^6 (A) De tog sin boskap och de ägodelar som de skaffat sig i Kanaans land och kom till Egypten^[a], Jakob och alla hans ättlingar med honom.

^23 (A) Det gick en lång tid, och under den tiden dog Egyptens kung. Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. ²⁴ Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. ²⁵ Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.^[a]

⁹ Nu har ropet från Israels barn kommit upp till mig, och jag har sett hur egyptierna förtrycker dem. ^10 (A) Så gå nu! Jag ska sända dig till farao, och du ska föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.”

¹¹ Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?” ¹² Han svarade: ”Jag ska vara med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni hålla gudstjänst på detta berg.”

¹³ Då sade Mose till Gud: ”Om jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? – vad ska jag då svara dem?”

^14 (B) Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han fortsatte: ”Så ska du säga till Israels barn: Jag Är^[a] har sänt mig till er.” ^15 (C) Och Gud sade sedan till Mose: ”Så ska du säga till Israels barn: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Det ska vara mitt namn för evigt och så ska man kalla mig från släkte till släkte.

^16 (D) Gå nu och samla de äldste i Israel och säg till dem: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig och sagt: Jag har sett till er och vet vad de har gjort mot er i Egypten. ¹⁷ Därför säger jag: Jag ska föra er ut ur lidandet i Egypten och upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land, ett land som flödar av mjölk och honung.

¹⁸ De kommer att lyssna till dina ord, och du och Israels äldste ska gå till Egyptens kung och säga till honom: Herren, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.

¹⁹ Men jag vet att Egyptens kung inte kommer att låta er gå om inte en stark hand tvingar honom. ²⁰ Därför ska jag räcka ut min hand och slå Egypten med alla slags under som jag ska göra där. Sedan kommer han att släppa er.

^21 (E) Och jag ska låta detta folk finna nåd för egyptiernas ögon så att ni inte behöver gå tomhänta när ni drar bort. ²² Nej, varje kvinna ska be sin grannfru och kvinnorna som bor i hennes hus om föremål av silver och guld och även kläder, som ni ska sätta på era söner och döttrar. Så ska ni ta byte från egyptierna.”

¹⁴ Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han kan tala. Och se, han är på väg ut för att möta dig, och när han får se dig ska han bli glad i sitt hjärta. ^15 (A) Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag ska vara med din mun och hans mun, och jag ska lära er vad ni ska göra. ¹⁶ Han ska tala i ditt ställe till folket. Han ska vara som din mun, och du ska vara som hans Gud.^{[a] 17} Och du ska ta den här staven i handen. Med den ska du göra dina tecken.”

Mose återvänder till Egypten

¹⁸ Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: ”Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än.” Jetro sade till Mose: ”Gå i frid!” ^19 (B) Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: ”Bege dig tillbaka till Egypten, för alla som ville ta ditt liv är döda.” ^20 (C) Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och återvände till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.

^21 (D) Herren sade till Mose: ”När du kommer tillbaka till Egypten, se då till att du gör alla de under som jag gett dig makt att utföra inför farao. Men jag ska göra hans hjärta hårt så att han inte släpper folket. ^22 (E) Du ska säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, ^23 (F) och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.^[b] Men du vägrade att släppa honom, och därför ska jag döda din förstfödde son.”

^24 (G) Under resan hände det vid en viloplats att Herren kom emot Mose och ville döda honom.^{[c] 25 (H)} Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud, och hon rörde vid Moses fötter med den och sade: ”Du är en blodsbrudgum för mig.” ²⁶ Och Herren lät honom vara. Det var med tanke på omskärelsen som hon sade ”blodsbrudgum”.

^27 (I) Och Herren sade till Aron: ”Gå och möt Mose ute i öknen!” Han gav sig i väg och mötte Mose vid Guds berg, och han kysste honom. ²⁸ Och Mose berättade för Aron allt som Herren hade sagt när han sände honom och om alla tecken han befallt honom att göra.

²⁹ Sedan gick Mose och Aron och kallade samman alla de äldste bland Israels barn. ³⁰ Och Aron talade om allt som Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folkets ögon. ^31 (J) Då trodde folket, och när de hörde att Herren hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.

^5 (A) Sedan sände jag Mose och Aron och slog Egypten med plågor som jag sände bland dem, och därefter förde jag er ut.