Kung Ahasja i Juda dödas

^27 (A) När kung Ahasja av Juda såg detta, flydde^[a] han mot Bet-Haggan. Men Jehu satte efter honom och ropade. ”Honom också! Döda honom i vagnen!” Så blev det också i Gurbacken vid Jibleam. Men han flydde till Megiddo och dog där. ²⁸ Sedan förde hans tjänare honom i vagnen till Jerusalem. Man begravde honom i hans grav hos hans fäder i Davids stad.

^29 (B) Och Ahasja hade blivit kung över Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regeringsår.

Isebel dödas

³⁰ Så kom Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra det, sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg ut genom fönstret. ^31 (C) När Jehu kom in genom porten ropade hon: ”Är allt bra, du Simri^[b] som mördat din herre?” ³² Han såg upp mot fönstret och sade: ”Vem står på min sida? Vem?” Då tittade två eller tre hovmän ner på honom. ³³ Han sade: ”Kasta ner henne!” De kastade då ner henne, så att hennes blod stänkte på väggen och på hästarna. Och han körde över henne.

^34 (D) Därefter gick Jehu in och åt och drack. Sedan sade han: ”Ta rätt på henne, den förbannade, och begrav henne. Hon är ju en kungadotter.” ³⁵ Men när de gick för att begrava henne, fann de ingenting annat än huvudskålen, fötterna och händerna kvar av henne. ^36 (E) De vände tillbaka och berättade det för Jehu. Då sade han: ”Detta är vad Herren talade genom sin tjänare tishbiten Elia, när han sade: På Jisreels åkerfält ska hundarna äta upp Isebels kött. ³⁷ Isebels döda kropp ska ligga som gödsel på marken på Jisreels åkerfält, så att ingen ska kunna säga: Detta är Isebel.”

³ Herren var med Joshafat, för han vandrade de vägar som hans fader David hade gått under sin första tid. Han sökte inte baalerna, ⁴ utan sin fars Gud sökte han. Han lydde Guds bud och gjorde inte som Israel. ^5 (A) Herren stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Joshafat, och han fick stor rikedom och ära. ⁶ Han var stolt över att gå Herrens vägar och avlägsnade offerhöjderna och asherapålarna i Juda.

⁷ I sitt tredje regeringsår sände Joshafat ut sina hövdingar Ben-Hajil, Obadja^[a], Sakarja, Netanel och Mikaja för att undervisa i Juda städer. ⁸ Tillsammans med dem sände han leviterna Shemaja, Netanja, Sebadja, Asael, Shemiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia, och de hade med sig prästerna Elishama och Joram. ⁹ Dessa undervisade i Juda och hade Herrens lagbok med sig. De reste omkring till alla Juda städer och undervisade folket.

^10 (B) Fruktan för Herren kom över alla kungadömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Joshafat. ^11 (C) Några av filisteerna förde gåvor till Joshafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.

¹² Joshafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar^[b] och förrådsstäder i Juda. ¹³ Han hade stora förråd i Juda städer och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem. ¹⁴ Och detta var ordningen bland dem efter deras familjer. Till Juda hörde följande höga befäl: befälhavaren Adna och med honom 300 000 tappra stridsmän, ¹⁵ därefter befälhavaren Johanan och med honom 280 000 man ¹⁶ och efter honom Amasja, Sikris son, som frivilligt hade gett sig i Herrens tjänst, och med honom 200 000 tappra stridsmän. ¹⁷ Från Benjamin kom Eljada, en tapper stridsman, och med honom 200 000 man beväpnade med båge och sköld. ¹⁸ Därnäst kom Josabad och med honom 180 000 man, rustade till strid. ¹⁹ Det var dessa som gjorde tjänst hos kungen, och därtill kom de som kungen hade förlagt i de befästa städerna i hela Juda.