¹⁷ En kung i sin skönhet
        ska dina ögon se,
    de ska blicka ut
        över ett vidsträckt land.
^18 (C) Då ska ditt hjärta tänka tillbaka
        på skräckens tid:
    "Var är nu skrivarna,
        var är skatteindrivarna,
    var är de som räknade tornen?"
^19 (D) Du slipper då se det vildsinta folket,
    folket med obegripligt språk
        som ingen kunde förstå,
    vars stammande tungomål
        ingen kunde tyda.

^20 (E) Se på Sion, våra högtiders stad!
    Dina ögon ska skåda Jerusalem,
            en säker boning,
        ett tält som inte flyttas bort.
    Dess tältpinnar
        ska aldrig ryckas upp,
    och av dess tältlinor
        ska ingen enda brista,
²¹ för Herren ska vara där
        i sitt majestät.
    Han ska vara för oss
        som floder och breda strömmar.
    Inget skepp med åror
        ska där gå fram,
    inget mäktigt skepp
        färdas däröver,
²² för Herren är vår domare,
    Herren är vår lagstiftare,
        Herren är vår kung.
    Han är den som frälser oss.
²³ Dina tåg hänger slaka,
    de håller inte masten stadig,
        seglet är inte spänt.
    Då ska mycket rövat gods utskiftas,
        även de lama ska då ta byte.
^24 (F) Och ingen av invånarna ska säga:
        "Jag är sjuk."
    Folket som bor där
        har fått sin synd förlåten.