34 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims, Henas och Ivas gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand?

Read full chapter

19 (A) Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand?

Read full chapter

11 Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder och förintat dem fullständigt. Och du skulle bli räddad! 12 Har folken[a] som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad[b] och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?"

Hiskias bön

14 När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 Och Hiskia bad till Herren och sade: 16 (A) "Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden. 17 Herre, vänd hit ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör alla Sanheribs ord som han har talat för att håna den levande Guden. 18 Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt alla riken och deras länder. 19 (B) Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 20 Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren, bara du."

21 Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Eftersom du har bett till mig på grund av Sanherib, Assyriens kung, 22 är detta det ord som Herren har talat om honom:

Hon föraktar dig och hånar dig,
        jungfrun, dottern Sion.
    Hon skakar på huvudet åt dig,
        dottern Jerusalem.
23 Vem har du hånat och hädat,
    mot vem har du höjt din röst
        och högmodigt lyft din blick?
    Jo, mot Israels Helige!
24 Genom dina tjänare
    hånade du Herren
        när du sade:
    ’Med mina många vagnar
        drog jag upp på bergens höjder,
            till Libanons avlägsna trakter.
    Jag högg ner dess höga cedrar[c]
        och utvalda cypresser.
    Jag trängde fram
        till dess bortersta höjder
            och dess frodiga skog.
25 Jag grävde brunnar
        och drack vatten,
    med mina fötter torkade jag ut
        alla Egyptens strömmar.’

26 Har du inte hört att jag
        för länge sedan gjorde detta,
    att jag i forntidens dagar
            bestämde det,
        och nu har jag låtit det komma?
    Du fick makt
        att ödelägga befästa städer
    och göra dem till ruinhögar.
27 (C) Deras invånare blev maktlösa,
    de blev förskräckta
        och stod med skam.
    Det gick med dem
        som med gräset på marken
            och den späda grönskan,
    som med gräset på taken
        och som säden som förbränns
            innan den växer upp.
28 (D) Jag vet om du sitter,
    om du går ut
        eller kommer in,
    och hur du rasar mot mig.
29 (E) Därför att du rasar mot mig
    och ditt högmod har nått
        mina öron,
    ska jag sätta min krok
            i din näsa
        och mitt betsel i din mun[d]
    och föra dig tillbaka samma väg
        som du kom.

30 (F) Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 31 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill. 32 (G) För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. Herren Sebaots lidelse ska göra det. 33 Därför säger Herren så om Assyriens kung:

Han ska inte komma in
    i denna stad
        eller skjuta någon pil ditin.
    Han ska inte närma sig den
        bakom en sköld
    eller kasta upp en vall[e] mot den.
34 Han ska vända tillbaka
        samma väg som han kom.
    Han ska inte komma in
        i denna stad, säger Herren,
35 (H) för jag ska skydda
        och rädda denna stad
    för min och min tjänare
        Davids skull."

Sanheribs fall

36 Och Herrens ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar. 37 Då bröt Assyriens kung Sanherib upp[f] och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.[g] 38 Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad[h] med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon[i] blev kung efter honom.

Read full chapter

Footnotes

  1. 37:12 folken   De uppräknade platserna ligger längs Syriens norra gräns.
  2. 37:13 Hamat … Arpad   Syriska stadsstater. Sefarvajim kan vara Sippar som låg norr om Babel.
  3. 37:24 högg ner dess höga cedrar   Sanherib använde cedrar från Libanon till sitt palats i Nineve.
  4. 37:29 krok i din näsa och … mun   Så behandlade assyrierna många kungliga fångar.
  5. 37:33 vall   Belägrare byggde en sluttande vall upp mot stadsmurens topp (bevarats t ex i Lakish).
  6. 37:37 Då bröt … Sanherib upp   I sin krönika menar Sanherib att han, efter att ha erövrat fyrtiosex städer i Juda, nöjde sig med att han "stängde in" Hiskia och Jerusalem "som en fågel i en bur" och sedan återvände hem. I en senare version enligt den grekiske historikern Herodotos besvaras en prästkungs bön med en invasion av råttor över den belägrande armén.
  7. 37:37 Nineve   Assyriens huvudstad gick sedan under 612 f Kr, förutsagt av Nahum (se Nah 1:8f).
  8. 37:38 en gång … dödad   Sanherib mördades 681 f Kr, tjugo år senare.
  9. 37:38 Esarhaddon   Sanheribs yngste son som regerade 681-669 f Kr (se även Esra 4:2).