2 Krönikeboken 25
Svenska Folkbibeln 2015
Amasja kung i Juda
25 (A) Amasja var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men inte med odelat hjärta.
3 (B) Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joash. 4 (C) Men deras barn dödade han inte, utan gjorde som det stod skrivet[b] i Mose lagbok där Herren hade befallt: ”Föräldrar ska inte dö för sina barns skull, och barn ska inte dö för sina föräldrars skull. Var och en ska dö genom sin egen synd.”
Krig mot edomiterna
5 (D) Amasja samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter mönstrade han dem som var tjugo år eller över och fann att de var 300 000 utvalda män som kunde bruka spjut och sköld. 6 Dessutom lejde han för hundra talenter[c] silver 100 000 tappra stridsmän ur Israel.
7 Men en gudsman kom till honom och sade: ”O konung! Låt inte Israels här dra ut med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några av Efraims barn. 8 Men gå du själv! Ta dig an verket och gå frimodigt ut i striden. Annars kommer Gud att låta dig falla för fienden, för Gud har makt både att hjälpa och att stjälpa.” 9 Amasja sade till gudsmannen: ”Men vad ska vi göra med de hundra talenterna som jag har gett åt skaran från Israel?” Gudsmannen svarade: ”Herren kan ge dig mycket mer än det.”
10 Då avskilde Amasja skaran som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Men de blev mycket arga på Juda och vände tillbaka hem i stor vrede.
11 (E) Men Amasja fattade mod och förde sitt folk ut till Saltdalen och slog där 10 000 av Seirs män. 12 Och Juda tog 10 000 till fånga levande. Dem förde de upp på toppen av en klippa och störtade ner dem från klippspetsen så att de alla krossades.
13 Men den trupp som Amasja hade sänt tillbaka och som inte hade fått gå med honom ut i striden föll in i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon. De slog 3 000 av invånarna och tog ett stort byte.
14 När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edomiterna, förde han med sig de gudar som folket i Seir tillbad och ställde upp dem som sina egna gudar. Han tillbad inför dem och tände offereld åt dem. 15 (F) Då upptändes Herrens vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet som sade till honom: ”Varför rådfrågar du det folkets gudar som ju inte har kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?” 16 När profeten talade så till honom, svarade han honom: ”Har vi satt dig till kungens rådgivare? Sluta med det där! Varför vill du att vi ska slå ihjäl dig?” Profeten sade till sist: ”Jag förstår nu att Gud har beslutat att förgöra dig, eftersom du gör så här och inte lyssnar på mitt råd.”
Krig mot Israel
17 (G) Sedan Amasja, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Israels kung Joash, son till Joahas, son till Jehu, och lät säga: ”Kom, låt oss drabba samman med varandra!”
18 Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: ”Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son! Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. 19 Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig.”
20 Men Amasja lyssnade inte till detta, för det kom från Gud att de skulle ges i fiendehand eftersom de hade rådfrågat Edoms gudar. 21 Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid Bet-Shemesh[d] i Juda. 22 Juda besegrades av Israel, och de flydde var och en till sitt. 23 Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Joahas, blev tillfångatagen[e] i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När han hade fört honom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, fyrahundra alnar[f]. 24 (H) Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.
25 (I) Men Juda kung Amasja, Joashs son, levde i femton år efter att Israels kung Joash, Joahas son, hade dött.
26 Vad som mer finns att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. 27 Från den tid då Amasja vek av från Herren började man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han måste fly till Lakish[g]. De sände män efter honom till Lakish som dödade honom där. 28 Sedan förde man honom därifrån på hästar och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.
Footnotes
- 25:1 Amasja … tjugonio år Ca 796-767 f Kr. Amasja betyder ”Herren är stark”. Se även 2 Kung 14.
- 25:4 som det stod skrivet Se 5 Mos 24:16.
- 25:6 hundra talenter Ca 3 ton silver. Alltså tre siklar eller ca 30 gram per man, ett par månadslöner.
- 25:21 Bet-Shemesh Betyder ”solens hus”, drygt 2 mil väster om Jerusalem.
- 25:23 tillfångatagen Troligen tillfångatogs Amasja 792 f Kr och var fånge fram till Joashs död 782 f Kr. Kronprinsen Asarja fick ta över regeringsmakten i Jerusalem (se vers 21).
- 25:23 fyrahundra alnar Ca 200 meter, troligen längs den norra sidan, den mest sårbara.
- 25:27 Lakish Stor befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem.
2 Krönikeboken 25
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Amasja regerar i Juda
(2 Kung 14:1-6)
25 Amasja var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, dock inte helhjärtat.
3 När hans kungamakt var säkrad, avrättade han de män som mördat hans far kungen. 4 Men han dödade inte deras barn, utan handlade i enlighet med Herrens befallning i Moses lagbok: ”Föräldrarna får inte dödas för sina barns synder, och barn ska inte dödas för synder som deras föräldrar har begått. Var och en ska dö för sitt eget brott.”
5 Amasja samlade judéerna och ställde upp dem familjevis under befäl av högre och lägre officerare från hela Judas och Benjamins stammar. Han mönstrade dem som var tjugo år eller äldre och fann att det var 300 000 utvalda vapenföra män som kunde hantera spjut och sköld. 6 Dessutom lejde han 100 000 tappra soldater från Israel för tre och ett halvt ton[a] silver.
7 Men då kom en gudsman till honom och sa: ”O kung, låt inte den israelitiska hären dra ut tillsammans med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några från Efraim. 8 Gå du frimodigt ut i strid, men Gud ska överlämna dig åt fienden, för Gud har makt att både hjälpa och stjälpa.”
9 ”Men vad händer med de tre och ett halvt ton silver jag betalade för den israelitiska styrkan?” frågade Amasja gudsmannen. Gudsmannen svarade: ”Herren har makt att ge dig mycket mer än så!”
10 Amasja skickade alltså hem den trupp som kommit till honom från Efraim. De blev ursinniga på Juda och gav sig iväg kokande av vrede. 11 Men Amasja tog mod till sig och ledde sin armé till Saltdalen och dödade där 10 000 man från Seir. 12 Ytterligare 10 000 togs till fånga levande av judéerna. De förde dem upp på toppen av en klippa och störtade ner dem, så att de alla krossades.
13 Men männen i den styrka som Amasja hade skickat hem och som inte fått följa med honom till kriget, anföll Judas städer från Samaria till Bet Horon. De dödade 3 000 där och tog med sig ett stort byte.
14 När Amasja vände tillbaka efter att ha slagit edoméerna, förde han med sig de gudar som folket hade i Seir. Han satte upp dem som sina egna gudar, bad till dem och tände rökelse till dem. 15 Då blev Herren vred på Amasja, och han sände en profet till honom som frågade: ”Varför rådfrågar du gudar som inte ens kunde rädda sitt eget folk undan dig?”
16 Men medan han fortfarande talade, frågade Amasja honom: ”När gjorde vi dig till kungens rådgivare? Sluta genast, annars blir du dödad!” Profeten slutade men sa: ”Jag vet att Gud har bestämt sig för att förgöra dig, därför att du har gjort så här och inte lyssnat till mitt råd.”
Amasjas krig med Israel
(2 Kung 14:8-14)
17 Kung Amasja i Juda höll rådslag och sände bud till Israels kung Joash, Joachas son och Jehus sonson, och utmanade honom: ”Kom, låt oss mötas öga mot öga!”
18 Israels kung Joash skickade detta svar till Juda kung Amasja: ”En törnbuske på Libanon sände bud till en ceder på Libanon: ’Ge din dotter till hustru åt min son.’ Men ett vilddjur på Libanon kom och trampade ner busken. 19 Du säger stolt att du har erövrat Edom, du är högmodig och vill vinna mer ära. Stanna hemma! Varför söka efter olycka och riskera att du går under och Juda med dig?” 20 Men Amasja ville inte lyssna. Det kom nämligen från Gud, för att de skulle ges i fiendens hand, därför att de hade sökt Edoms gudar.
21 Då attackerade Israels kung Joash, och han och Juda kung Amasja möttes öga mot öga vid Bet Shemesh i Juda. 22 Juda blev besegrat av Israel, och var och en flydde hem till sig. 23 Israels kung Joash tog till fånga Juda kung Amasja, son till Joash, son till Joachas, vid Bet Shemesh och förde honom till Jerusalem. Där rev han ner tvåhundra meter av stadsmuren, från Efraimsporten till Hörnporten. 24 Han tog allt guld och silver och alla föremål som fanns i Guds hus hos Oved-Edom, liksom alla skatter från kungapalatset. Han tog också gisslan och återvände sedan till Samaria. 25 Men Juda kung Amasja, Joashs son, överlevde kung Joash av Israel, Joachas son, med femton år.
26 Amasjas historia i övrigt är nedtecknad i boken om Judas och Israels kungar. 27 Från den tid då Amasja vände sig bort från Herren, anstiftades en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han flydde till Lakish, men de skickade dit män efter honom och dödade honom. 28 De hämtade honom sedan med häst tillbaka till Jerusalem och begravde honom bland sina fäder i Judas[b] stad.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.