1 Moseboken 12
Svenska Folkbibeln 2015
Gud kallar Abram
12 (A) Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.[a] 2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 (B) Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade[b].”
4 Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år[c] när han lämnade Harran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det folk[d] de skaffat sig i Harran och gav sig av mot Kanaans land.
När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till Shekems[e] område, till Mores terebint[f]. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 (C) Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 (D) Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält med Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. 9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.
Abram i Egypten
10 Men det blev svält[g] i landet, och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, eftersom svälten var svår i landet. 11 När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: ”Jag vet ju att du är en vacker kvinna. 12 När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så dödar de mig men låter dig leva. 13 (E) Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig.”
14 När Abram kom till Egypten, såg egyptierna att Saraj var en mycket vacker kvinna. 15 Faraos hövdingar fick se henne och prisade henne inför farao, och hon fördes in i faraos palats. 16 Och det gick bra för Abram för hennes skull. Han fick får, kor och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsneston och kameler.
17 (F) Men Herren lät farao och hans hus drabbas av svåra plågor för Abrams hustru Sarajs skull. 18 Då kallade farao till sig Abram och sade: ”Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? 19 Varför sade du: Hon är min syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!” 20 Och farao befallde sina män att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.
Footnotes
- 12:1 Citeras av Stefanus i Apg 7:3.
- 12:3 I dig ska jordens alla släkten bli välsignade Citeras av Paulus i Gal 3:8 som en profetia om frälsningen genom tron på Kristus, Abrahams avkomma (jfr 1 Mos 22:18, 28:14).
- 12:4 Abram var sjuttiofem år Kanske ca 2091 f Kr. Se dock 2 Mos 12:40 med not för en alternativ tolkning som flyttar fram samtliga årtal i 1 Mos med 215 år.
- 12:5 allt det folk Ordagrant: ”alla de själar”.
- 12:6 Shekem By mellan bergen Ebal och Gerissim, strax öster om nutida Nablus. Lämningar från 1900-talet f Kr har hittats vid utgrävningar.
- 12:6 Mores terebint More betyder ”lärare” (jfr Dom 4:5). Terebinten är en släkting till eken.
- 12:10 svält Israels växtlighet är beroende av regn från Medelhavet (5 Mos 11:11f) och därför sårbar. Arkeologiska fynd tyder på att patriarktiden (århundradena kring 2000 f Kr) var ovanligt torr (jfr 26:1, 42:5).
1 Moseboken 12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Abram
(12:1—22:19)
Gud kallar Abram
12 Herren sa till Abram: ”Lämna ditt land, dina släktingar och din faders hus och gå till det land som jag ska visa dig!
2 Jag ska göra dig till ett stort folk.
Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort,
så att du blir till välsignelse.
3 Jag ska välsigna dem som välsignar dig
och förbanna dem som hädar dig.
Genom dig ska alla jordens släkter bli välsignade.”
4 Då bröt Abram upp, som Herren hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var 75 år gammal när han lämnade Harran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj, sin brorson Lot och allt han ägde, boskapen och slavarna han hade fått i Harran, och kom slutligen till Kanaan. 6 När de reste genom Kanaan, kom de till en plats nära Shekem och slog läger bredvid Mores ek[a]. Landet beboddes vid den tiden av kanaanéer.
7 Här uppenbarade sig Herren för Abram och sa: ”Jag ska ge detta land till dina ättlingar[b].” Abram byggde ett altare där åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 Efteråt lämnade Abram platsen och reste till det bergiga landskapet mellan Betel i väst och Aj i öst. Där slog han läger och byggde ett altare åt Herren och åkallade Herren. 9 Sedan flyttade han undan för undan längre söderut till Negev.
10 Det blev hungersnöd i landet. Abram reste då ner till Egypten för att bo där, eftersom hungersnöden var så svår. 11 När han närmade sig Egypten, sa han till sin hustru Saraj: ”Jag vet ju att du är en mycket vacker kvinna. 12 När egypterna ser dig kommer de att säga: ’Detta är hans hustru.’ Då dödar de mig och låter dig leva. 13 Säg därför att du är min syster, och då kommer egypterna att behandla mig väl för din skull och skona mitt liv.” 14 När de anlände till Egypten, såg egypterna Sarajs skönhet. 15 Och när faraos hovmän lovordade henne för honom, lät han hämta henne till sitt palats. 16 Farao behandlade Abram väl för hennes skull: han fick får, oxar, åsnor, slavar av båda könen och kameler.
17 Men Herren sände fruktansvärda plågor över farao och hans hov på grund av Abrams hustru Saraj. 18 Då kallade farao på Abram och anklagade honom: ”Vad är det du har gjort mot mig?” sa han. ”Varför talade du inte om för mig att hon är din hustru? 19 Varför sa du att hon var din syster och gick med på att jag gifte mig med henne? Ta henne nu och ge dig iväg!” 20 Sedan befallde Farao sina män att föra ut dem allesammans ur landet, Abram, hans hustru och allt vad han ägde.
Footnotes
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.