14 (A) Gud sade: ”På himlavalvet ska finnas ljus som skiljer dagen från natten. De ska vara tecken som utmärker högtider, dagar och år, 15 och de ska vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det blev så. 16 (B) Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, och likaså stjärnorna. 17 Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, 18 att härska över dagen och natten och att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. 19 Och det blev afton och det blev morgon, den fjärde dagen.

20 Gud sade: ”Vattnet ska vimla av levande varelser, och fåglar[a] ska flyga över jorden på himlavalvet.” 21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, och alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 22 (C) Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Och fåglarna ska föröka sig på jorden.” 23 Och det blev afton och det blev morgon, den femte dagen.

24 Gud sade: ”Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.” Och det blev så. 25 Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.

26 (D) Gud sade: ”Låt oss[b] göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden[c] och alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade människan till sin avbild[d], till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna[e] skapade han dem. 28 Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”

29 (E) Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. 30 (F) Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så. 31 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:20 fåglar   Hebr. of, ”flygare”, betecknar även andra flygande djur än fåglar (jfr 3 Mos 11:19-20).
  2. 1:26 Gud sade: ”Låt oss …”   Hebr. Elohím (Gud) är egentligen en pluralform. Gud talar om sig själv som ”oss” även i 3:22, 11:7. Se not till 1:1.
  3. 1:26 hela jorden   Andra handskrifter (Peshitta): ”jordens vilda djur”.
  4. 1:27 till sin avbild   Annan översättning: ”i sin avbild” (alltså Kristus, jfr 2 Kor 4:4, Kol 1:15f).
  5. 1:27 man och kvinna   Ordagrant: ”hankön och honkön” (samma ord i 6:19f). Versen citeras av Jesus i Matt 19:4, Mark 10:6.

14 Gud sa: ”Det ska bli ljus på himlen som ska skilja dagen från natten. De ska bestämma tiderna på jorden och utmärka dagarna och åren. 15 De ska vara ljus på himlen som lyser över jorden.” Det blev så. 16 Gud skapade två stora ljus[a], det större ljuset för att härska över dagen och det mindre ljuset för att härska över natten. Han skapade också stjärnorna. 17 Gud placerade dem alla på himlen för att lysa upp jorden, 18 härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud såg att det var gott. 19 Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

20 Gud sa: ”Vattnet ska vimla av levande varelser och fåglar flyga under himlavalvet över marken.” 21 Gud skapade de stora havsdjuren efter sina sorter, likaså alla levande varelser som vattnen vimlar av och fåglar av alla slag. Gud såg att det var gott. 22 Han välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er och fyll haven! Fåglarna ska också föröka sig och uppfylla jorden.” 23 Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

24 Gud sa: ”Jorden ska bära fram djur av alla slag, boskap, kräldjur och vilda djur.” Det blev så. 25 Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud såg att det var gott.

26 Sedan sa Gud: ”Vi ska göra människor till vår avbild, lika oss själva. De ska härska över fiskarna i havet och fåglarna i luften och boskapen, över hela jorden, och alla kräldjuren på jorden.”

27 Och Gud skapade människan till sin egen avbild,
    lik sig själv skapade Gud människan,
    till man och kvinna skapade han dem.

28 Gud välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er! Härska över fiskarna, fåglarna och alla djur som rör sig på jorden!” 29 Gud sa: ”Jag ger er de fröbärande växterna på hela jorden och alla fruktträden med frö i sin frukt. De ska vara er mat. 30 Åt markens djur, himlens fåglar, alla kräldjur på marken, och åt allt som lever ger jag alla gröna växter som föda.” Det blev så. 31 Sedan såg Gud att allt som han hade skapat var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:16 Underförstått: solen och månen. I en forntida kultur där sol och måne och andra himlakroppar betraktades som gudar och användningen av deras namn kunde ha missförståtts som gudanamn, är det möjligt att författaren medvetet bara kallade dem ljus för att visa att de inte var någonting mer än så.

19 [a]Månen har du gjort
        för att visa tider,
    solen vet när den ska gå ner.

Read full chapter

Footnotes

  1. 104:19 1 Mos 1:14.

19 Månen är gjord för att bestämma tider,
    och solen vet när den ska gå ner.

Read full chapter

[a]och gjorde de stora ljusen,
    evig är hans nåd,
solen till att råda över dagen,
    evig är hans nåd,
månen och stjärnorna
        till att råda över natten,
    evig är hans nåd.

10 [b]Han slog de förstfödda i Egypten,
    evig är hans nåd,
11 [c]och förde Israel ut därifrån,
    evig är hans nåd,
12 [d]med stark hand och utsträckt arm,
    evig är hans nåd.

13 [e]Han delade Röda havet mitt itu,
    evig är hans nåd,
14 och förde Israel igenom det,
    evig är hans nåd,
15 men skingrade farao
        och hans här i Röda havet,
    evig är hans nåd.

16 Han förde sitt folk genom öknen,
    evig är hans nåd,
17 [f]han slog stora kungar,
    evig är hans nåd,
18 och dräpte mäktiga kungar,
    evig är hans nåd,
19 [g]Sichon, amoreernas kung,
    evig är hans nåd,
20 [h]och Og, Bashans kung,
    evig är hans nåd,
21 [i]och gav deras land som arvedel,
    evig är hans nåd,
22 som arvedel åt sin tjänare Israel,
    evig är hans nåd.

23 [j]Han tänkte på oss i vår förnedring,
    evig är hans nåd,
24 och ryckte oss
        ur våra fienders våld,
    evig är hans nåd.
25 [k]Han ger mat åt allt levande,
    evig är hans nåd.

26 Tacka himlens Gud,
    evig är hans nåd!

Read full chapter

Han gjorde de stora ljusen,
för hans nåd varar för evigt,
solen som råder över dagen,
för hans nåd varar för evigt,
och månen och stjärnorna som råder över natten,
för hans nåd varar för evigt.

10 Han slog de förstfödda i Egypten,
för hans nåd varar för evigt.
11 Han förde Israel ut därifrån,
för hans nåd varar för evigt,
12 med stark hand och utsträckt arm,
för hans nåd varar för evigt.

13 Han delade Sävhavet mitt itu,
för hans nåd varar för evigt.
14 Han ledde Israel rakt genom det,
för hans nåd varar för evigt.
15 Han dränkte farao och hans armé i havet,
för hans nåd varar för evigt.

16 Han förde sitt folk genom öknen,
för hans nåd varar för evigt.

17 Han slog stora kungar,
för hans nåd varar för evigt.
18 Han dödade mäktiga kungar,
för hans nåd varar för evigt:
19 Sichon, amoréernas kung,
för hans nåd varar för evigt,
20 och Og, Bashans kung,
för hans nåd varar för evigt.
21 Han gav deras land till arvedel,
för hans nåd varar för evigt,
22 till arvedel åt sin tjänare Israel,
för hans nåd varar för evigt.

23 Han tänkte på oss i vår förnedring,
för hans nåd varar för evigt,
24 och drog oss ur våra fienders våld,
för hans nåd varar för evigt.
25 Han ger mat till allt levande,
för hans nåd varar för evigt.

26 Prisa himlens Gud,
för hans nåd varar för evigt.

Read full chapter