1 Samuelsboken 24
Svenska Folkbibeln 2015
David och Saul i grottan
24 David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis[a] bergfästen. 2 (A) När Saul kom tillbaka från filisteerna berättade man för honom att David var i En-Gedis öken. 3 (B) Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. 4 (C) När han kom till fårfållorna vid vägen fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov.
Men David och hans män satt längst inne i grottan. 5 (D) Davids män sade till honom: ”Detta är nu dagen som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, och du kan göra vad du vill med honom.” Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel[b]. 6 Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. 7 (E) Han sade till sina män: ”Aldrig inför Herren att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde[c], att räcka ut min hand mot honom! Han är ju Herrens smorde.” 8 David höll tillbaka sina män med stränga ord och lät dem inte överfalla Saul.
Och Saul reste sig och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. 9 Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: ”Min herre och kung!” När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. 10 Han sade till Saul: ”Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? 11 Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde. 12 Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet[d] och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. 13 (F) Herren ska döma mellan mig och dig, och Herren ska hämnas mig på dig, men min hand ska inte röra dig. 14 Det är som det gamla ordspråket säger: Från de onda kommer det onda. Min hand ska inte röra dig.
15 (G) Vem har Israels kung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund,[e] en enda loppa! 16 (H) Herren ska vara domare och döma mellan mig och dig. Må han se och driva min sak och döma mig fri från din hand.”
17 (I) När David hade sagt detta sade Saul: ”Är det din röst, min son David?” Och Saul brast i gråt 18 och sade till David: ”Du är mer rättfärdig än jag[f], för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig. 19 (J) Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand. 20 När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag. 21 (K) Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand. 22 Men lova mig nu med ed vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande[g] och inte utplånar mitt namn ur min fars hus.”
23 Då lovade David detta med ed inför Saul. Därefter vände Saul hem. Men David och hans män drog upp till bergsfästet.
Footnotes
- 24:1 En-Gedi Välkänd oas på Döda havets västra strand. Längre upp i bergen finns många grottor och gömställen.
- 24:5 en flik på Sauls mantel En symbol för kungamakten.
- 24:7 HERRENS smorde Den som var smord av Herren stod under hans beskydd (Ps 105:15).
- 24:12 i sinnet Ordagrant: ”i min hand”.
- 24:15 En död hund Vanligt uttryck för ödmjukhet (t ex i 2 Sam 9:8 och de egyptiska Amarnabreven).
- 24:18 Du är mer rättfärdig än jag Annan översättning: ”Du har rätt och inte jag”.
- 24:22 inte utrotar mina efterkommande En vanlig försiktighetsåtgärd för grymma nyblivna regenter var att utplåna den tidigare dynastin (jfr Dom 9:5, 2 Kung 10:6).
1 Samuelsboken 24
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
David skonar Sauls liv
24 David fortsatte sedan upp mot bergfästena vid En-Gedi. 2 När Saul kom tillbaka från striden mot filistéerna, fick han reda på att David hade gått till En-Gedis öken. 3 Han valde därför ut 3 000 duktiga män från hela Israel och gick för att söka efter David och hans män vid Stengetsklipporna. 4 På vägen dit, på ett ställe där vägen passerade några fårfållor, gick Saul in i en grotta för att uträtta sina behov. Men längst in i grottan satt David och hans män.
5 ”Nu har tillfället kommit”, sa Davids män till honom. ”Detta är vad Herren menade när han sa: ’Jag ska ge Saul i din hand, så att du kan göra som du vill med honom!’ ” David smög då fram och skar av en bit av Sauls mantel. 6 Men hans samvete började omedelbart oroa honom för att han skurit av biten av manteln. 7 ”Herren förbjude att jag skulle göra detta mot min herre, Herrens smorde”, sa han till sina män. ”Man ska inte angripa Herrens smorde!” 8 Sedan gav David sina män stränga order om att de inte fick överfalla Saul.
När Saul lämnat grottan och gått en bit på vägen, 9 kom David ut efter honom och ropade: ”Min herre och min kung!” Saul vände sig om och då bugade David sig djupt inför honom. 10 Sedan ropade han till Saul: ”Varför lyssnar du på dem som säger att jag försöker skada dig? 11 Nu kan du själv se att Herren överlämnade dig åt mig där i grottan. Några uppmanade mig att döda dig, men jag skonade dig för jag tänkte: ’Jag vill inte göra något illa mot min herre, för han är Herrens smorde.’ 12 Ser du, min fader, vad jag har i min hand? Det är ena hörnet av din mantel. Jag skar av det, men jag dödade dig inte! Är inte detta bevis nog för att jag inte tänker skada dig och att jag inte har syndat eller förbrutit mig mot dig, även om du står efter mitt liv? 13 Herren får döma mellan oss! Herren ska hämnas på dig för vad du har försökt göra mot mig, men jag tänker aldrig göra dig något illa! 14 Det gamla ordspråket säger: ’Den som är ond gör vad ont är.’ Därför kommer jag aldrig att röra dig. 15 Vem är det egentligen Israels kung har dragit ut efter? En död hund? En loppa? 16 Herren är vår domare. Han ska döma mellan dig och mig. Han ska ta sig an min sak och rädda mig undan dig.”
17 Saul ropade tillbaka: ”Är det verkligen du, min son David?” Sedan började Saul gråta högt 18 och sa till David: ”Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig trots att jag ville göra ont mot dig. 19 I dag har du visat din godhet mot mig, för när Herren gav mig i din hand, dödade du mig inte. 20 Vem låter sin fiende komma undan när han har honom i sin makt? Herren ska belöna dig för den godhet du har visat mig i dag! 21 Nu inser jag att du kommer att bli kung och att Israels kungadöme ska befästas under ditt styre. 22 Lova mig därför med ed inför Herren att du inte kommer att döda min familj och utplåna mitt namn ur min släkt!”
23 David lovade då Saul detta. Sedan gick Saul tillbaka hem, medan David och hans män återvände till sitt bergfäste.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.