^5 (A) Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, ska nu vara mina. Efraim och Manasse ska vara mina^[a] liksom Ruben och Simeon.

^2 (A) ”Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning ska ge städer åt leviterna att bo i. Ni ska också ge betesmarker åt dem omkring dessa städer. ³ Städerna ska de själva bo i, och betesmarkerna ska vara för deras dragdjur och boskap och alla andra djur. ⁴ Städernas betesmarker som ni ska ge leviterna ska sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor. ⁵ Och utanför staden ska ni mäta upp på östra sidan tvåtusen alnar^[a], på södra sidan tvåtusen alnar, på västra sidan tvåtusen alnar och på norra sidan tvåtusen alnar, med staden i mitten. Detta ska de ha som betesmarker till sina städer.

^6 (B) De städer som ni ger åt leviterna ska vara sex fristäder dit en dråpare kan fly. Utöver dessa ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer. ⁷ Åt leviterna ska ni ge sammanlagt fyrtioåtta städer med betesmarker omkring. ^8 (C) Av de städer som ni ska ge av Israels barns besittningar, ska ni ta fler från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam ska ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått.”

Sex fristäder

⁹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁰ ”Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, ^11 (D) ska ni utse åt er städer som ska vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon ska kunna fly. ¹² Dessa städer ska ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren^[b], så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför församlingen. ¹³ Av de städer ni ger dem ska sex städer vara fristäder. ¹⁴ Tre städer ska ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De ska vara fristäder. ¹⁵ Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem ska ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon ska kunna fly.

^16 (E) Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁷ Eller om någon har i sin hand en sten som kan döda och slår någon till döds med den, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁸ Eller om någon har i sin hand ett träredskap som kan döda och slår någon till döds med det, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁹ Blodshämnaren ska döda mördaren. Varhelst han träffar på honom ska han döda honom. ²⁰ Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom så att han dör, ²¹ eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då ska den som gav slaget straffas med döden, för han är en mördare. Blodshämnaren ska döda honom när han träffar honom.

²² Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom, ²³ eller utan att se honom träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada, ²⁴ då ska församlingen döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter. ²⁵ Församlingen ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där ska han stanna tills översteprästen som är smord med den heliga oljan är död.

²⁶ Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt, ²⁷ och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren. ²⁸ En dråpare ska stanna kvar i sin fristad tills översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning. ²⁹ Detta ska vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

^30 (F) Om någon dödar en annan, ska mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden. ³¹ Ni ska inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han ska straffas med döden. ³² Ni ska inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han ska få vända tillbaka och bo i landet före prästens död. ^33 (G) Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Genom blod vanhelgas landet^[c], och landet kan inte få försoning för det blod som spillts där utom genom blodet av den som har spillt det.

^34 (H) Ni ska inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, för jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn.”