³ Då sade Herren: ”Min Ande ska inte bli kvar i^[a] människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött^[b] och deras tid ska vara hundratjugo år^[c].”

^5 (A) Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.

¹³ Just den dagen gick Noa in i arken tillsammans med sina söner Sem, Ham och Jafet, sin hustru och sina tre sonhustrur.

^5 (A) Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld.