2 Krönikeboken 12
Svenska Folkbibeln 2015
Egypten anfaller Juda
12 (A) När Rehabeams kungamakt hade blivit stärkt och han hade blivit mäktig, övergav han Herrens undervisning. Så gjorde också hela Israel. 2 (B) Men i kung Rehabeams femte regeringsår drog Egyptens kung Shishak[a] upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot Herren. 3 Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckeer[b] och nubier. 4 (C) Han intog de befästa städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.
5 (D) Profeten Shemaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som av fruktan för Shishak hade samlats i Jerusalem. Och han sade till dem: ”Så säger Herren: Ni har övergett mig, och därför har också jag övergett er och gett er i Shishaks hand.” 6 Både Israels furstar och kungen ödmjukade sig då och sade: ”Herren är rättfärdig.”
7 (E) När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja. Han sade: ”Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag ska låta dem komma undan med knapp nöd, och min vrede ska inte bli utgjuten över Jerusalem genom Shishaks hand. 8 (F) Men de ska bli hans tjänare, och de ska förstå vad det är att tjäna mig och att tjäna främmande kungadömen.”
9 (G) Egyptens kung Shishak drog alltså upp mot Jerusalem. Han tog skatterna[c] i Herrens hus och skatterna i kungapalatset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra. 10 I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för livvakterna som höll vakt vid ingången till kungapalatset. 11 Så ofta kungen gick till Herrens hus, gick också livvakterna och bar dem. Sedan förde de dem tillbaka till livvaktsalen.
12 (H) Eftersom Rehabeam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom så att han inte fördärvade honom helt. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda.
Rehabeams regering
13 (I) Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år[d] i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska. 14 Han gjorde det som var ont, för han vände inte sitt hjärta till att söka Herren.
15 (J) Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde.
16 Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter honom.
Footnotes
- 12:2 Shishak På egyptiska Sheshonk I (ca 945-922 f Kr), en libyskättad farao som härjade Israel och Syrien år 925 f Kr. I en inskription i Karnaktemplet räknar han upp mer än 150 besegrade städer.
- 12:2 suckeer Troligen ett libyskt folk som egyptierna kallade tjukten.
- 12:9 tog skatterna Shishak skänkte enligt en inskription 200 ton silver och guld till sina tempel.
- 12:13 Rehabeam … sjutton år Ca 930-913 f Kr. Se även 2 Krön 12.
2 Krönikeboken 12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jerusalem intas av Egypten
(1 Kung 14:25-28)
12 Men när Rehabeams kungamakt var etablerad och han hade blivit stark, övergav han Herrens lag och hela Israel med honom. 2 Under Rehabeams femte regeringsår anföll den egyptiske kungen Shishak Jerusalem, eftersom folket hade varit trolöst mot Herren.
3 Han kom med 1 200 vagnar, 60 000 ryttare och en oräknelig mängd trupper från Egypten, libyer, suckéer och kushiter. 4 Han intog Judas befästa städer och nådde ända fram till Jerusalem.
5 Profeten Shemaja kom då till Rehabeam och Judas ledare, som i fruktan för Shishak hade samlats i Jerusalem. Han sa till dem: ”Så säger Herren: ’Ni har övergett mig. Därför överger jag er och överlämnar er till Shishak.’ ”
6 Då ödmjukade sig Israels ledare och kungen och sa: ”Herren är rättfärdig.”
7 När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja: ”Eftersom de har ödmjukat sig, ska jag inte förgöra dem, utan jag ska snart sända en räddning åt dem. Jag ska inte utgjuta min vrede över Jerusalem genom Shishak. 8 Men de ska bli hans tjänare och lära sig skillnaden mellan att tjäna mig och andra länders kungar.”
9 Kung Shishak intog Jerusalem och plundrade Herrens hus och kungapalatset på alla skatter. Han tog allting, även de guldsköldar som Salomo hade låtit göra. 10 Kung Rehabeam lät i stället för dem göra sköldar av koppar och lämnade dem i förvar hos den kungliga livvakten vid ingången till palatset. 11 Varje gång kungen gick till Herrens hus, gick livvakterna med och bar dessa sköldar och lämnade dem sedan tillbaka till vaktrummet.
12 Genom att kungen hade ödmjukat sig, vändes Herrens vrede från honom, så att han inte helt krossades. Det fanns ändå något gott i Juda.
13 Kung Rehabeam befäste sin ställning i Jerusalem och regerade där. Rehabeam var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt till hemvist för sitt namn bland alla Israels stammar. Hans mor hette Naama och var från Ammon. 14 Han gjorde det som var ont och vände sig inte i sitt innersta till att söka Herren.
15 Rehabeams historia, från början till slut, finns nedtecknad i profeten Shemajas och siaren Iddos krönika med släktregister.
Det var ständigt krig mellan Rehabeam och Jerobeam. 16 När Rehabeam dog[a] begravdes han bland sina fäder i Davids stad, och hans son Avia blev kung efter honom.
Footnotes
- 12:16 Ordagrant: vilade hos sina fäder, det vanliga sättet att uttrycka död i Gamla testamentet.
2 Krönikeboken 12
Svenska 1917
12 När Rehabeams konungamakt nu hade blivit befäst och han hade blivit mäktig, övergav han HERRENS lag, han jämte hela Israel.
2 Men i konung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot HERREN;
3 han kom med ett tusen två hundra vagnar och sextio tusen ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckéer och etiopier.
4 Och han intog de fasta städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.
5 Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som hade församlat sig i Jerusalem av fruktan för Sisak; och han sade till dem: »Så säger HERREN: I haven övergivit mig, därför har ock jag övergivit eder och givit eder i Sisaks hand.»
6 Då ödmjukade sig Israels furstar och konungen själv och sade: »HERREN är rättfärdig.»
7 När nu HERREN såg att de ödmjukade sig, kom HERRENS ord till Semaja; han sade: »Eftersom de hava ödmjukat sig, vill jag icke fördärva dem; jag skall låta dem med knapp nöd komma undan, och min vrede skall icke bliva utgjuten över Jerusalem genom Sisaks hand.
8 Dock skola de nödgas bliva honom underdåniga, för att de må lära sig förstå vilken skillnad det är mellan att tjäna mig och att tjäna främmande konungadömen.»
9 Så drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene sköldar som Salomo hade låtit göra.
10 I deras ställe lät konung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dessa lämnade han i förvar åt hövitsmännen för drabanterna som höllo vakt vid ingången till konungshuset.
11 Och så ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock drabanterna och buro dem; sedan förde de dem tillbaka till drabantsalen.
12 Därför att nu Rehabeam ödmjukade sig, vände sig HERRENS vrede ifrån honom, så att han icke alldeles fördärvade honom. Också fanns ännu något gott i Juda.
13 Alltså befäste konung Rehabeam sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Rehabeam var nämligen fyrtioett år gammal, när han blev konung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att där fästa sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan.
14 Och han gjorde vad ont var, ty han vände icke sitt hjärta till att söka HERREN.
15 Men vad som är att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Och Rehabeam och Jerobeam lågo i krig med varandra, så länge de levde.
16 Men Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begraven i Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.