²² Josef är ett ungt fruktträd,
        ett ungt fruktträd vid källan.
    Grenarna når upp över muren.

    om min älskade,
    min älskades sång
        om hans vingård:
    Min älskade hade en vingård
        på en bördig bergskulle.
² Han grävde upp den
        och rensade den från stenar
    och planterade där
        ädla vinstockar.
    Han byggde ett vakttorn mitt i den
        och högg ut ett presskar.
    Sedan väntade han
        att den skulle bära äkta druvor,
    men den bar vilddruvor.

³ Och nu, Jerusalems invånare
        och Juda män,
    döm mellan mig och min vingård.
^4 (B) Vad mer kunde man
    göra för min vingård
        än vad jag har gjort för den?
    Varför bar den vilddruvor,
        när jag väntade
    att den skulle bära äkta druvor?
^5 (C) Nu ska jag låta er veta
    vad jag ska göra med
        min vingård:
    Jag ska ta bort stängslet,
        och den ska bli ödelagd.
    Jag ska bryta ner muren,
        och den ska bli nertrampad.
^6 (D) Jag ska ödelägga den,
    ingen ska beskära den
        eller gräva i den.
    Men tistel och törne ska växa upp,
        och jag ska befalla molnen
            att inte låta det regna på den.

^7 (E) Herren Sebaots vingård
        är Israels hus
    och Juda folk
        hans älsklingsplantering.
    Han väntade laglydnad
        men fann blodiga lagbrott,
    han väntade rättfärdighet
        men fann skriande
            orättfärdighet.

^11 (H) Ve dem som går upp tidigt
        för att jaga efter starka drycker
    och sitter uppe till sena natten,
        heta av vin!
^12 (I) Vid sina dryckeslag
    har de harpa och lyra,
        tamburin, flöjt och vin.
    Men Herrens gärningar
        bryr de sig inte om,
    hans händers verk
        intresserar dem inte.

¹³ Därför ska mitt folk
    föras bort i fångenskap,
        för de saknar kunskap.
    Dess ädlingar ska dö av hunger^[c]
        och dess larmande skaror
            förtorka av törst.
^14 (J) Därför ökar dödsriket sitt begär
    och spärrar upp sitt gap
        utan gräns.
    Stadens främsta ska fara ner,
        tillsammans med de larmande
            och bullrande skaror
        som jublar därinne.
^15 (K) Människorna blir nerböjda,
        var och en ödmjukad.
    De stoltas ögon ska ödmjukas.
^16 (L) Men Herren Sebaot blir upphöjd
        genom sin dom,
    Gud, den Helige, visar sig helig
        genom rättfärdighet.
^17 (M) Då ska lammen få beta
        som på sin egen mark,
    och på de rikas ödetomter
        ska främlingar få sin föda.

¹⁸ Ve dem som drar fram missgärning
        med lögnens band
    och synd som med vagnslinor,
^19 (N) dem som säger:
    "Han får skynda sig,
        han får utföra sitt verk snart
            så att vi ser det!
    Det som Israels Helige bestämt
        får närma sig och komma
            så att vi lär känna det!"
^20 (O) Ve dem som kallar det onda gott
        och det goda ont,
    som gör mörker till ljus
        och ljus till mörker,
    som gör bittert till sött
        och sött till bittert!

^21 (P) Ve dem som är visa i sina egna ögon
    och håller sig själva för kloka!
²² Ve dem som är hjältar i att dricka vin
    och duktiga på att blanda
        starka drycker,
^23 (Q) dem som frikänner den skyldige
        för mutor
    och berövar den rättfärdige
        hans rätt.

^24 (R) Som eldsflamman förtär strå
        och halm sjunker ihop i lågan,
    så ska deras rot ruttna bort
        och deras blomning flyga i väg
            som stoft,
    eftersom de förkastade
        Herren Sebaots lag
    och föraktade Israels Heliges ord.
^25 (S) Därför brinner Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han räcker ut sin hand mot det
        och slår det
    så att bergen darrar
        och döda kroppar ligger
            som orenhet på gatorna.
    Med allt detta upphör inte
            hans vrede,
        hans hand är ännu uträckt.

^26 (T) Han reser ett baner
        för hednafolken i fjärran
    och lockar på dem
        från jordens ände.
    Och se, de kommer snabbt
        och med hast.
²⁷ Ingen bland dem
            är trött eller stapplar,
        ingen slumrar eller sover.
    Bältet runt deras höfter lossnar inte,
        deras skoremmar går inte av.
²⁸ Deras pilar är skarpa,
        alla deras bågar är spända.
    Hovarna på deras hästar
        är som av flinta,
    deras vagnshjul liknar
        stormvinden.
²⁹ Deras rop är som
    en lejonhonas rytande,
        de ryter som unga lejon.
    De morrar och griper sitt rov
        och bär bort det,
    och ingen finns som räddar.
^30 (U) På den dagen ska det dåna mot dem
        som när havet dånar.
    Ser man ut över landet
        är där mörker och nöd,
    ljuset förmörkas av töcken.

^2 (A) Sjung på den dagen
    om den underbara vingården:
^3 (B) Jag, Herren, sköter om den,
        ständigt vattnar jag den.
    Både dag och natt vaktar jag den
        så att ingen ska skada den.
^4 (C) Jag hyser ingen vrede.
    Hade jag törne och tistel
        att strida emot,
    skulle jag gå lös på dem
        och bränna upp alltsammans.
⁵ Eller också söker man skydd hos mig
        för att sluta fred med mig.
    Ja, fred ska man sluta med mig.

^6 (D) I kommande dagar ska Jakob slå rot,
        Israel grönska och blomstra.
    De ska fylla hela världen
        med frukt.
⁷ Har han slagit Israel
    så som han slog
        dem som slog hans folk?
    Eller dräpte han Israel
        så som dess dråpare blev dräpta?
^8 (E) Nej, noggrant utmätt
    gick du till rätta med dem
        när de sändes bort.
    Han fördrev dem
        med sin hårda vind
            på östanstormens dag.
^9 (F) Men därför blir också
        Jakobs skuld försonad,
    och detta blir följden
        av att deras synd tas bort:
    Han krossar alla altarstenar
        som när kalksten smulas sönder.
    Asherapålar och solstoder^[a]
        ska inte mer resas.

¹⁰ Den befästa staden är öde,
    en folktom plats,
        övergiven som en öken.
    Kalvar betar där och lägger sig där,
        de biter av dess kvistar.
¹¹ När grenarna är torra
        bryter man av dem,
    och kvinnor kommer
        och gör upp eld med dem,
    för detta är ett folk
        utan förstånd.
    Därför har deras Skapare
        inget förbarmande med dem,
    han som har format dem
        visar dem ingen nåd.

¹² Det ska ske på den dagen
        att Herren klappar ut kornen,^[b]
    ända från den strida floden
        till Egyptens bäckravin^[c],
    och ni ska samlas in en och en,
        ni Israels barn.

^13 (G) Och det ska ske på den dagen
        att man blåser i en stor basun,
    och de som var försvunna^[d]
        i Assyriens land
    och fördrivna till Egyptens land
        ska då komma och tillbe Herren
            på det heliga berget i Jerusalem.