32 Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” 33 (A) Och han kände igen den och sade: ”Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven.” 34 Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg[a] om sina höfter och sörjde sin son under lång tid.

Read full chapter

Footnotes

  1. 37:34 rev sönder sina kläder, svepte säcktyg   Uttryck för djup sorg (jfr Est 4:1, Job 1:20).