Ahas blir kung i Juda

16 (A) I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotams son, kung i Juda. Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år[a] i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herren sin Guds ögon så som hans fader David, (B) utan vandrade på samma vägar som Israels kungar. Han lät också sin son gå genom eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. (C) Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.

(D) På den tiden drog kung Resin av Aram och Peka[b], Remaljas son, Israels kung, upp för att erövra Jerusalem. De belägrade Ahas men kunde inte erövra staden. (E) Vid samma tid vann kung Resin av Aram tillbaka Elat åt Aram och drev Juda män från Elat. Därefter kom edomiterna till Elat och bosatte sig där, och där bor de än i dag.

(F) Men Ahas skickade sändebud till Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien, och lät säga: ”Jag är din tjänare och din son. Dra upp hit och rädda mig från Arams kung och från Israels kung, för de har överfallit mig.” (G) Ahas tog det silver och guld som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare och sände det som gåva[c] till kungen av Assyrien. (H) Och Assyriens kung lyssnade till honom och drog upp mot Damaskus och intog det[d] och förde bort folket till Kir och dödade Resin.

10 Kung Ahas reste sedan till Damaskus för att möta den assyriske kungen Tiglat-Pileser där. När kung Ahas fick se altaret som fanns i Damaskus, skickade han en ritning av altaret till prästen Uria med en beskrivning av hur det var byggt. 11 Sedan byggde prästen Uria altaret. Helt efter den beskrivning som kung Ahas hade sänt honom från Damaskus gjorde prästen Uria det färdigt innan kung Ahas kom tillbaka från Damaskus. 12 När kungen efter sin hemkomst från Damaskus fick se altaret, trädde han fram till altaret och steg upp till det. 13 Därefter offrade han sitt brännoffer och matoffer och hällde ut sitt dryckesoffer. Blodet av det gemenskapsoffer som han offrade stänkte han på altaret. 14 (I) Men kopparaltaret som stod inför Herrens ansikte flyttade han undan från husets framsida, från platsen mellan det nya altaret och Herrens hus, och ställde det på norra sidan om detta altare. 15 Kung Ahas befallde prästen Uria: ”På det stora altaret ska du bränna morgonens brännoffer och kvällens matoffer, likaså kungens brännoffer tillsammans med hans matoffer, samt brännoffer, matoffer och dryckesoffer för allt folk i landet. Allt blod av såväl brännoffer som slaktoffer ska du stänka på det. Men kopparaltaret ska jag tänka till om[e].” 16 Prästen Uria gjorde precis som kung Ahas befallde honom.

17 (J) Kung Ahas bröt också loss sidolisterna på tvättställen och tog bort karen från dem. Havet lyfte han ner från kopparoxarna[f] som stod under det och ställde det på ett stengolv. 18 Den täckta sabbatsgången som man byggt vid huset och likaså kungens yttre ingångsväg förlade han inom Herrens hus för den assyriske kungens skull.

19 Vad som mer finns att säga om Ahas och vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.

20 (K) Ahas gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad, och hans son Hiskia blev kung efter honom.

Footnotes

  1. 16:1f Ahas … sexton år   Ca 732-715 f Kr, samregent med sin far Jotam redan från 735 f Kr. Ahas betyder ”griper”. Ett avtryck av hans personliga sigill finns bevarat, med orden ”Ahas, Jotams son, kung av Juda”. Se även 2 Krön 28.
  2. 16:5 Resin … Peka   Jesaja förkunnade tröst och vägledning in i denna situation (Jes 7-8).
  3. 16:8 sände det som gåva   Mottagandet av Ahas tribut bekräftas i en inskription av Tiglat-Pileser III.
  4. 16:9 intog det   Damaskus föll år 732 f Kr, förutsagt av Jesaja (Jes 8:4).
  5. 16:15 tänka till om   Annan översättning: ”söka svar med” (genom teckentydning).
  6. 16:17 tog bort karen … kopparoxarna   Troligen för att ge koppar i tribut till Assyrien (vers 8).

Achas regerar i Juda

(2 Krön 28:1-8; 28:16-21; 28:23-27; Jes 7:1—12:6)

16 I Pekachs, Remaljas son, sjuttonde regeringsår blev Achas, Jotams son, kung i Juda. Han var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han gjorde inte det som var rätt i Herrens, sin Guds, ögon, som hans förfader David hade gjort. Han följde Israels kungars exempel. Han offrade till och med sin egen son i eld i enlighet med den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för israeliternas skull. Han offrade och tände rökelse på offerplatserna och höjderna och under alla grönskande träd.

Kung Resin i Aram och kung Pekach i Israel, Remaljas son, gick till anfall mot Jerusalem och belägrade Achas, men de lyckades inte besegra honom. Ungefär samtidigt återtog kung Resin Elat åt Aram. Han drev ut alla från Juda ur staden, och edoméerna bosatte sig där i stället. De har bott där sedan dess.

Achas skickade sändebud till kung Tiglat Pileser i Assyrien med ett budskap: ”Jag är din tjänare och din son. Kom och rädda mig ur den arameiske kungens och Israels kungs grepp. De har anfallit mig.” Achas tog silvret och guldet som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare och sände det som gåva till kungen av Assyrien. Den assyriske kungen lyssnade till honom och anföll då Damaskus, intog den, och förde bort dess invånare till Kir och dödade kung Resin.

10 Kung Achas for då till Damaskus för att träffa den assyriske kungen Tiglat Pileser. Han såg där ett altare, gjorde en skiss av det, som han sedan med en detaljerad beskrivning sände till prästen Uria. 11 Prästen Uria byggde ett altare efter den beskrivning kung Achas sänt till honom från Damaskus. Det var färdigt innan kungen kom tillbaka från Damaskus. 12 När kungen kom tillbaka från Damaskus och såg altaret, gick han fram och offrade på det. 13 Han bar fram brännoffer, matoffer, och hällde dryckesoffer över altaret och stänkte sedan blodet från gemenskapsoffret över det. 14 Sedan tog han bort kopparaltaret, som hade stått inför Herren i templets främre del, och placerade det på norra sidan av det nya altaret.[a] 15 Kung Achas gav prästen Uria instruktioner: ”Offra på det stora altaret morgonens brännoffer och kvällens matoffer, kungens brännoffer och matoffer och folkets brännoffer, matoffer och dryckesoffer. Stänk blodet från brännoffren och slaktoffren på det altaret. Men kopparaltaret ska jag använda till för att söka vägledning.”

16 Prästen Uria utförde allt kungen Achas hade befallt honom. 17 Kungen tog bort sidoplåtarna från bäckenställen i templet och faten som stod på dem. Havet som stod på kopparoxarnas ryggar tog han ner och ställde på ett stenfundament. 18 För den assyriske kungens skull tog han också bort den täckta sabbatspassage[b] som han hade byggt mellan kungens yttre ingångsväg och Herrens hus.

19 Achas historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

20 Achas dog och begravdes bland sina förfäder i Davids stad. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

Footnotes

  1. 16:14 Den exakta innebörden av grundtextens beskrivning av detaljerna här är osäker (gäller även i övrigt verserna 12-15).
  2. 16:18 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker.