1 Moseboken 2
Svenska Folkbibeln 2015
2 Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara[a]. 2 (A) På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort.[b] 3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort.
I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4-4:26
4 Detta är himlens och jordens fortsatta historia[c] sedan de skapats, när Herren[d] Gud hade gjort jord och himmel.
5 Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. 6 Men en dimma[e] kom upp ur jorden och vattnade hela marken. 7 (B) Och Herren Gud formade människan av jord[f] från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.
8 Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. 9 (C) Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.[g]
10 Från Eden[h] gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar. 11 Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila[i], där det finns guld. 12 Guldet i det landet är gott, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13 Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush[j]. 14 Den tredje floden heter Tigris[k]. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.
15 Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, 17 (D) men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”
18 (E) Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like[l].” 19 Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. 20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like.
21 Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben[m] och fyllde dess plats med kött. 22 (F) Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. 23 Då sade mannen:
”Äntligen! Hon är ben av mina ben[n]
och kött av mitt kött.
Hon ska heta kvinna,
för av man är hon tagen.”[o]
24 (G) Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.[p] 25 (H) Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.
Footnotes
- 2:1 hela sin härskara Hebr. savá betecknar antingen änglarnas här (jfr t ex Ps 103:21) eller helheten av allt som blev skapat (jfr t ex Ps 33:6).
- 2:2 Citeras i Hebr 4:4.
- 2:4 fortsatta historia Hebr. toledót, ett uttryck som anknyter till det föregående (här skapelsen, 1:1-2:3) och redogör för dess fortsättning. Se inledningsnoten för de tio toledót-avsnitten.
- 2:4 Herren Hebr. Jhvh, det heliga gudsnamnet (se 2 Mos 3:14f med not).
- 2:6 en dimma Annan översättning (så Septuaginta): ”ett källflöde”.
- 2:7 människan … jord På hebreiska adám … adamá.
- 2:9 Livets träd En symbol för Guds eviga liv (se 3:22, Ords 3:18, 11:30, Upp 2:27, 22:2).
- 2:10 Eden Betyder ”ljuvlighet” eller ”fruktbarhet”. Dess plats är okänd men bör ha legat i trakten kring Mesopotamien.
- 2:11 landet Havila Betyder ”sandlandet”. Syftar troligen på arabiska halvön (jfr 10:29, 25:18), som är rik på guld, onyx och doftande rökelsekåda (bdellium).
- 2:13 Kush Betecknar normalt Nubien söder om Egypten. Det har föreslagits att ordet här syftar på kassiternas land i bergen mellan Irak och Iran.
- 2:14 Tigris Hebr. Hiddékel (jfr Dan 10:4).
- 2:18 en som är hans like Ordagrant: ”liksom mittemot honom” (som motsvarar, stämmer).
- 2:21 revben Hebr. séla kan också översättas ”sida”. Det sumeriska ordet för revben (ti) kan också översättas ”liv” (liksom Eva, jfr not till 3:20).
- 2:23 ben av mina ben Skelettets ben, kroppens innersta och tåligaste del, symboliserar människans kärna och väsen (jfr Ps 32:3, 139:15).
- 2:23 kvinna … man På hebreiska ishá … ish.
- 2:24 Citeras av Jesus i Matt 19:5, Mark 10:7 och av Paulus i 1 Kor 6:16, samt med syftning på Kristus i Ef 5:31.
1 Moseboken 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
2 Så blev himlen och jorden fullständiga med hela sin härskara. 2 Gud avslutade på den sjunde dagen det verk han hade fullbordat och han vilade på den sjunde dagen från allt det verk han hade skapat. 3 Gud välsignade denna sjunde dag och gjorde den helig, eftersom han denna dag vilade efter sitt skapelseverk.
Adam och Eva
4 Här följer berättelsen[a] av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.
5 Först fanns det inga buskar och ingen ört hade spirat på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn. Inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden, 6 men vatten bröt fram ur marken och vattnade jorden.
7 Då formade Herren en människa[b] av markens jord och blåste in livsande genom hennes näsa[c]. Så blev människan en levande varelse.
Edens trädgård
8 Herren Gud planterade en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format.
9 Herren Gud lät vackra träd av alla slag växa i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han livets träd och kunskapens träd, det som ger kunskap om gott och ont. 10 En flod rann upp i Eden. Den bevattnade trädgården och delade sig sedan i fyra floder. 11 Den första heter Pishon, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns guld. 12 Det landets guld är gott och där finns också harts och onyxsten. 13 Den andra floden kallas Gichon och flyter omkring hela landet Kush. 14 Den tredje floden heter Tigris[d] och flyter öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.
15 Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du får äta av vilket träd som helst i trädgården, 17 utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag[e] du äter av det kommer du sannerligen att dö.”
Eva skapas
18 Sedan sa Herren Gud: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag vill göra en medhjälpare åt honom, en sådan som passar honom.” 19 Herren Gud hade format markens djur och alla slags fåglar av jord och förde dem nu till mannen för att se vad han skulle kalla de levande varelserna och det han kallade dem fick de heta. 20 Så gav han alltså namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för Adam[f]. 21 Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn och medan han sov, tog han ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det med kött. 22 Och Herren Gud gjorde en kvinna av revbenet och förde fram henne till mannen.
23 Adam sa:
”Hon är mitt eget kött och mina egna ben!
Hon är tagen ur en man,
och hon ska kallas kvinna[g].”
24 Det är därför en man lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de blir ett kött.
25 Mannen och hans hustru var nakna, och de var inte blyga för varandra.
Footnotes
- 2:4 Hebreiskans toledoth markerar övergång till ett nytt avsnitt (kanske en ny lertavla som man på den tiden skrev på). Ordet förekommer i 1 Mos också i 5:1; 6:9; 10:1; 11:10; 11:27; 25:12,19; 36:1; 37:2.
- 2:7 Människa heter på hebreiska adám och förknippas med adamá, mark, jord.
- 2:7 Ordagrant: näsborrar.
- 2:14 På hebreiska hiddekel.
- 2:17 Synden för med sig andlig död den dag den begås. Jfr Ef 2:1: ”Ni var döda i era överträdelser och synder.” Den fysiska döden kom många år senare till Adam och Eva och alla andra människor, men processen började den dag Adam och Eva var olydiga mot Gud (Rom 5:12).
- 2:20 Eller: mannenSe not till 2:7
- 2:23 Det hebreiska ordet för kvinna isha kommer från samma rot som man ish och betyder ungefär maninna.
1 Mosebok 2
Svenska 1917
2 Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.
2 Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.
3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.
4 Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.
5 Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden;
6 men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.
7 Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.
8 Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.
9 HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont.
10 Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar.
11 Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes,
12 och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten.
13 Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus.
14 Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat.
15 Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.
16 Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,
17 men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.»
18 Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»
19 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.
20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.
21 Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
22 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.
23 Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»
24 Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.
25 Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.