14 (A) Folken hörde det och darrade,
    ångest grep Filisteens invånare.
15 Då blev Edoms furstar förskräckta,
        Moabs hövdingar bävade,
    Kanaans alla invånare
        smälte av ångest.
16 (B) Över dem föll skräck och fruktan.
    Inför din mäktiga arm stod de
        som förstenade
    tills ditt folk drog förbi, Herre,
        tills folket drog förbi
            som du hade köpt.
17 (C) Du för dem in
    och planterar dem
        på din arvedels berg,
    den plats som du gjort
        till din boning, Herre,
    den helgedom, Herre,
        som dina händer berett.
18 (D) Herren ska regera alltid
    och för evigt.”

19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.

20 Och profetissan Mirjam[a], Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:

”Lovsjung Herren,
        högt är han upphöjd!
    Häst och ryttare störtade han
        i havet.”

Det bittra vattnet i Mara

22 (E) Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur[b]. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara[c], men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”

25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 (F) Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.

27 (G) Sedan kom de till Elim[d], där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:20 Mirjam   Namnet kan tolkas som ”trotsig” (jfr 4 Mos 12) eller på egyptiska ”älskad”.
  2. 15:22 öknen Shur   Ökenområde öster om Egypten (jfr 1 Mos 20:1, 25:18, 1 Sam 15:7, 27:8).
  3. 15:23 MaraBetyder ”bitter”.
  4. 15:27 Elim   Betyder ”terebinter” (ett träd besläktat med eken).

[a]Han minns för evigt sitt förbund,
    i tusen släktled ordet han gett,
[b]förbundet han slöt med Abraham
    och eden han gav till Isak.
10 [c]Han bestämde det
    för Jakob som en lag,
        för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
    som er arvedel och egendom."

12 Då var de en liten skara,
    de var få och främlingar i landet.
13 [d]De vandrade från folk till folk,
    från ett rike till ett annat.
14 [e]Han lät ingen förtrycka dem,
    han straffade kungar
        för deras skull:
15 "Rör inte mina smorda,
    gör inte mina profeter något ont!"

16 [f]Han sände svält över landet
    och lät dem lida brist på bröd,
17 [g]men han sände en man
        framför dem,
    Josef som såldes till slav.
18 [h]Man slog hans fötter i bojor
    och lade järn om hans hals,
19 [i]tills det han sagt slog in
    och Herrens ord
        bevisade hans oskuld.
20 [j]Då släpptes han
        på kungens befallning,
    folkens härskare gav honom fri.
21 [k]Han satte honom till herre
        över sitt hus,
    till härskare över allt han ägde,
22 [l]till att binda[m] hans furstar
        efter sin vilja
    och lära hans äldste vishet.

23 [n]Och Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 [o]Herren gjorde sitt folk
        mycket fruktsamt,
    starkare[p] än deras fiender.
25 [q]Han vände deras hjärtan
    till att hata hans folk,
        till att handla svekfullt
            mot hans tjänare.

26 [r]Han sände Mose, sin tjänare,
    och Aron som han utvalt.
27 [s]De gjorde hans tecken[t] bland dem
    och under i Hams land.
28 [u]Han sände mörker
        och allt blev mörkt,
    och de stod inte emot[v] hans ord.
29 [w]Han förvandlade deras vatten
        till blod
    och lät deras fisk dö.
30 [x]Deras land vimlade av grodor,
    ända in i deras kungars kamrar.
31 [y]Han befallde,
    och det kom flugsvärmar
            och mygg
        över hela deras rike.
32 [z]Han gjorde regnet till hagel
    och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
        och fikonträd
    och knäckte träden i deras rike.
34 [aa]Han befallde,
    och det kom gräshoppor
        och gräshoppslarver
            i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
    slukade grödan på marken.
36 [ab]Han slog allt förstfött i landet,
    förstlingen av all deras livskraft.

37 [ac]Så förde han ut dem
        med silver och guld,
    i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
    skräck för Israel hade fallit
        över dem.
39 [ad]Han bredde ut ett moln till skydd
    och en eld till att lysa i natten.
40 [ae]De bad, och han sände vaktlar
    och mättade dem
        med bröd från himlen.
41 [af]Han öppnade klippan
        och vattnet flödade,
    det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.

43 Så förde han ut
    sitt folk med fröjd,
        sina utvalda med jubel.
44 [ag]Han gav dem hednafolkens länder,
    det folken förvärvat fick de ärva,
45 [ah]för att de skulle hålla hans lagar
    och följa hans undervisning.
        Halleluja!

Read full chapter