Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    Ve över Nebo,
        för det har ödelagts!
    Kirjatajim har kommit på skam
        och intagits,
    fästet har kommit på skam
        och ligger krossat.
² Moab prisas inte längre.
    I Heshbon smider man
        onda planer mot det:
    ”Kom, låt oss göra slut på det,
        så att det inte mer är ett folk!”
    Också du, Madmen, ska tystas,
        svärdet ska förfölja dig.
³ Sorgerop hörs från Horonajim,
    förödelse och stor förstörelse.
⁴ Moab är krossat,
    högljutt klagar barnen där.
^5 (B) Uppför backen mot Luhit
        går man under gråt,
    och på vägen ner till Horonajim
        hörs ångestfulla sorgerop
            över förstörelsen.
^6 (C) Fly, rädda era liv
        och bli som en buske i öknen!
^7 (D) Eftersom du litar
    till dina gärningar och dina skatter
        ska också du intas.
    Och Kemosh^[b] ska gå i fångenskap
        och hans präster
            och furstar med honom.

⁸ Ödeläggaren ska drabba varje stad,
    och ingen stad
        ska komma undan.
    Dalen ska bli fördärvad
        och slätten läggas öde,
    så som Herren har sagt.
⁹ Ge Moab vingar^[c],
        flygande måste han fly.
    Hans städer ska bli öde,
        och ingen ska bo i dem.
¹⁰ Förbannad är den som utför
        Herrens verk försumligt,
    förbannad är den som tvekar
        att bloda ner sitt svärd!

^11 (E) Moab har levt i trygghet
        från sin ungdom,
    han har legat i ro
        som vin på sin bottensats.
    Han har inte hällts från kärl till kärl,
        inte vandrat bort i fångenskap.
    Därför har han kvar sin smak,
        och hans luktsinne
            har inte förändrats.

¹⁴ Hur kan ni säga:
    ”Vi är hjältar
        och tappra män i striden”?
¹⁵ Moab ska ödeläggas,
        dess städer gå upp i rök
    och dess utvalda unga män
        komma ner för att slaktas.
    Så säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn.

¹⁶ Moabs undergång är nära,
    hans olycka kommer med hast.
¹⁷ Ha medlidande med honom,
    alla ni som bor omkring honom,
        alla ni som känner hans namn!
    Säg: ”Hur sönderbruten är inte
        den starka spiran,
            den härliga staven!”

¹⁸ Kom ner från din härlighet
    och sätt dig på torra marken,
        du dotter Dibons folk,
    för den som ödelägger Moab
        drar upp mot dig
            och förstör dina fästen.
¹⁹ Ställ dig vid vägen
    och se dig omkring,
        du som bor i Aroer.
    Fråga honom som flyr
        och henne som kommit undan,
    säg: ”Vad har hänt?”
²⁰ Moab har kommit på skam,
        det är krossat, jämra er och ropa!
    Berätta vid Arnon
        att Moab är ödelagt.

^25 (G) Avhugget är Moabs horn
    och sönderbruten är hans arm,
        säger Herren.

^28 (J) Överge städerna
    och bygg bo i klippan,
        ni Moabs invånare.
    Gör som duvan
        som bygger sitt näste
            i sidorna på gapande klyftor.

^29 (K) Vi har hört om Moabs högmod,
        hans gränslöst stora högfärd,
    hans stolthet,
        högmod och överlägsenhet
    och hans hjärtas förhävelse.
³⁰ Jag känner hans fräckhet,
        säger Herren,
    hans tomma skryt
        och svekfulla sätt.
³¹ Därför jämrar jag mig
    för Moabs skull
        och klagar över hela Moab.
    Över Kir-Heres män
        ska man sucka.
³² Mer än Jaeser gråter,
    gråter jag över dig,
        du Sibmas vinstock.
    Dina rankor gick över havet
        och nådde till Jaesers hav.
    Mitt i din sommar
        och din vinbärgning
    har ödeläggaren slagit ner.
^33 (L) Glädjen och jublet har ryckts bort
    från de bördiga fälten
        och från Moabs land.
    Jag har gjort slut
        på vinet i pressarna,
    man trampar inte längre vin
        under glädjerop –
    rop hörs men inte glädjerop.

^34 (M) Från Heshbon hörs rop
        ända till Eleale,
    ända till Jahas
        höjer man sin röst
    och från Soar ända till Horonajim,
        till Eglat-Selisia,
    för också Nimrims vatten
        har blivit torr mark.
³⁵ Jag ska i Moab göra slut på dem
    som bär fram offer
        på offerhöjden
    och tänder rökelse åt sina gudar,
        säger Herren.
^36 (N) Därför klagar mitt hjärta
        som en flöjt över Moab,
    mitt hjärta klagar som en flöjt
        över Kir-Heres män.
    Det som är kvar
        av vad de förvärvat
            går förlorat.
^37 (O) Alla huvuden är rakade
        och alla skägg avskurna.
    På alla händer finns ristningar
        och runt höfterna bär de säcktyg.
^38 (P) På alla Moabs tak och på dess torg
        hörs bara dödsklagan,
    för jag har krossat Moab
        som ett värdelöst kärl,
    säger Herren.

³⁹ Hur nerbruten är han inte,
        hur jämrar de sig inte!
    Hur vänder inte Moab ryggen till
        i skam!
    Moab blir ett åtlöje och en skräck
        för alla som bor omkring honom.

^40 (Q) För så säger Herren:
    Se, han svävar fram som en örn,
        han breder ut sina vingar
            över Moab.
⁴¹ Keriot intas, fästena erövras.
    Hjärtat hos Moabs hjältar
        blir på den dagen
    som hjärtat hos en kvinna
        i barnsnöd.
⁴² Moab ska förgöras
        så att det inte mer är ett folk,
    för han har förhävt sig mot Herren.

^43 (R) Fruktan, fallgrop och fälla
    väntar er, ni Moabs invånare,
        säger Herren.
^44 (S) Den som flyr från skräcken
        störtar i fallgropen,
    och den som kommer upp
        ur fallgropen fastnar i fällan,
    för jag ska låta ett hemsökelsens år
        drabba Moab, säger Herren.

^45 (T) I Heshbons skugga stannar de,
    det är slut
        med flyktingarnas kraft,
    för en eld gick ut från Heshbon,
        en låga från Sichon.
    Den förtärde Moabs sida,
        hjässan på stridslarmets söner.
⁴⁶ Ve dig Moab!
        Förlorat är Kemosh folk,
    för dina söner har tagits till fånga,
        dina döttrar har förts bort
            i fångenskap.
^47 (U) Men i kommande dagar
    ska jag göra slut
        på Moabs fångenskap,
    säger Herren.