1 Tessalonikerbrevet 3
Svenska Folkbibeln 2015
3 (A) När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss för att stanna ensamma kvar i Aten[a] 2 (B) och sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare [b]i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron 3 (C) så att ingen vacklar under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant. 4 (D) Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet.
5 (E) Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, sände bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?
Glädje över tessalonikernas tro
6 (F) Men nu har Timoteus kommit tillbaka[c] från er med goda nyheter om er tro och kärlek. Han har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. 7 Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden. 8 Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. 9 Hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? 10 (G) Natt och dag ber vi med stor iver om att få se era ansikten och hjälpa er med det som brister i er tro.
11 Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. 12 (H) Och må Herren låta er växa och överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er. 13 (I) Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.
Footnotes
- 3:1 stanna ensamma kvar i Aten Se Apg 17:14f.
- 3:2 Guds medarbetare Andra handskrifter: "Guds tjänare".
- 3:6 nu har Timoteus kommit tillbaka Se Apg 18:5.
1 Thessalonikerbrevet 3
Svenska 1917
3 Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,
2 och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,
3 så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.
4 Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I.
5 Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt.
6 Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder,
7 nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.
8 Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.
9 Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?
10 Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.
11 Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder.
12 Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder,
13 så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation