50 (A) Innan hungeråren kom föddes två söner åt Josef. De föddes av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. 51 Josef gav den förstfödde namnet Manasse[a], ”för”, sade han, ”Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus.” 52 Den andre gav han namnet Efraim[b], ”för”, sade han, ”Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land.”

53 Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut.[c] 54 (B) Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev svält i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt. 55 Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: ”Gå till Josef och gör som han säger!” 56 När svälten hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men svälten blev allt svårare i Egypten. 57 Och man kom från hela världen till Josef i Egypten för att köpa säd, för svälten var svår i hela världen.

Read full chapter

Footnotes

  1. 41:51 Manasse   Anknyter till det hebreiska ordet för ”glömma”.
  2. 41:52 Efraim   Anknyter till det hebreiska ordet för ”göra fruktsam”.
  3. 41:53 de sju överflödsåren … de sju hungeråren   Ca 1885-1878 och 1878-1871 f Kr.