Hannas lovsång

(A) Hanna bad och sade:

”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren,
    mitt horn är upphöjt genom Herren.
Min mun är vidöppen
        mot mina fiender,
    för jag gläder mig i din frälsning.
(B) Ingen är helig som Herren,
        för ingen finns utom dig.
    Ingen klippa är som vår Gud.
Tala inte så högmodigt,
    låt inte fräcka ord komma
        från er mun,
    för Herren är en Gud som vet allt,
        och hos honom vägs gärningarna.
Hjältarnas bågar är brutna,
    men de stapplande rustar sig
        med kraft.
(C) De mätta måste tjäna för bröd,
    men de hungriga hungrar inte mer.
Den ofruktsamma föder sju barn,
    men den som fick många söner
        tynar bort.

(D) Herren dödar och gör levande,
    han för ner i dödsriket
        och upp därifrån.
Herren gör fattig och han gör rik,
    han ödmjukar och han upphöjer.
(E) Han reser den ringe ur stoftet,
    han lyfter den fattige ur dyn
        för att sätta honom
            bland furstar.
    Och han låter honom ärva
        härlighetens tron,
    för jordens grundpelare är Herrens,
        på dem har han byggt världen.
(F) Sina frommas fötter bevarar han,
    men de ogudaktiga
        tystas i mörkret,
    för av egen kraft är ingen stark.
10 (G) De som strider mot Herren
            blir krossade,
        mot dem dundrar han i himlen.
    Herren dömer jordens ändar
        och ger makt åt sin kung.
    Han upphöjer sin smordes horn.”

11 Elkana gick hem igen till Rama. Men Samuel gjorde tjänst inför Herren under prästen Eli.

Elis onda söner

12 (H) Men Elis söner var onda män som inte kände Herren. 13 (I) Så här brukade prästerna göra med folket: När någon offrade ett slaktoffer, kom prästens tjänare medan köttet kokades och hade en treuddig gaffel i handen. 14 Den stack han ner i kitteln, pannan, krukan eller grytan, och allt som gaffeln fick upp tog prästen. Så gjorde de mot alla israeliter som kom dit till Shilo. 15 (J) Till och med innan man hade bränt fettet[a] kom prästens tjänare och sade till den som offrade: ”Ge hit kött att steka åt prästen, för han vill inte ha kokt kött av dig utan rått.” 16 Om mannen då sade till honom: ”Låt dem först bränna fettet, sedan kan du ta vad du vill”, så svarade han: ”Nej, ge mig det nu, annars tar jag det med våld!” 17 De unga männens synd var mycket stor inför Herren, eftersom folket kom att förakta[b] Herrens offer.

Samuel i Shilo

18 (K) Samuel gjorde tjänst inför Herrens ansikte och var redan som pojke klädd i linne-efod[c]. 19 Dessutom brukade hans mor varje år göra honom en liten kåpa, som hon hade med sig när hon kom upp med sin man för att offra det årliga slaktoffret. 20 Då brukade Eli välsigna Elkana och hans hustru och säga: ”Må Herren ge dig fler barn med denna kvinna i stället för det som hon fick som bönesvar när hon bad till Herren.” Så gick de hem igen.

21 Herren såg till Hanna och hon blev havande och födde tre söner och två döttrar. Men pojken Samuel växte upp inför Herren.

22 (L) Eli var nu mycket gammal. När han fick höra allt som hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med kvinnorna som tjänstgjorde[d] vid ingången till uppenbarelsetältet, 23 sade han till dem: ”Varför gör ni sådant? Jag hör från allt folket här hur illa ni handlar. 24 Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk. 25 (M) Om en människa syndar mot en annan människa kan Gud medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, för det var Herrens vilja att döda dem.

26 (N) Och pojken Samuel växte och blev stor och var till glädje för både Herren och människor.

Domsord över Eli

27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: ”Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din fars hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus? 28 Jag utvalde honom bland Israels alla stammar till präst åt mig, till att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte. Och jag gav din fars hus Israels barns alla eldsoffer. 29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och matoffer som jag har fastställt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel?

30 (O) Därför säger Herren, Israels Gud: Jag har sagt att ditt hus och din fars hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Aldrig! Jag ska ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig ska bli föraktade. 31 Se, dagar ska komma då jag hugger av din arm och din fars hus arm så att ingen ska bli gammal i ditt hus. 32 Du ska få se min boning lida nöd trots allt det goda som sker med Israel. Ingen ska någonsin bli gammal i ditt hus. 33 Den man av din släkt som jag inte utrotar från mitt altare ska få[e] dina ögon att slockna och bli till sorg för din själ. Och alla som växer upp i ditt hus ska dö i sina bästa år[f]. 34 (P) Och detta är tecknet för dig, det som kommer att drabba dina båda söner Hofni och Pinehas: På en och samma dag ska båda dö.

35 (Q) Men jag ska låta en trogen präst träda fram åt mig. Han ska göra det som är i mitt hjärta och min själ. Åt honom ska jag bygga ett hus på fast grund, och han ska ständigt vandra inför min smorde[g]. 36 Och var och en som är kvar av ditt hus ska komma och falla ner inför honom för att få ett silvermynt eller en brödkaka och säga: Anställ mig för någon prästsyssla så att jag får en bit bröd att äta.”

Footnotes

  1. 2:15 innan man hade bränt fettet   Ett brott mot offerreglerna i 3 Mos 7:30f.
  2. 2:17 folket kom att förakta   Annan översättning: ”männen (prästsönerna) föraktade”.
  3. 2:18 linne-efod   Färggrann prästdräkt (2 Mos 28:6f, 39:2f).
  4. 2:22 kvinnorna som tjänstgjorde   Det är inte tydligt vilken uppgift dessa hade. Kvinnor nämns till exempel som konsthantverkare (2 Mos 35:25), gåvogivare (2 Mos 38:8) och nasirer (4 Mos 6:2).
  5. 2:33 Den man av din släkt som jag inte utrotar från mitt altare ska få   Annan översättning: ”Jag ska inte utrota alla män av din släkt från mitt altare, det skulle få”.
  6. 2:33 i sina bästa år   Andra handskrifter (Septuaginta): ”av människors svärd”.
  7. 2:35 min smorde   Guds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias/Kristus (Apg 10:38).

Hanna tackar Herren

Hanna bad:

”Jag fröjdar mig i Herren!
    Han har återupprättat mig[a].
Nu kan jag ge svar på tal till mina fiender,
    vara lycklig för att du har räddat mig.

Ingen är helig som Herren!
    Det finns ingen annan Gud,
ingen enda klippa som vår Gud.

Sluta upp med ert skrytsamma och stolta tal
    och era stora ord!
Herren vet allt
    och han kommer att döma varje handling.

Krigarnas bågar är sönderbrutna,
    men de som stapplade av svaghet har fått ny kraft.
De som förut var mätta måste nu slava för bröd,
    medan de som var hungriga får mat.
Den ofruktsamma kvinnan har nu sju barn,
    medan hon som hade många barn tynar bort.

Herren dödar
    och Herren ger liv.
Han leder människor ner i dödsriket
    och räddar dem därifrån.
Herren gör fattig och rik,
    han ödmjukar och han upphöjer.
Han lyfter de hjälplösa och fattiga ur damm och aska.
    Han behandlar dem som furstar
och låter dem sitta på hedersplatserna.

Hela jorden vilar på den grund Herren byggt.
    Han kommer att skydda sina frommas steg,
men de onda kommer att tystas i mörkret.

Ingen ska lyckas enbart genom egen styrka.
10     De som kämpar mot Herren kommer att krossas.
Han dundrar mot dem från himlen.
    Han dömer hela jorden.

Han ger makt till sin kung
    och stor ära[b] till sin smorde.[c]

11 Därefter återvände Elkana till Rama och pojken blev kvar som Herrens tjänare under prästen Eli.

Samuel i tjänst för Herren

12 Men Elis söner var onda män som inte brydde sig om Herren. 13 Vad prästerna brukade göra mot folket var att när någon offrade ett offer och när köttet tillagades, kom en prästtjänare med en treuddig köttgaffel i handen. 14 Tjänaren stötte sedan ner gaffeln i kitteln, pannan eller grytan och den bit som kom upp behöll prästen. Detta råkade alla israeliter ut för som kom till Shilo. 15 Ibland kom tjänaren till och med innan man förbränt fettet och sa: ”Ge prästen det råa köttet att steka, inte det kokta, för prästen vill inte ha kokt kött av dig utan rått.” 16 Om mannen som offrade köttet svarade: ”Först måste fettet brännas, sedan får du ta så mycket du vill”, då brukade tjänaren säga: ”Nej, ge det till mig genast, annars tar jag det med våld!” 17 Men Herren såg mycket allvarligt på denna synd eftersom prästerna behandlade offergåvorna till Herren respektlöst.

18 Samuel var Herrens tjänare trots att han bara var ett barn och han bar en linne-efod[d]. 19 Varje år sydde hans mor också en liten mantel åt honom som hon överlämnade när hon kom med sin man för det årliga offret. 20 Eli välsignade Elkana och Hanna och sa: ”Må Herren ge dig barn med denna kvinna i stället för den son hon bad om och som hon gett till Herren!” Sedan gick de hem igen. 21 Och Herren kom ihåg Hanna och gav henne ytterligare tre söner och två döttrar. Men Samuel växte upp inför Herren.

22 Eli hade nu blivit mycket gammal. När han hörde vad hans söner gjorde mot israeliterna och hur de låg med kvinnorna som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet, 23 sa han till sina söner: ”Varför gör ni så? Jag har hört om era onda gärningar. 24 Mina söner, det är verkligen inget gott rykte som sprids om er bland Guds folk. 25 Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla mellan dem. Men vem kan medla då en människa syndar mot Herren?” Men de ville inte lyssna till sin far, för Herren hade redan planerat att döda dem.

26 Under tiden växte pojken Samuel upp och var till glädje för både Gud och människor.

En gudsman besöker Eli

27 En gudsman kom till Eli och sa: ”Så säger Herren: ’Jag uppenbarade mig för din släkt redan när Israels folk var slavar i Egypten under farao. 28 Din släkt blev utvald bland alla Israels stammar till att vara mina präster, till att stiga upp på mitt altare, bränna rökelse och bära efoden[e] inför mig. Ni fick också alla israeliternas eldoffer. 29 Varför föraktar du de offer och offergåvor som förs fram till mig? Och varför har du satt dina söner före mig? Både du och dina söner har blivit feta av det bästa från allt som mitt folk Israel offrar!’

30 Därför förklarar jag, Herren, Israels Gud, att även om jag har lovat att du och din fars släkt alltid ska få tjänstgöra inför mig, kommer det inte att bli så. Jag ska ära dem som ärar mig, men jag ska förakta dem som föraktar mig. 31 Det ska komma en tid då jag gör slut på styrkan hos dig och i din familj, så att ingen i din släkt når hög ålder. 32 Du ska få se elände i min boning och hur välståndet ökar i Israel, men i din familj ska ingen få ett långt liv.[f] 33 Jag rycker dock inte bort er alla från mitt altare, men din blick ska slockna och ditt hjärta sörja. Alla dina ättlingar ska dö i förtid. 34 Som tecken på detta ska båda dina söner Hofni och Pinechas dö på en och samma dag.

35 Jag ska låta en trofast präst uppstå, en som kommer att handla efter mitt sinne och min vilja. Jag ska etablera honom och hans familj så att de för alltid ska vara präster åt min kung, den smorde. 36 Då ska alla dina ättlingar som är kvar böja sig för honom och tigga om pengar och bröd. Var och en kommer att säga: ’Var snäll och ge mig arbete bland prästerna, så att jag får tillräckligt att äta.’ ”

Footnotes

  1. 2:1 Ordagrant: Han har lyft mitt horn.Horn symboliserar ära och kraft.
  2. 2:10 Ordagrant: lyfter sin smordes horn. Se not till 2:1.
  3. 2:10 Hanna profeterar om en kommande kung och Samuel var den som skulle instifta kungadömet i Israel. Det är samtidigt en profetia om Messias (den smorde).
  4. 2:18 Efoden var en linnetunika som bars av översteprästen. Den innehöll urim och tummim som användes vid lottkastning då man ville få reda på Guds vilja. Se not till 2 Mos 28:30. Efoden bars dock ibland också av andra (som här, se även 1 Krön 15:27).
  5. 2:28 Se not till 2:18.
  6. 2:32 Den exakta innebörden i versen är osäker.