lever ger jag alla gröna växter som föda.” Det blev så. 31 Sedan såg Gud att allt som han hade skapat var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
Read full chapterFootnotes
- 1:12 Sort, eller art som ordet ofta översätts, är ett mer omfattande ord i hebreiskan än i vårt språk. Ofta syftar det på djur/växter som kan föröka sig sinsemellan (t.ex. hunddjur), men ibland verkar det användas i ännu vidare betydelse (t.ex. kräldjur i v. 24).
- 1:16 Underförstått: solen och månen. I en forntida kultur där sol och måne och andra himlakroppar betraktades som gudar och användningen av deras namn kunde ha missförståtts som gudanamn, är det möjligt att författaren medvetet bara kallade dem ljus för att visa att de inte var någonting mer än så.
Jesaja 45:12
Svenska Folkbibeln 2015
12 (A) Det är jag som har gjort jorden
och skapat människorna på den.
Det är jag som har spänt ut himlen
med mina händer
och gett befallning till hela dess här.
Jesaja 45:12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
12 Det är jag som skapat jorden och människorna på den.
Med mina händer har jag utbrett himlarna
och gett order till hela dess härskara.
Jeremia 51:15-64
Svenska Folkbibeln 2015
15 (A) Han har skapat jorden
genom sin kraft,
han har grundat världen
genom sin vishet,
och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.
16 När han låter sin röst höras,
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga
upp från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för vinden
ut ur dess förvaringsrum.
17 Alla människor står då som dårar,
utan förstånd.
Alla guldsmederna kommer
på skam med sina avgudar,
för deras gjutna gudabilder
är bedrägeri,
ingen ande är i dem.
18 Tomhet är de,
ett verk som väcker åtlöje.
När straffet drabbar dem
förgås de.
19 Sådan är inte han
som är Jakobs del.
Han är den som har format allt
och sin arvedels stam[a].
Herren Sebaot är hans namn.
20 (B) Min hammare är du,
mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag hednafolk,
med dig fördärvar jag riken,
21 med dig krossar jag
häst och ryttare,
med dig krossar jag
vagn och kusk,
22 med dig krossar jag
man och kvinna,
med dig krossar jag
gammal och ung,
med dig krossar jag
yngling och jungfru,
23 med dig krossar jag
herden och hans hjord,
med dig krossar jag
bonden och hans oxar,
med dig krossar jag
ståthållare och styresmän.
24 Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babel och Kaldeens alla invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger Herren. 25 Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden, och jag ska sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, 26 så att man inte från dig ska kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten. Du ska bli en ödemark för alltid, säger Herren.
27 Res ett baner på jorden,
blås i horn bland hednafolken,
förbered hednafolk
till strid mot det,
båda upp riken mot det,
Ararat, Minni[b] och Ashkenas.[c]
Välj ut en härförare mot det,
dra dit upp med hästar
som liknar borstiga gräshoppor.
28 Förbered hednafolk
till strid mot det:
Mediens kungar, dess ståthållare
och alla dess landsfurstar
och hela det land som lyder
under deras välde.
29 Då skälver jorden och bävar,
för Herrens planer
mot Babel fullbordas:
att göra Babels land till
en ödemark utan invånare.
30 (C) Babels hjältar slutar att strida,
de sitter stilla i sina fästen.
Deras styrka har försvunnit,
de har blivit som kvinnor.
Man har tänt eld
på Babels boningar,
och dess bommar
är sönderbrutna.
31 Löpare möter löpare,
den ene budbäraren korsar
den andres väg
för att meddela Babels kung
att hela hans stad har intagits,
32 att vadställena har erövrats,
att dammarna är uppbrända i eld
och stridsmännen står
skräckslagna.
33 För så säger Herren Sebaot,
Israels Gud:
Dottern Babel är som en tröskplats
när man just har trampat
till den.
Ännu en liten tid,
och skördetiden är inne.
34 Han har slukat mig
och tillintetgjort mig,
Babels kung Nebukadressar.
Han har gjort mig till ett tomt kärl,
som en drake har han svalt mig,
han har fyllt sin buk
med mina läckerheter
och drivit bort mig.
35 ”Låt det våld som har drabbat mig
och mitt kött
komma över Babel”,
säger hon som bor i Sion.
”Låt mitt blod komma över
Kaldeens invånare”,
säger Jerusalem.
36 Därför säger Herren så:
Se, jag ska utföra din sak
och utkräva din hämnd.
Jag ska låta Babels hav sina bort
och dess brunn torka ut,
37 (D) och Babel ska bli en stenhög,
ett tillhåll för schakaler,
till häpnad och förakt.
Ingen ska bo där.
38 Alla ryter de nu som lejon,
de morrar som lejonungar.
39 (E) Men när de är som mest upptända
ska jag ordna ett gästabud
för dem.
Jag ska göra dem druckna
så att de jublar,
och så ska de somna in
i en evig sömn
och aldrig mer vakna, säger Herren.
40 Jag ska föra dem ner
till att slaktas som lamm,
som baggar och bockar.
41 (F) Hur har inte Sheshak[d] blivit intaget,
det som var
hela jordens berömmelse
har erövrats!
Hur har inte Babel fått
hednafolken att häpna!
42 Havet steg upp över Babel,
de brusande böljorna täckte
över det.
43 Så förvandlades dess städer
till en ödemark,
ett torrt land och en öken,
ett land där ingen bor
och där ingen människa går fram.
44 (G) Jag ska straffa Bel i Babel
och dra ut ur hans gap
vad han har slukat.
Hednafolken ska inte mer
strömma till honom,
också Babels murar ska falla.
45 (H) Dra ut därifrån, mitt folk.
Var och en ska rädda sitt liv
undan Herrens brinnande vrede.
46 (I) Tappa inte modet
och frukta inte de rykten
som hörs i landet,
även om ett rykte kommer ena året
och ett nytt rykte nästa år,
även om våld råder på jorden
och härskare står mot härskare.
47 För se, dagar ska komma
då jag ska straffa
Babels avgudar
och då hela dess land ska stå
med skam
och alla bli slagna därinne.
48 (J) Då ska de jubla över Babel,
himmel och jord
och allt som finns där,
för norrifrån kommer
härjarna över det,
säger Herren.
49 På grund av dem som har dräpts
i Israel måste Babel falla,
så som dräpta över hela jorden
har fallit för Babels skull.
50 (K) Ni som räddat er undan svärdet,
ge er av, stanna inte!
Kom ihåg Herren i fjärran land
och låt Jerusalem vara
i era hjärtan!
51 Vi står här med skam,
vi blir hånade.
Blygsel täcker vårt ansikte,
för främlingar har trängt in i
de heliga platserna i Herrens hus.
52 Se, därför ska dagar komma,
säger Herren,
då jag ska döma Babels avgudar
och i hela dess land
ska slagna män jämra sig.
53 (L) Även om Babel steg upp till himlen
och gjorde sin befästning
hög och ointaglig,
så skulle ändå plundrare
från mig nå dit, säger Herren.
54 Sorgerop hörs från Babel
och stor förödelse
från kaldeernas land,
55 för Herren ödelägger Babel
och gör slut på
det stora larmet därinne.
Deras vågor brusar
som stora vatten,
dånet av dem ljuder högt,
56 (M) för över Babel kommer en
som ödelägger,
och hjältarna där tas till fånga,
deras bågar bryts sönder.
Herren är en vedergällningens Gud,
han lönar till fullo.
57 Jag ska göra dem druckna,
Babels furstar och visa,
dess ståthållare, styresmän
och hjältar.
De ska somna in i en evig sömn
och aldrig mer vakna,
säger Kungen.
Herren Sebaot är hans namn.
58 (N) Så säger Herren Sebaot:
Babels breda murar
ska rivas ner i grund,
och de höga portarna
ska brännas upp i eld.
Så mödar sig folken för intet
och folkslagen arbetar sig trötta
för det som blir lågornas rov.
59 Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria[e], son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Juda kung Sidkia i hans fjärde regeringsår[f]. Seraja var nämligen kvartermästare.
60 Jeremia skrev ner i en och samma bok all den olycka som skulle drabba Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. 61 Jeremia sade till Seraja: ”När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. 62 Och du ska säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer ska bo här, varken människa eller djur, för den ska vara en ödemark för all framtid. 63 (O) Och när du har läst upp hela boken, ska du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat 64 och säga: På samma sätt ska Babel sjunka ner och aldrig mer komma upp på grund av den olycka som jag ska låta drabba det. Och de ska gå under.”
Här slutar Jeremias ord.[g]
Read full chapterFootnotes
- 51:19 sin arvedels stam Andra handskrifter: ”Israel, sin arvedels stam”.
- 51:27 Ararat, Minni Riken i gränsområdet mellan nuvarande Turkiet och Iran.
- 51:27 Ashkenas Skyter (Kol 3:11), hästfolk öster och norr om Svarta havet (1 Mos 10:3).
- 51:41 Sheshak är ett kryptogram för Babel. Man ersätter alfabetets första bokstav med den sista, den andra med den näst sista osv.
- 51:59 Seraja, son till Neria Bror till skrivaren Baruk (Jer 32:12). Ett avtryck av Serajas personliga sigill finns bevarat. Som kvartermästare skötte han expeditionens inkvartering.
- 51:59 Sidkia i hans fjärde regeringsår År 593 f Kr, då Hesekiel i Babel fick sin kallelse (Hes 1:1).
- 51:64 Här slutar Jeremias ord Kapitel 52 är en epilog hämtad från slutet av Andra Kungaboken (2 Kung 24:18f).
Jeremia 51:15-64
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
15 Han gjorde jorden i sin makt
grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
16 När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
han får molnen att stiga upp
från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.
17 Varje människa står där som en dåre,
utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
18 De är meningslösa föremål som bara blir till åtlöje.
När de granskas förintas de.
19 Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
också sin arvedels stam.
Härskarornas Herre är hans namn.
20 Du är min hammare och mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag folk,
med dig förintar jag riken,
21 med dig krossar jag häst och ryttare,
med dig krossar jag vagn och kusk,
22 med dig krossar jag man och kvinna,
med dig krossar jag gammal och ung,
med dig krossar jag yngling och jungfru,
23 med dig krossar jag herde och hjord,
med dig krossar jag bonde och oxar,
med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24 Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babylon och alla Kaldéens invånare allt ont som de gjort mot Sion, säger Herren.
25 För se, jag har vänt mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren,
du hela jordens fördärvare.
Jag ska lyfta min hand mot dig,
dra ner dig från klipporna och göra dig till ett förbränt berg.
26 Från dig ska ingen ta
vare sig hörnsten eller grundsten,
för du ska läggas öde för all framtid, säger Herren.
27 Höj ett banér på jorden,
stöt i horn bland folken!
Avskilj folken till strid mot Babylon,
sammankalla rikena mot det,
Ararat, Minni och Ashkenas,
och utse en befälhavare mot det!
Skaffa fram hästar
som svärmar av gräshoppor!
28 Avskilj folken till strid mot det, Mediens kungar,
deras ståthållare och alla landets styresmän
och alla de områden som de härskar över.
29 Jorden darrar och bävar,
för allt som Herren har planerat
mot Babylonien låter han nu ske:
Att ödelägga landet Babylonien
så att ingen kan bo där.
30 Dess krigare strider inte längre.
De sitter i sina fästningar,
de har förlorat sin kraft
och blivit som kvinnor.
Man har satt eld på bostäderna
och krossat bommarna.
31 Löpare följer efter löpare
budbärare efter budbärare,
från alla håll,
med rapporter till kungen av Babylonien
att hela hans stad är intagen,
32 flodövergångarna är erövrade,
sumpmarkerna[a] brinner
och armén har gripits av panik.”
33 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Dotter Babylon är som en stampad tröskplats,
och snart ska tröskningen börja.”
34 ”Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
har uppslukat mig
och tömt ut mig,
han har ställt undan mig som ett tomt kärl.
Han har svalt mig som ett havsodjur,
fyllt sin buk med mina läckerheter
och sedan kastat ut mig.
35 Må det våld som drabbat mig
komma över Babylon,”
säger Sions invånare,
”må mitt blod komma över Kaldéens invånare,”
säger Jerusalem.
36 Därför säger Herren så:
”Jag ska vara din försvarare
och åta mig att utkräva hämnd för din räkning.
Jag ska låta Babylons hav torka ut,
dess källa sina.
37 Babylon ska bli en ruinhög,
ett tillhåll för schakaler,
en kuslig ödemark där ingen kan bo.
38 De ryter tillsammans som lejon,
morrar som lejonungar.
39 Men jag ska ordna en fest för dem
och få dem att dricka sig så fulla
att de blir medvetslösa
och aldrig mer vaknar ur sin sömn, säger Herren.
40 Jag ska leda dem till slakt,
som lamm, baggar och bockar.
41 Ack! Sheshak[b] har fallit,
det som var hela världens stolthet har erövrats.
Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken!
42 Babylon har dränkts av havet,
översvämmats av brusande vågor.
43 Dess städer har lagts öde,
och blivit ett torrt ökenland
där ingen kan bo
och som ingen ens passerar.
44 Jag straffar Bel i Babylon
och drar upp allt ur hans gap
som han har slukat.
Folken ska inte längre strömma till honom.
Också Babylons murar faller.
45 Ge er av därifrån, mitt folk!
Fly för livet,
undan Herrens flammande vrede.
46 Men grips inte av panik,
låt er inte skrämmas av rykten som hörs i landet.
För ett rykte kommer det ena året,
ett annat året därpå, rykten om våld i landet
och om härskare som står mot härskare.
47 Det ska komma en tid
när jag ska straffa Babylons avgudar.
Hela landet ska få stå med skam
och alla ligga där döda.
48 Himmel och jord och allt som finns där
ska jubla över Babylons fall,
när förgörarna anfaller norrifrån, säger Herren.
49 Babylon måste falla
för alla deras skull som dödats i Israel,
så som dödade har fallit
över hela jorden för Babylons skull.
50 Ni som lyckats undkomma svärdet,
ge er av! Stanna inte kvar!
Kom ihåg Herren i fjärran land,
tänk på Jerusalem!”
51 ”Vi är vanärade, vi blir hånade,
skam täcker våra ansikten,
för främlingar har trängt in
i de heliga platserna i Herrens hus.”
52 ”Den tiden ska komma, säger Herren,
då jag ska straffa Babylons avgudar,
och över hela landet ska de sårade klaga.
53 Även om Babylon nådde upp till himlen
och gjorde sig en hög och ointaglig befästning,
så skulle förgörarna från mig ändå nå dit, säger Herren.
54 Klagorop hörs från Babylon,
förödelsen i kaldéernas land är stor.
55 Herren förstör Babylon,
han tystar ner dess väldiga larm.
Vågorna brusar som stora vatten,
de låter sitt dån höras.
56 Förgöraren kommer mot Babylon.
Hjältarna tas till fånga,
och deras bågar krossas.
För Herren är en hämndens Gud,
han vedergäller fullt ut.
57 Jag ska låta dess furstar, visa män,
ståthållare, styresmän och soldater dricka sig så druckna
att de faller i en evig sömn för att aldrig vakna upp igen,
säger Konungen, vars namn är härskarornas Herre.”
58 Så säger härskarornas Herre:
”Babylons breda mur
ska jämnas med marken
och dess höga portar ska brännas upp.
Folken har slitit ut sig för ingenting,
deras mödor har bara blivit bränsle åt lågorna.”
59 Detta bud gav profeten Jeremia till Seraja, son till Neria och sonson till Machseja, när Seraja gick med Sidkia, kungen i Juda, till Babylonien i dennes fjärde regeringsår. Seraja var kvartersmästare. 60 Jeremia skrev ner i en bokrulle allt det onda som skulle komma över Babylon, allt det som står skrivet om Babylon. 61 Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babylon, ska du läsa upp allt detta. 62 Du ska säga: ’Herre, du har själv sagt att du ska förgöra denna plats, så att ingen ska bo där mer, varken människa eller djur, utan den ska läggas öde för alltid.’ 63 När du har läst färdigt ur bokrullen, ska du binda fast en sten vid den, kasta den i floden Eufrat 64 och säga: ’Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp igen, på grund av det onda jag ska låta komma över det.’ ”
Här slutar Jeremias budskap.
Read full chapterSvenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.