¹⁹ När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.

²⁰ Och profetissan Mirjam^[a], Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. ²¹ Mirjam sjöng för dem:

Det bittra vattnet i Mara

^22 (E) Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur^[b]. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. ²³ Sedan kom de till Mara^[c], men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. ²⁴ Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”

²⁵ Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. ^26 (F) Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.

^27 (G) Sedan kom de till Elim^[d], där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.

^27 (A) Jag ska sända skräck för mig framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag ska driva alla dina fiender på flykten för dig.

^25 (A) Ingen ska kunna stå er emot. Fruktan och skräck för er ska Herren er Gud sända över hela det land ni beträder, så som han har lovat er.