Det nya förbundets tjänare

(A) Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? (B) Nej, ni är vårt brev, skrivet i våra hjärtan[a], känt och läst av alla människor. (C) Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan.

En sådan tillit till Gud har vi genom Kristus. (D) Inte så att vi av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. (E) Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens[b] utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.

Det nya förbundets härlighet

(F) Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade. Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha? (G) Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst? 10 Det som förr hade härlighet har nu ingen härlighet alls jämfört med den överväldigande härligheten. 11 För om det som bleknade kom med härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består!

12 (H) När vi nu har ett sådant hopp går vi helt öppet till väga. 13 (I) Vi gör inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 (J) Men deras sinnen blev förhärdade. Än i dag är samma slöja kvar när de läser det gamla förbundets skrifter, och den lyfts inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när de läser Mose[c].

16 (K) Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. 17 (L) Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 (M) Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser[d] Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.

Footnotes

  1. 3:2 våra hjärtan   Andra handskrifter: "era hjärtan".
  2. 3:6 bokstavens   Den skrivna lagen (vers 7).
  3. 3:15 läser Mose   De fem Moseböckerna (Torá), ur vilka man högläser längre stycken vid synagogans gudstjänst.
  4. 3:18 ser   Annan översättning: "reflekterar".

Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Är vi kanske sådana som måste ha rekommendationsbrev med sig till er, eller vill få ett från er? Nej, ni är själva vårt rekommendationsbrev, skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla. Det är ju uppenbart att ni är ett rekommendationsbrev från Kristus själv, utskrivet av oss, inte med bläck, utan med den levande Gudens Ande, inte på stentavlor, utan i människohjärtan.

Det gamla och det nya förbundet mellan Gud och människor

Sådan är vår tillit till Gud genom Kristus. Det är ju inte vi själva som har åstadkommit något. Nej, vår förmåga kommer från Gud. Han har gett oss förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.

Redan dödens tjänst, byggd på bokstäver som var inhuggna i stentavlor, kom med en sådan härlighet att israeliterna inte kunde se på Moses ansikte som strålade så starkt, även om den härligheten avtog.[a] Hur mycket större ska då inte härligheten i Andens tjänst vara! Om redan domens tjänst var så fylld av härlighet, hur mycket mer härlighet ska då inte finnas i rättfärdighetens tjänst! 10 Den tidigare härligheten visar sig inte ha någon härlighet alls jämfört med denna överväldigande härlighet. 11 För om det som sedan avtog var fyllt av härlighet, hur mycket större är då inte härligheten i det som består!

12 Eftersom vi nu har ett sådant hopp träder vi fram i frimodighet 13 och gör inte som Mose, som hängde en slöja framför ansiktet för att Israels folk inte skulle se hur härligheten avtog och försvann. 14 Men deras förstånd förstockades, och slöjan finns än idag kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp.[b] Slöjan försvinner ju inte förrän i och med Kristus.[c] 15 Än idag hänger det en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. 16 Men så fort någon vänder sig till Herren tas slöjan bort. 17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är friheten. 18 Alla vi som har fått slöjan borttagen kan nu se Herrens härlighet, och den förvandlar oss till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.

Footnotes

  1. 3:7 Jfr 2 Mos 34:29-30.
  2. 3:14 Det gamla förbundets skrifter syftar på Gamla testamentet. Man läser högt ur Skriften varje lördag i synagogan.
  3. 3:14 Jfr 2 Mos 34:34, där Mose tar bort slöjan varje gång han talar med Gud.

Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?

Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.

Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.

En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.

Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,

som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.

Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,

huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!

Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.

10 Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.

11 Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.

12 Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga

13 och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.

14 Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.

15 Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.

16 Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.

17 Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

18 Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.