19 De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och förstörde alla dyrbara föremål. 20 Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten. 21 (A) Herrens ord genom Jeremias mun[a] skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att sjuttio år hade gått.

22 (B) För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Koreshs första regeringsår[b] att Herren påverkade perserkungen Koreshs sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: 23 ”Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 36:21 Herrens ord genom Jeremias mun   Se Jer 25:12, 29:10.
  2. 36:22 Koreshs första regeringsår   539 f Kr. Se Esra 1:1f med not.

19 De satte eld på Guds hus, rev ner Jerusalems murar, brände alla palatsen och förstörde allt av värde. 20 Resten, som överlevt svärdet, förde han bort i fångenskap till Babylon. De fick bli hans och hans söners slavar, ända tills perserna kom till makten, 21 för att Herrens ord genom profeten Jeremia skulle uppfyllas, tills landet fått gottgörelse för sina sabbater. Hela den tid landet låg öde hade det sabbatsvila, tills sjuttio år hade gått.

Kung Kyros låter folket återvända

(Esra 1:1-3)

22 Under den persiske kungen Kyros första regeringsår, ingav Herren Kyros tanken att sända ut en förordning som skulle förkunnas över hela hans rike, både skriftligt och muntligt, detta för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas:

23 ”Så säger Kyros, kung av Persien:

Herren, himlens Gud, har gett mig alla jordens riken, och han har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda. Vem det än är bland er som tillhör hans folk – må Herren, hans Gud, vara med honom!’ ”[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 36:23 De två sista verserna i 2 Krön är identiska med de första verserna i Esra och kan ha fungerat som markör för att böckerna hör ihop.

(A) Jag ska göra denna stad till häpnad och hån. Alla som går förbi ska häpna och vissla på grund av alla dess plågor.

Read full chapter

Jag ska ödelägga denna stad och låta den bli utsatt för hån. Alla som går förbi ska bli förskräckta och dra efter andan när de ser förödelsen där.

Read full chapter

(A) ska jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger Herren, och jag ska skicka efter min tjänare Nebukadressar,[a] Babels kung. Och jag ska låta dem anfalla detta land och dem som bor här och alla hednafolken runt omkring. Jag ska viga dem åt förintelse, och de ska bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse.

Read full chapter

Footnotes

  1. 25:9 min tjänare Nebukadressar   Använd för Guds dom (liksom Assur i Jes 10:5). Nebukadnessar erkände också själv till slut Guds överhöghet (Dan 3:28f, 4:31f).

ska jag samla alla stammar från norr, säger Herren, och min tjänare Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Jag ska låta dem välla in över detta land och dess invånare och över alla de andra folken runt omkring. Och jag ska utsätta dem för förintelse, låta dem bli till åtlöje och krossas för alltid.

Read full chapter