¹⁰ Sedan orenade Josia Tofet i Ben-Hinnoms dal, för att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld till Molok.

³¹ De har byggt Tofets offerhöjder i Ben-Hinnoms dal, för att där bränna sina söner och döttrar – något som jag aldrig befallt eller haft en tanke på. ³² En tid ska komma, säger Herren, då det inte längre ska kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen. Då ska man gräva gravar i Tofet tills det inte finns mer plats kvar.^{[a] 33} Detta folks döda kroppar kommer att bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem. ³⁴ På gatorna i Jerusalem och i Juda städer ska jag göra slut på jublet och glädjeropen och brudgummens och brudens glädje. Ja, landet ska läggas öde.”

⁶ Tider ska komma, säger Herren, när den här dalen inte längre ska kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen.

¹³ Husen i Jerusalem och Judas kungars hus ska bli lika orena som Tofets plats, alla de hus där man tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar.’ ”

Jeremia och Pashchur

¹⁴ När Jeremia kom tillbaka från Tofet, dit Herren hade sänt honom att profetera, ställde han sig på förgården till Herrens hus och sa till allt folket: ¹⁵ ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Se, jag ska låta all den olycka jag talat om komma över den här staden och dess lydstäder, därför att de har varit så motspänstiga och vägrat att lyssna till mina ord.’ ”