1 Krönikeboken 21:1-29:20

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Förberedelser för templet

(21:1—29:20)

Folkräkning och upptäckten av tempelplatsen

(2 Sam 24:1-17)

21 Men så reste sig Satan mot Israel och fick David att börja en folkräkning i Israel.

² David sa till Joav och folkets överbefälhavare: ”Gå och räkna israeliterna från Beer Sheva till Dan och meddela mig resultatet, så att jag får veta deras antal!” ³ Men Joav svarade: ”Må Herren föröka sitt folk hundra gånger! Är de inte alla dina undersåtar, min herre kung? Varför begär du, min herre, detta? Varför dra skuld över Israel?”

⁴ Joav fick dock böja sig för kungens ord, så Joav gick och besökte hela Israel och återvände sedan till Jerusalem. ⁵ Han rapporterade resultatet av mönstringen till David: i hela Israel fanns det 1 100 000 svärdbeväpnade män och 470 000 svärdbeväpnade män i Juda, ⁶ men han räknade inte med Levis och Benjamins stammar, för han fann kungens befallning avskyvärd. ⁷ Denna befallning misshagade också Gud, och han straffade därför Israel.

⁸ Då sa David till Gud: ”Jag har begått en svår synd när jag gjort detta. Förlåt mig, din tjänare, min skuld! Jag har gjort något mycket dåraktigt.”

⁹ Då sa Herren till Gad, Davids siare: ¹⁰ ”Gå och säg till David: ’Så säger Herren: ”Tre ting lägger jag fram för dig. Välj ett av dem, så låter jag det drabba dig.” ’ ”

¹¹ Gad gick till David och sa till honom: ”Så säger Herren: ’Gör ditt val: ¹² tre års hungersnöd, tre månaders flykt för dina fiender utan att undkomma deras svärd, eller tre dagar av Herrens svärd, en dödlig pest som Herrens ängel ska låta komma över varje del av landet.’ Tänk över vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”

¹³ ”Jag är i stor vånda”, sa David till Gad. ”Låt mig falla i Herrens händer, för Herrens barmhärtighet är stor. I människors händer vill jag inte falla.”

¹⁴ Herren sände då en pest över Israel och 70 000 män dog av den. ¹⁵ Gud sände en ängel för att förstöra Jerusalem, men när han skulle förstöra staden, såg Herren det och ångrade det onda och sa till ängeln som dödade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand!” Herrens ängel stod just då vid jevusén Ornans^[a] tröskplats.

¹⁶ David fick se Herrens ängel stå där mellan himmel och jord och peka mot Jerusalem med sitt dragna svärd. Då föll han och de äldste ner på sina ansikten, klädda i säcktyg.

¹⁷ David sa till Gud: ”Jag var väl den som gav befallning om folkräkningen! Jag är den som har syndat och gjort det onda. Men vad har denna min hjord gjort? Herre, min Gud, låt ditt straff drabba mig och min familj, men låt inte ditt eget folk plågas!”

¹⁸ Herrens ängel befallde då Gad att säga till David att gå upp och bygga ett altare åt Herren på jevusén Ornans tröskplats. ¹⁹ Då gick David, som Gad hade talat i Herrens namn. ²⁰ Ornan, som höll på att tröska vete, vände sig om och såg ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. ²¹ När David kom till Ornan och han såg honom, lämnade han tröskplatsen och bugade sig till marken för David.

²² ”Ge mig tröskplatsen”, sa David till Ornan. ”Jag ska bygga ett altare där åt Herren, så att folkets plåga upphör. Låt mig få den för full betalning.” ²³ ”Ta den, min herre och kung, och använd den som du vill”, sa Ornan till David. ”Här är boskap till brännoffret och tröskverktygen till ved och vete till matoffret. Jag ger dig alltsammans.” ²⁴ Kung David svarade Ornan: ”Nej, jag vill köpa det till fullt pris. Jag kan inte ta det som är ditt och ge det till Herren eller bära fram ett brännoffer som inte kostat mig någonting.” ²⁵ David betalade 600 siklar^[b] i guld för platsen. ²⁶ Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer på det och ropade till Herren. Och Herren svarade med eld från himlen på brännofferaltaret. ²⁷ Då befallde Herren ängeln att sticka svärdet i skidan.

²⁸ När David såg att Herren hade svarat på hans bön på jevusén Ornans tröskplats, offrade han där. ²⁹ Herrens boning, som Mose hade gjort i öknen, och brännofferaltaret fanns på offerplatsen i Givon vid den här tiden, ³⁰ men David hade inte vågat gå dit och tillbe, av fruktan för Herrens ängels svärd.

David förbereder tempelbygget

22 Sedan sa David: ”Här ska Herren Guds hus och altaret för Israels brännoffer stå!”

² David gav befallning om att alla främlingar som bodde i Israel skulle sammankallas. Han utsåg bland dem stenarbetare för att hugga ut stenblock till bygget av Guds hus. ³ David skaffade fram stora mängder av järn för att tillverka spikarna för dörrarna i portarna och till deras förstärkningar och så mycket koppar att man inte ens kunde väga den. ⁴ Och männen från Tyros och Sidon förde med sig ett oräkneligt antal cederstockar till David.

⁵ ”Min son Salomo är ung och oerfaren”, sa David, ”och Herrens hus måste få en enastående utformning, så att det blir berömt och ryktbart över hela världen. Därför ska jag redan nu börja med planeringen.”

David gjorde omfattande förberedelser före sin död. ⁶ Han kallade till sig sin son Salomo och gav honom i uppdrag att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud.

⁷ David talade till Salomo: ”Min son, jag ville bygga ett tempel åt Herrens, min Guds namn, ⁸ men Herrens ord kom till mig: ’Du har utgjutit mycket blod och fört många krig. Du ska inte bygga något tempel för mitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden inför mig. ⁹ Men du ska få en son, och han ska vara en fridens man, och jag ska låta honom få fred med sina fiender runt omkring. Hans namn ska vara Salomo^[c], och jag ska ge Israel frid och ro under hans regering. ¹⁰ Han ska bygga ett hus åt mitt namn, han ska vara min son och jag hans far, och jag ska befästa hans kungatron för Israel för alltid.’

¹¹ Min son, må nu Herren vara med dig och göra dig framgångsrik, så att du kan bygga ett hus åt Herren, din Gud, så som han har sagt om dig. ¹² Må Herren ge dig vishet och förstånd, så att du, när han sätter dig som härskare över Israel, kan hålla Herrens, din Guds lag. ¹³ Du kommer att lyckas, om du noga följer alla de bud och förordningar som Herren gav Israel genom Mose. Var frimodig och stark, frukta inte och var inte modlös!

¹⁴ Med stor möda har jag samlat in till Herrens hus 3 500 ton guld och 35 000 ton silver^[d], så mycket järn och koppar att de inte kunnat vägas, och dessutom trävirke och sten. Mer kan du själv lägga till. ¹⁵ Det finns gott om stenhuggare, murare, snickare och alla slags hantverkare ¹⁶ i guld och silver, koppar och järn. Sätt nu igång arbetet, och må Herren vara med dig!”

¹⁷ Sedan gav David alla Israels ledare order om att bistå Salomo i arbetet: ¹⁸ ”Herren, er Gud, är med er. Han har låtit er få fred på alla sidor. Han har överlämnat landets invånare åt mig och lagt landet under Herren och hans folk. ¹⁹ Sök nu Herren, er Gud, av hela ert hjärta och med hela er själ. Börja med att bygga Herren Guds helgedom, så kan ni föra in Herrens förbundsark och de heliga kärlen för gudstjänsten i det hus som byggs åt Herrens namn.”

Leviterna tilldelas uppgifter

23 När David blev gammal och mätt av år, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel. ² Han sammankallade alla Israels ledare, präster och leviter. ³ Alla leviterna från trettio års ålder och uppåt räknades och de manliga var sammanlagt 38 000.

⁴ Av dem skulle 24 000 leda arbetet vid Herrens hus och 6 000 vara tjänstemän och domare, ⁵ 4 000 dörrvaktare, och 4 000 lovsjunga Herren med de instrument som David^[e] låtit tillverka för lovsången.

⁶ Sedan delade David upp dem i avdelningar efter Levis söner Gershom, Kehat och Merari.

²⁴ Dessa var Levis ättlingar, efter deras familjer, med deras familjeöverhuvuden, så som de registrerades, varje person och namn för sig, de som var tjugo år gamla eller äldre och som gjorde tjänst i Herrens hus. ²⁵ David hade sagt: ”Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han kommer alltid att bo i Jerusalem. ²⁶ Nu behöver inte längre leviterna bära boningen och dess tillbehör från plats till plats.” ²⁷ Enligt Davids sista anvisningar skulle de leviter räknas som var minst tjugo år gamla.

²⁸ Leviternas uppgift var att assistera Arons ättlingar i tjänsten i Herrens hus. De skötte om förgårdarna och kamrarna, reningen av alla heliga föremål och tjänstgjorde i Guds hus. ²⁹ De svarade för skådebröden, mjölet till matoffren och det osyrade brödet och bakning och tillredning samt alla vikter och mått. ³⁰ Varje morgon och kväll stod de och prisade och lovade Herren. ³¹ De assisterade vid alla brännoffren åt Herren, på sabbaten, vid nymånadsfester och högtider, och tjänade inför Herren i det antal och som det var föreskrivet att de alltid skulle tjäna inför Herren. ³² Leviterna skötte på detta sätt sina uppgifter i uppenbarelsetältet och i templet och hjälpte prästerna, Arons ättlingar, i tjänsten i Herrens hus.

Prästerna delas i grupper

24 Arons ättlingar delades in i följande avdelningar: Arons söner Nadav och Avihu, Elasar och Itamar.

² Nadav och Avihu dog före sin far och efterlämnade inte några barn, så Elasar och Itamar tjänstgjorde som präster. ³ David indelade, tillsammans med Sadok, av Elasars släkt, och Achimelek, av Itamars släkt, Arons ättlingar i olika avdelningar för den tjänstgöring de skulle utföra. ⁴ Det fanns fler överhuvuden bland Elasars ättlingar än Itamars, så de delades upp i sexton familjeöverhuvuden och Itamars i åtta.

⁵ De indelades genom lottdragning för de båda släkterna, eftersom det fanns heliga ledare och ledare för tjänsten åt Gud både bland Elasars och Itamars ättlingar.

⁶ Leviten Shemaja, Netanels son, tjänstgjorde som sekreterare och skrev ner dem i närvaro av kungen, prästen Sadok, Achimelek, Evjatars son, och överhuvudena för prästernas och leviternas familjer. Lotterna drogs varannan gång för en familj från Elasars släkt och varannan för en familj från Itamars.

¹⁹ Detta var hur de skulle vara indelade när de inträdde för tjänst i Herrens hus, som det var dem föreskrivet genom deras förfader Aron, efter den befallning Herren, Israels Gud, hade gett honom.

Andra ättlingar till Levi

²⁰ Andra ättlingar till Levi var:

Alla dessa var ättlingar till Levi, efter deras familjer. ³¹ Även dessa kastade lott, precis som deras släktingar av Arons ätt, i närvaro av kung David, Sadok, Achimelek samt överhuvudena för prästernas och leviternas familjer, de äldsta likväl som de yngsta.

Musikanternas uppgifter

25 David och hans befälhavare i hären utsåg män från Asafs, Hemans och Jedutuns familjer till profetisk tjänst med musik på harpa, lyra och cymbal. Detta är förteckningen över dem och deras tjänst:

⁶ Alla dessa män stod under sin fars ledning när de utförde sin tjänst i Herrens hus med sång och spel på cymbal, lyra och harpa. Asaf, Jedutun och Heman följde kungens instruktioner.

⁷ De och deras familjer, tillsammans 288 personer, var alla begåvade musiker och utbildade för sin uppgift att sjunga lovsång till Herren. ⁸ Gammal eller ung, lärare eller elev, alla kastade de lott om sin plats i tjänstgöringen.

Tempelvakternas uppgifter

26 Avdelningarna för dörrvaktarna var:

¹² Avdelningarna för dörrvaktarna, uppdelade efter deras huvudmän, hade, liksom deras släktingar, i uppgift att tjänstgöra i Herrens hus. ¹³ De kastade lott om varje port, ung som gammal, familj för familj.

¹⁴ Lotten för den östra porten föll på Shelemja. De kastade sedan lott för hans son Sakarja, en vis rådgivare, och lotten gav honom den norra porten.

¹⁵ Oved-Edom fick den södra porten, och hans söner fick ansvaret för förrådsrummen. ¹⁶ Den västra porten och Shalleketporten^[i] vid övre vägen fick Shuppim och Hosa.

Vaktposter fanns på alla sidor: ¹⁷ Dagligen sex leviter i öster, fyra i norr, fyra i söder och två vid förråden, ¹⁸ vid tillbyggnaden^[j] i väster fyra på vägen och två vid själva tillbyggnaden.

¹⁹ Detta var dörrvaktarnas avdelningar, av Korachs och Meraris släkter.

Andra uppgifter

²⁰ Leviterna, deras bröder^[k], ansvarade för skattkammaren i Guds hus och förråden för det som blivit helgat. ²¹ Ladans ättlingar, Gershons släkt genom Ladan, som var familjeöverhuvuden för gersoniten Ladan, var Jechiel, ²² dvs. Jechiels ättlingar, Setam och hans bror Joel. De hade ansvaret för skatterna i Herrens hus.

Befälhavare i armén

27 Förteckning över israeliterna, familjeöverhuvuden, högre och lägre befälhavare, deras officerare, som tjänade kungen i allt som hade med avdelningarna att göra, och som var i tjänst en månad var under årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24 000 man:

Stamledare

¹⁶ Furstarna för Israels stammar var:

Dessa var ledarna för Israels stammar.

²³ David tog inte med i folkräkningen dem som var tjugo år eller yngre, för Herren hade lovat att israeliterna skulle bli lika oräkneliga som himlens stjärnor. ²⁴ Joav, Serujas son, påbörjade folkräkningen men avslutade den aldrig, för Guds vrede kom över Israel, och slutsumman blev aldrig införd i kung Davids krönika.

Tjänstemän i riket

²⁵ Asmavet, Adiels son, hade ansvaret för de kungliga förråden.

Jonatan, Ussias son, ansvarade för förråden på landsbygden, i städer, byar och vakttorn.

²⁶ Esri, Keluvs son, hade ansvaret för alla som arbetade med jordbruk ute på fälten.

²⁷ Shimi från Rama hade ansvaret för vingårdarna och Savdi från Shefam för vinförråden i vingårdarna.

²⁸ Baal Hanan från Geder hade ansvaret för kungens olivplanteringar och för mullbärsfikonträden på låglandet i väster.

Joash var ansvarig för oljeförråden.

²⁹ Shitraj från Sharon var ansvarig för boskapen som betade i Sharon och Shafat, Adlajs son, för boskapen i dalarna.

³⁰ Ovil, ismaeliten, var ansvarig för kamelerna, Jechdeja från Meronot för åsnorna ³¹ och hagarén Jasis för småboskapen.

Dessa män var uppsyningsmän över kung Davids egendom.

³² Davids farbror, Jonatan, var rådgivare. Han var en vis och skriftlärd man^[l]. Jechiel, Hakmonis son, tjänstgjorde för kungens söner.

³³ Achitofel var också rådgivare till kungen. Hushaj från Erek var kungens vän. ³⁴ Achitofel efterträddes av Jojada, Benajas son, och av Evjatar.

Joav var överbefälhavare för kungens här.

David ger Salomo instruktioner inför tempelbygget

28 David kallade nu samman alla Israels ledare till Jerusalem, ledarna över Israels stammar, ledarna för de olika avdelningar som var i kungens tjänst, de högre och lägre officerarna, uppsyningsmännen över kungens och hans söners egendom och boskap samt tjänstemännen i palatset, hjältarna och andra inflytelserika personer. ² David reste sig och talade till dem:

”Hör, mina bröder och mitt folk! Det har varit min önskan att bygga ett hus till viloplats för Herrens förbundsark, vår Guds fotpall. Jag har gjort planer för det, ³ men Gud har sagt till mig: ’Du ska inte bygga något hus för mitt namn, för du är en krigare och har utgjutit mycket blod.’

⁴ Ändå har Herren, Israels Gud, valt mig bland alla i min fars familj till att för alltid vara kung över Israel. Han har utvalt Juda som furste och i Judas stam min fars familj. Bland min fars söner fann han behag i mig och gjorde mig till kung över hela Israel. ⁵ Bland mina söner – och Herren har gett mig många – har han utvalt Salomo att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel. ⁶ Han sa till mig: ’Din son Salomo ska bygga mitt tempel och mina förgårdar, för jag har utvalt honom till min son, och jag ska vara hans far. ⁷ Jag ska befästa hans kungadöme för alltid, om han alltid följer mina bud och föreskrifter, som han gjort hittills.’

⁸ Här inför Israel, Herrens församling, och inför Gud själv som hör detta, uppmanar jag er att hålla alla Herrens, er Guds bud, så att ni får äga detta goda land och sedan överlämna det till era efterkommande för evig tid.

⁹ Salomo, min son, lär känna din fars Gud! Tjäna honom helhjärtat och villigt, för Herren granskar allas innersta och förstår varje motiv och tanke. Om du söker honom ska du finna honom, men om du överger honom ska han förkasta dig för alltid.

¹⁰ Tänk på att Herren har utsett dig till att bygga hans heliga tempel. Var frimodig och gå till verket!”

¹¹ David gav sedan sin son Salomo ritningen till förhuset och templet med dess byggnader, dess förrådshus, de övre salarna, de inre rummen och rummet för försoningsplatsen. ¹² Han delgav honom också sina planer som Anden ingett honom beträffande förgårdarna till Herrens hus och rummen runt omkring, tempelförråden i Guds hus och förvaringsrummen för det som hade helgats, ¹³ samt instruktioner om fördelningen av prästernas och leviternas tjänst och om alla tillbehörens användning i Herrens hus.

¹⁴ David bestämde även mängden av guld för tillverkningen av alla guldföremål för olika tjänster, liksom vikten av silver för silverföremålen för olika tjänster, ¹⁵ vikten av guld till lampställen och guldlamporna, vikten av varje lampställ med dess lampor, och vikten av silver till varje silverlampställ med dess lampor, alltefter dess användning, ¹⁶ vikten av guld till bordet för skådebröden och vikten av silver till silverborden, ¹⁷ vikten av guld till gafflar, skålar och av rent guld, vikten av varje guld- och silverbägare, ¹⁸ slutligen vikten av guld till rökelsealtaret av rent guld. Han gav honom också en beskrivning av vagnen, keruberna av guld, som med sina vingar övertäckte Herrens förbundsark. ¹⁹ Allt detta skrevs ner under Herrens ledning, för det var han som gav David varje detalj av beskrivningen.

²⁰ ”Var nu stark och frimodig”, sa David till sin son Salomo. ”Sätt genast i gång med arbetet! Var inte rädd eller missmodig, för Herren, min Gud, är med dig, och han kommer inte att lämna eller överge dig, tills du har fullföljt allt arbete för tjänsten i Herrens hus. ²¹ Här är prästernas och leviternas avdelningar, som är redo för allt arbete i Guds hus, och många andra med olika begåvningar som både vill och kan utföra allt slags arbete. Ledarna och folket kommer att lyda varje befallning som du ger.”

Folket bär fram gåvor till tempelbygget

29 Kung David talade sedan till hela församlingen: ”Min son Salomo, som Gud har utvalt, är fortfarande ung och oerfaren, och uppgiften är enorm, för denna är inte en byggnad för människor utan för Herren Gud. ² Jag har gjort allt jag kan för att till min Guds hus skaffa guld till det som ska vara av guld, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä samt onyx, andra infattningsstenar, svartglänsande^[m] och brokiga stenar, alla slags dyrbara stenar och marmor i stor mängd. ³ Eftersom jag älskar Guds hus, ger jag också hela min privata förmögenhet av guld och silver, utöver allt det jag redan skaffat till helgedomen: ⁴ 3 000 talenter^[n] guld från Ofir och 7 000 talenter silver till att överdra byggnadernas väggar med, ⁵ guld till det som ska tillverkas av guld och silver till det som ska tillverkas av silver, till det som hantverkarna ska göra. Vem vill idag komma med en frivillig gåva till Herren?”

⁶ Då kom huvudmännen för familjerna och stammarna i Israel, de högre och lägre arméofficerarna och kungens främsta tjänstemän med sina gåvor. ⁷ De gav till arbetet med Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dareiker^[o], 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn. ⁸ De som hade ädelstenar gav dem till skattkammaren i Herrens hus, i gershoniten Jechiels vård. ⁹ Folket gladde sig över att de så helhjärtat gav de frivilliga gåvorna till Herren, och David själv gladde sig mycket.

David tackar Herren

¹⁰ David prisade Herren inför hela församlingen och sa:

¹⁴ Vem är jag och vad är mitt folk, att vi skulle kunna ge dig allt detta?

Allt kommer ju från dig, och vi har bara gett det som vi fått ur din hand.

¹⁵ För vi är främlingar och gäster inför dig, precis som våra förfäder.

Våra dagar på jorden är som en skugga, vi har inget att hoppas på.

¹⁶ Herre, vår Gud, all denna rikedom vi har samlat för att kunna bygga ett tempel till ditt heliga namn, kommer från dig. Det tillhör dig alltsammans.

¹⁷ Jag vet, min Gud, att du prövar människohjärtan och vill se integritet. Jag har gett allt det här med ärliga och uppriktiga avsikter, och jag har sett hur ditt folk villigt har kommit med sina gåvor.

¹⁸ Herre, våra förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, låt denna längtan att tjäna och lyda dig få vara kvar hos ditt folk för all framtid, och bevara deras hjärtan lojala mot dig!

¹⁹ Gör min son Salomo helhjärtat överlåten till dig, så att han håller dina bud, förordningar och föreskrifter och följer dem i allting och bygger det tempel som jag har förberett!”

²⁰ Sedan sa David till hela församlingen: ”Prisa Herren, er Gud!” Då prisade de alla Herren, sina förfäders Gud, bugade sig och föll ner på marken inför Herren och inför kungen.