Gud sluter förbund med Noa

(A) Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. (B) Allt som rör sig och lever ska ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta.

(C) Men kött som har kvar sitt liv, nämligen sitt blod, ska ni inte äta. Och för ert eget blod, alltså ert liv, ska jag kräva räkenskap. Jag ska utkräva det av alla djur, och likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder ska jag utkräva den människans liv.

(D) Den som spiller människoblod,
    hans blod ska utgjutas
        av människor,
    för Gud har gjort människan
        till sin avbild.
Men var fruktsamma och föröka er.
    Väx till på jorden
        och föröka er på den.”

Vidare sade Gud till Noa och hans söner: ”Se, jag ska upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er 10 och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden. 11 (E) Jag ska upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden.”

12 Och Gud sade: ”Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: 13 Min båge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. 14 När jag låter moln stiga upp över jorden och bågen syns i skyn 15 ska jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet ska inte mer bli en flod som utplånar allt liv. 16 När bågen syns i skyn och jag ser på den, ska jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden.” 17 Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden.”

Noa och hans söner

18 Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. 19 Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.

20 Noa var jordbrukare och den förste som anlade en vingård.[a] 21 Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält. 22 Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet. 23 Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet.

24 När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:

25 ”Förbannad ska Kanaan bli,
    en slavars slav[b] åt sina bröder!”

26 Han sade vidare:

”Välsignad är Herren, Sems Gud!
    Och Kanaan ska bli hans slav.
27 Gud ska utvidga Jafet[c],
        han ska bo i Sems tält.
    Och Kanaan ska bli deras slav.”

28 Noa levde trehundrafemtio år efter floden. 29 Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.

Footnotes

  1. 9:20 den förste som anlade en vingård   Världens äldsta lämningar av vinproduktion (ca 5000-tal f Kr) har hittats i regionen kring Araratbergen.
  2. 9:25 Kanaan … slav   Hebr. kaná betyder ”kuva”.
  3. 9:27 utvidga Jafet   På hebreiska jaft … Jáfet.

Guds förbund med Noa

Gud välsignade Noa och hans söner och sa till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden!

Alla vilda djur och fåglar, allt som rör sig på marken, och fiskar i haven kommer att vara rädda och känna skräck för er, för jag har ställt dem under er makt. Allt levande som rör sig ska vara er föda, liksom jag gett de gröna växterna. Men ät aldrig kött som har blod, dess liv,[a] i sig. Ert eget blod[b] ska jag utkräva vedergällning för. Jag ska utkräva den av varje djur, och av människor ska jag utkräva en annan människas liv om någon dödar en annan.

Den som utgjuter en annan människas blod,
    hans blod ska utgjutas av en människa,
för Gud gjorde människan till sin avbild.

Var fruktsamma, föröka er och bli en stor mängd på jorden!”

Regnbågen

Sedan sa Gud till Noa och hans söner: ”Jag upprättar nu ett förbund med er och era ättlingar 10 och med alla levande varelser med er, alla fåglar och boskapsdjur och vilda djur, alla som kom ut ur arken. 11 Jag ska upprätthålla mitt förbund med er och aldrig mer låta flodvattnen utplåna allt liv och fördärva jorden.”

12 Gud sa: ”Jag ska sätta ett tecken på förbundet mellan mig och er och alla levande varelser som är med er för alla kommande generationer: 13 min regnbåge sätter jag bland molnen. Den ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. 14 När jag sänder moln över jorden, kommer regnbågen att synas bland molnen, 15 och jag ska komma ihåg mitt förbund med er och med varje levande varelse och aldrig mer låta vattnet övertäcka jorden och utplåna allt liv. 16 När regnbågen är i skyn, ska jag komma ihåg det eviga förbundet mellan Gud och alla slags levande varelser på jorden.” 17 Och Gud sa till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund jag instiftat mellan mig och allt levande på jorden.”

Förbannelse över Kanaan

18 Noas tre söner som kom ut ur arken hette Sem, Ham och Jafet. (Ham var Kanaans far.) 19 Alla folken på jorden härstammar från dessa Noas tre söner.

20 Noa blev lantbrukare och planterade en vingård. 21 En dag när han var drucken och låg naken i sitt tält, 22 såg Ham, Kanaans far, sin far ligga där naken och gick ut och berättade det för sina två bröder. 23 Då tog Sem och Jafet en mantel, höll den över sina axlar och gick in baklänges i tältet och täckte sin fars nakenhet, medan de tittade åt ett annat håll för att inte se sin far naken. 24 När Noa vaknade ur sitt rus och fick reda på vad hans yngste son hade gjort honom, 25 sa han:

”Kanaan ska vara förbannad
    och vara den lägste av sina bröders slavar.”

26 Sedan sa han:

”Välsignad är Herren, Sems Gud.
    Må Kanaan vara deras slav.
27 Må Gud låta Jafet växa och leva tillsammans med Sem
    och Kanaan vara deras slav.”

28 Noa levde ytterligare 350 år efter floden 29 och var 950 år gammal när han dog.

Footnotes

  1. 9:4 Hebreiskans nefesh, som ordagrant betyder själ, betecknar ofta liv.
  2. 9:5 Se not till 9:4.

Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.

Och må fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt som krälar på marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.

Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta.

Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta.

Men edert eget blod, vari eder själ är, skall jag utkräva. Jag skall utkräva det av vilket djur det vara må. Jag skall ock av den ena människan utkräva den andres själ;

den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild.

Och varen I fruktsamma och föröken eder; växen till på jorden och föröken eder på den.»

Ytterligare sade Gud till Noa och till hans söner med honom:

»Se, jag vill upprätta ett förbund med eder, och med edra efterkommande efter eder,

10 och med alla levande varelser som I haven hos eder: fåglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gått ut ur arken.

11 Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.»

12 Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider:

13 min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden.

14 Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn,

15 skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som fördärvar allt kött.

16 När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.»

17 Så sade nu Gud till Noa: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt kött på jorden.»

18 Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader.

19 Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folk utgrenat sig.

20 Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård.

21 Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält.

22 Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som voro utanför.

23 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders blygd.

24 När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:

25 »Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder!»

26 Ytterligare sade han: »Välsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras träl!

27 Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl.»

28 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år;

29 alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog han.